Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 / 136 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestgöta Lejon. A.-E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Anläggningen af Gullbergs fästning tillskrifves konung
Birger II Magnusson. Tideböckerna berätta att år 1285
hölls ett möte å »Gullbergs hed» mellan norrmännen
och Hansans fullmäktige, hvilket visar att namnet
Gullberg redan då, eller långt före fästningens
anläggning, existerade. Vi antydde nyss att denna
fästning spelat en framstående roll i de långvariga
krigen dels mot Norge, dels mot Danmark. Hellre än
att fördjupa oss i uppräknandet af de märkligare
händelser, hvilka finnas upptecknade i Gullbergs
historia, händelser, hvilkas betydelse, huru vigtiga
de än varit för sin tid och dess förhållanden, nu
mer eller mindre förbleknat i jemförelse med andra,
sednare tilldragelser, vilja vi dröja ett ögonblick
vid fästningen, då hon, nära sitt fall, plötsligt
omstrålades af glansen från en hjeltebragd, sällsynt
i sitt slag, som prisades af sin samtid och förtjenar
att minnas af efterverlden.

Skansen "Lejonet" vid Göteborg.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)

Man känner det trångmål, hvari Sverige befann sig
vid Gustaf II Adolfs tillträde till regeringen. Det
blef dock denne konung förunnadt att, till de andra
storverk han under sin korta lefnad utförde, åt sitt
land för alltid bryta väg till verldshafvet och dermed
gifva det en fast grundval för framtida utveckling.

Från sin första riksdag måste den unge konungen
skyndsamt resa till kriget. Midt i vintern började
danskarne 1612 års fälttåg. Från Kalmar, som fallit i
deras händer, störtade de öfver Smålands oförsvarade
bygder, brände Wexiö och Kronobergs slott och hotade
Jönköping med samma öde. Vid vestra kusten befann sig
deras konung Christian IV. Såsom han tagit Kalmar
ville han ock taga Gullberg. Dess kommendant var
dock ej af en Christen Somes sinnelag. Hans namn var
Mårten Krakou, ett namn som förtjenar att minnas,
och han hade en hustru, som hette Emerentia Pauli,
också ett namn, som förtjenar att ej glömmas.

Från den norska fästningen Bohus vid Göta elf,
der Christian IV uppehöll sig och smidde sina
planer, gjorde han ett nattligt utfall och tänkte
taga Gullberg genom öfverrumpling. Fem gånger
stormade han mot fästningen och fem gånger blef
han tillbakaslagen. Inom fästningen var dock
tillståndet förtvifladt och ett ögonblick nära nog
hopplöst. Kommendanten blef nämligen så illa sårad,
att han ej kunde leda försvaret. Då hade hans hustru
den beundransvärda sinnesnärvaron och det berömliga
modet att öfvertaga befälet och uppmuntra till
ytterligare ansträngningar, hvilket blef signalen
för alla qvinnor inom fästningen att kraftigt biträda
männen vid försvaret.

Denna händelse har lemnat Wilhelm von Braun ämne
till ett af hans humoristiska poemer, och vi kunna ej
bättre måla situationen, än att anföra några utdrag
ur detta poem:

"Och Jutarne kräla, som paddor, till storm
På skrangliga stegar, uppresta mot vallen,
Men neder de ramla i röd uniform,
När Mårten dem knacka med stenar i skallen.

"Och fru Emerentia springer alltjemt
Med utslaget hår och med lunta i näfven.
Dess åsyn väl kunde hin Håle ha skrämt,
Och Christian hin fjerde förfärades äfven.

"Vid brandkulors ljusning i natten hon står,
Högt gungar af stridslust den krutstänkta barmen,
Men bäst hennes man som en mordengel går
Han tappar på en gång båd’ foten och armen."

Sedan skalden låtit den sårade kommendanten
åt sin hustru öfverlemna befälet, fortsätter han:

"Och hans kommendantskäpp hugsvalad hon tar
Och modigt kring knektarnes öron den svänger.
Till porthvalfvet släpar hon tunnor och kar;
Ty porten ej motstår petarderna länger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>