- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
128

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om håret. II. R. - Logogryf. - Uttydningar. (från föregående häfte, sid. 96.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om håret.



II.

De flesta akuta hårsjukdomar begynna med att
håraffallet på ett förvånande sätt dagligen ökar
sig. Detta är nu något så i ögonen fallande, att de
flesta personer känna sig behöfva för denna åkomma
anlita läkare.

Annorlunda förhåller det sig med de kroniska
hårsjukdomarne. De begynna icke med ökadt håraffall,
utan dermed, att de nya håren blifva allt kortare,
slutligen äfven tunnare. På detta sätt förstöres håret
så småningom, men skadan märkes först efter lång tid
– kanhända fyra eller fem år. Den då sökta hjelpen
kommer i de flesta fall för sent.

Hos unga personer bortfalla vanligen enskilta,
temmeligen långt från hvarandra stående hår,
hvarigenom en allmän hårets gleshet uppkommer. Hos
äldre bortgå i allmänhet de på hjessans höjd och
bredvid hvarandra sittande håren, så att »månsken»
uppstår.

Är man rädd om sitt hår och dessutom besitter ett
godt tålamod, kan man öfvertyga sig, huruvida man
lider af någon sjukdom i håret eller ej: man samlar
under trenne dagar allt det hår, man kammar af sig,
och – om man har långt hår – de, hvilka äro öfver sex
tum. Utgöra då de kortare håren en tredjedel eller
mera af allt det affallna, är håret sjukt. Personer
med kort hår skola skilja från hvarandra de, hvilka
äro klufna i spetsen, och de, hvilka äro hela. På
ett friskt hufvud få de sistnämda endast utgöra en
fjerdedel.

De verkliga orsakerna till hårets affall och
grånande kunna vara mångfaldiga, såsom sjukdom
i hufvudhuden, bleksot, långvariga tarmlidanden,
stark själsansträngning, sorg, m. m. Emedan efter
svårare sjukdomar håraffall, d. v. s. en sjukdom i
håret ofta inställer sig, tog man fordom för afgjordt
att hårbrist tydde på svaghet och tvärtom. Härvid
glömde man dock, att ett stort antal starka, friska
menniskor, hvilka lefde ett fullkomligt sundt lif,
tidigt förlorade sitt hår.

Utgående från denna sistnämda åsigt, använder mången
ännu i dag »stärkande medel», såsom sprit, eau de
cologne, ricinolja, m. m. Alla dessa saker äro dock
skadliga. Den
sjuka huden kan ej botas af eller fördraga s. k.
»hårmedel».

Se här några råd, huru man på ett klokt sätt kan vårda
sitt och andras hår! Man måste börja dermed redan
hos barnet. Uppstå hos späda barn utslag i hufvudet,
så måste detta ju förr dess hellre af läkare botas,
emedan i annat fall hårväxten kan helt och hållet
förstöras. Äfven bör stor varsamhet iakttagas vid
kamning. Går man dervid brådskande och häftigt till
väga, så afslites en massa hår. Att qvinnor fläta
sitt långa hår är onekligen det lämpligaste. Allt
starkt borstande af håret måste undvikas, på sin höjd
kan man ett par gånger helt lätt öfverfara det med
hårborste.

Nu varande moder bannlysa bruket af hårolja, emedan
håret hos såväl herrar som damer skall, så mycket
som möjligt är, uppburras. Detta behandlingssätt
fördrages endast af ett särdeles starkt hår; det
svagare behöfver väl att smörjas med något fett,
vare sig i form af olja eller pomada. Båda måste dock
vara fullkomligt rena, d. v. s. utan inblandning af
skadliga färgämnen, välluktande oljor ejler andra
retande beståndsdelar. Af båda dessa medel bör man för
hvarje gång köpa endast en ringa mängd, emedan de lätt
härskna och i detta tillstånd äro skadliga för håret.

Många menniskor hafva så ringa svettafsöndring från
hufvudet och så obetydlig mjellbildning på det samma,
att de kunna hålla håret rent endast genom daglig
kamning. Hjelper deremot ej denna, måste man en
gång i månaden – ej mera – tvätta sig med ljumt
tvålvatten. Strax efter hvarje tvättning måste man taga
sig till vara att utsätta hufvudet för kyla, samt så
snart det torkat – fruntimmer böra för att påskynda
torkningen gå med det samma utslaget – väl olja det.

Såsom skadligt för håret må här till sist anmärkas:
för tung hufvudbetäckning, trångt sittande hattar
och mössor samt dusch på hufvudet.

Detta är, efter den tyske läkarens åsigter, hvad man
har att iakttaga för att om möjligt bevara ett rikt
och vackert hår.

R.

Logogryf.



Jag mången fattig man gjort rik;
Jag bonden lärt att så och skörda;
Jag styr en statsmans politik;
Jag lär dig makt och välde vörda.
Som trogen skildtvakt får jag stå
Vid hvarje lagkarls protokoller
Och jag kan låta "yxan gå".
När någon annan skaftet håller.
Jag stiftat månget godt parti;
Jag håller känslorna i tygel
Och jag kan hålla ryggen fri
På den, som eljest bort få prygel.
Den lille kan jag göra stor,
(Förstås att jag figurligt talar)
Och den uti hvars hus jag bor
Till dårskap aldrig skatt betalar.
Jag lär dig vara på din vakt,
Och aldrig riktigt hårdt på sinnet
Du hvardagslifvets sorger lagt,
Om blott du rätt haft mig i minnet.
Fast mot mig sjelf i strid det står,
Att eget pris till torget föra,
Som undantag det gälla får,
Att jag dig här det låtit höra.
Jag vidare i texten går:
Af runor sju jag gåtor ställer
Och genom mig du lätt förmår
Att gissa hvarom frågan gäller.
Säg mig: den lilles paletå,
I fordna dar, nu mer ur modet;
Hvad du hos katten frukta må;
Hvad stundom du kan bli i blodet;
Och hvad du då kan slunga ut,
Till hemsk prospekt för den det gäller;
En vigtig egenskap hos lut,
Då Lena den på byken häller;
En gifven form för vår planet;
En "talare" å andras vägnar;
Och hvad den är, som allting vet;
Ett djur, som, om du vård det egnar.
En ovärderlig skatt dig ger;
Ett dryckeskar; en bild af styrka;
Hvad modern gerna barnet ser;
Hvad som på ödmjukhet plär yrka;
Det hvaråt barnet fröjdas mest;
Bland gudar i den gamla sagan
En listig fyr, en elak best,
Hvars ondska icke undslapp agan;
Hvad du kan få af trä, af sten,
Till nyttigt bruk, fast det kan svärta;
Ett skogens djur på snabba ben;
Ett uttryck för din fröjd, din smärta;
Hvad sällan jordisk lycka är;
Ett namn för den, som alltid skämtar,
Men dock den vise visdom lär;
Hvad utifrån till dryck man hämtar,
Att njuta af i vänners lag;
Reservoir i rökarns pipa; –
Men nu jag slutar för i dag,
Att du är trött kan jag begripa.

Th.

Uttydningar.



Lösning af Logogryfen i föreg. häfte, sid. 96:
Sverige, hvaraf fås: vis, is, vresig, ge, se, ser,
rese, gris, Eger, seger, erg, evig, res, er, seg, ris.


Lösning af Charaden i föregående häfte, sid. 96: Omöjligt.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free