- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
133

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXII. Magnus Gabriel De la Gardie. Axel Krook.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

börd, ty han var nära beslägtad med det konungsliga
huset genom sin farmoder, Sofia Gyllenhjelm, Johan
III:s naturliga dotter. Här i Upsala studerade han
hos en och annan bland professorerna tillsamman med
sitt årsbarn, pfaltsgrefven Carl Gustaf, sedermera
hans konung.

illustration placeholder
Magnus Gabriel De la Gardie.

År 1640 anträdde han i sällskap med Erik Oxenstjerna
en utrikes resa och uppehöll sig en tid i Leyden,
der han under den lärde Boxhorn läste Taciti verk,
samt äfven sökte utbilda sina studier som krigare och
statsman. Han besåg Hollands förnämsta fästningar och
gjorde bekantskap med den berömde hjelten, prinsen af
Oranien. Från Holland begaf han sig till Frankrike,
der han blef särdeles väl emottagen, jemväl för sin
härkomsts skull. De la Gardieska ätten härstammar
nämligen från Languedoc i Frankrike. Dess stamfader
är Robert De la Gardie, herre till Russol och De la
Gardie, som lefde år 1382 och var gift med Anne de
l’Estandart. Prins Ludvig, sedermera som Frankrikes
konung den fjortonde Ludvig, skänkte den unge svenske
grefven sitt porträtt med diamanter, värdt 10,000
riksdaler, hvarjemte den allsmäktige kardinalen
Mazarin erbjöd honom ett regemente, hvilket han
likväl icke emottog. Från Frankrike skulle han begifva
sig till Italien, då underrättelsen om utbrottet af
kriget med Danmark och Torstensons infall i Holstein
väckte hans håg att i härnaden gagna fosterlandet,
hvarföre han skyndade dit. Han tjenade någon tid
under Gustaf Horn, men reste vid krigets slut till
Stockholm på hösten 1644.

Lefnadsvårens sol log här i strålglans emot
honom. Af kroppslig fägring, med goda kunskaper,
fint och belefvadt umgängessätt, ett lifligt sinne,
med ett lysande namn och ofantligt lik, måste den
tjugutvå-årige grefve Magnus väcka uppmärksamhet
i den fina verldens kretsar i Stockholm. Här hade
den unga drottningen Kristina just blifvit myndig,
sjelf praktälskande, nöjeslysten, rikt utrustad och
älskande de ridderliga öfningar, i hvilka grefve
Magnus förvärfvat sig skicklighet. Han blef genast
hennes gunstling, och hon började att med obetänksam
ifver slösa på honom ynnestbevis, såsom då hon utnämde
den unge mannen till öfverste för sitt lifgarde,
ja, skulle gjort honom till riksråd, om icke Axel
Oxenstjerna motsatt sig det.

Det var ju naturligt, att den gunst, som den lifliga,
unga drottningen sålunda visade den unge, sköne
och lysande ädlingen, skulle väcka afund och gifva
hofskandalens tungor och pennor mycket att göra. Det
beskedligaste ryktet var det, som ville veta att
drottningen ämnade skänka honom sin hand. Kristina
kände sig obehagligt berörd af dessa rykten och
ville göra ett slut derpå, hvarföre hon beslöt att
bortgifta grefve Magnus med sitt syskonbarn, den
unga pfaltsgrefvinnan Maria Eufrosyna, med hvilken
han blifvit uppfostrad och för hvilken han redan som
18 års yngling fattat en ingalunda
obesvarad böjelse. Kristina uppmanade sjelf
prinsessan att mottaga den svenske ädlingens
anbud, med förbigående af en tysk furste, grefven
af Nassau, sägande, att om hon dertill samtyckte,
»ville drottningen henne älska och ära icke endast
som sin fränka utan som sin syster». Trolofningen
firades också redan i Mars 1645, och De la Gardie
blef sålunda ytterligare befryndad med det kungliga
huset, ty prinsessan Maria Eufrosyna var dotter
till pfaltsgrefven Johan Casimir och dennes gemål
prinsessan Catharina, dotter till Kristinas farfar
Carl IX.

Drottningen förblef under hela sin regeringstid
trogen den politiken att stödja sig vid förbundet med
Frankrike. För detta land såväl som för Sverige var
det af vigt, att den tyske kejsarens makt motvägdes
och att Polen upprätthölls. Det insåg Kristina och
handlade städse följdriktigt derefter, om hon ock
begick det felet, emot Oxenstjernas råd, att vara
för undfallande emot Frankrikes vilja. För att gifva
ytterligare stöd åt detta förbund, beslöt hon att,
eftersom hon
sjelf tillträdt regeringen, sända en utomordentlig
beskickning till det lysande franska hofvet; och
till denna beskicknings hufvudman utsåg hon grefve
Magnus, med Sveriges fordna sändebud i Konstantinopel,
den skicklige diplomaten Strassburg, samt den unge
pfaltsgrefven Adolf Johan vid sin sida.

Redan före sin afresa från Stockholm visade
grefve Magnus med en lysande fest huru han tänkte
uppträda. Vid denna fest satt man till bords i fem
hela timmar och derefter uppfördes ett så kalladt
»värdskap», skådespel eller ballet i den stil,
som vi känna från Stjernhjelms skrifter. Ett
linieskepp med flera fregatter öfverförde den af 250
personer bestående beskickningen från Göteborg till
Dieppe. Franska sändebudet i Stockholm, Chanut, hade
i förväg underrättat sin regering om De la Gardies
inflytelserika ställning vid det unga hofvet
och utsigter till att blifva rikskanslerens
efterföljare i ministèren, hvarföre Frankrike borde
vinna den praktälskande grefven genom ett lysande
emottagande. Och lysande blef det. Efter tre veckor
voro underhandlingarne slutade, och grefve Magnus
for hem med franska hofvets föräkran om trohet i
förbundet med Sverige.

Vid hemkomsten blef han mycket väl emottagen, och man
påskyndade nu hans förmälning, hvilken försiggick med
stor ståt i Mars 1647. Axel Oxenstjerna höll ett tal
högtiden till prydnad, och drottningen hviskade till
prinsessan, när hon förde fram henne till altaret:
»Den jag sjelf icke kan äga, ger jag dig.» Och det
unga paret fick sin boning i sjelfva det kungliga
slottet, i vestra Fyrkanten, Gröna gången, hvarjemte
bruden fick Höjentorps kungsgård och brudgummen rika
förläningar, till hvilka framgent kommo flera, dem
drottningen med slösaktig hand bestod sin gunstling,
som en tid hade ända till 80,000 riksdaler i årlig
inkomst. Redan i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free