Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Marieberg. II. E-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marieberg.
II.
»Vår tid ställer sin flygt mot ett högt mål,
det högsta hvartill någon tid kan sträfva:
den menskliga förbrödringen.»
Dessa en stor tänkares ord utgöra, kan man säga,
devisen på den sanna civilisationens banér,
de beröra, vilja vi hoppas, någon sträng i hvarje
menniskohjerta och uttrycka åtminstone ett
önskningsmål för hvarje menniskovän, men innefatta de
i sjelfva verket en sann tidens karakteristik också?
I denna motsatsernas och motsägelsernas verld, hvem
kan väl med bestämdhet säga i hvad grad och i hvad
riktning tidens förhållanden utveckla sig? Den dag,
som är, ger en erfarenhet motsatt den dag, som gått,
och den dag, som kommer, sopar kanske plötsligt bort
allt det, som i dag utgör vår stolthet och glädje ... Visade ej historien,
denna i fråga om utvecklingen säkra kompass på
tveksamheternas villande farled, menniskoslägtets och
civilisationens väg genom seklerna; visade hon oss
icke huru som denna väg under oupphörliga vexlingar
och slingringar, uppför mot höjdernas ljus och nedåt
mot dalarnas skuggor, dock ständigt höjt sig, fastän
sakta och för månget sekel omärkligt; framhöll icke
denna vishetens bok för oss såsom en ovederlägglig
sanning att förädling är lifvets mål: så skulle vi
mången gång vara frestade att förneka det, och till
stöd för denna uppfattning hafva många i oförtydbara
förhållanden rotade fakta.
Lyckligtvis kunna vi nu se på historien och glädjas;
eljest, om man endast vore öfverlemnad åt det hopp,
som ständigt bedrager, och den sträfvan framåt, som
aldrig för ständiga hinder synes komma ur stället,
skulle man förtvifla om menskligheten, förtvifla om
ljusets bestånd och förädlingens framgång.
Medan nämligen å ena sidan menniskosnillet är
i rastlös verksamhet, för att lösa de tusende
gåtor, hvilka liksom med en hemlighetsfull väfnad
kringsnärja den menskliga tillvaron; medan den
forskande blicken söker genomtränga allt fler af de
områden, hvilkas beskaffenhet varit och ännu är oss
förborgad, nedåt utrönande andens väg i naturen,
uppåt stakande och tydande stjerneverldarnes banor
i rymden och de eviga lagar, som styra dem, allt
för att dess mer höja vår själ ur gruset: – söker å
andra sidan samma menniskosnille, med samma energi
i handling, samma outtömlighet i uppfinningsförmåga
och samma styrka i afseende på hinders besegrande,
tjenst hos barbarismen och hjelper denne gamle
verldsbeherrskare att försvara sitt välde tum för tum
eller att, om icke återtaga sin förlorade terräng,
så åtminstone att stundom bryta sina bojor och med
styrkan af en brusande lavin slunga menskligheten
på krigets blodiga stråt långt tillbaka i tiden,
med förlusten af en eller annan generations – kanske
ett eller annat sekels – förbrödringsarbete.
Det enkla, men dock så fruktansvärda faktum, att
alla folk sysselsätta sig med sin försvarsfråga och
drifvas till att stå beväpnade till tänderna, vittnar
tillräckligt om barbarismens fortfarande starka välde
i verlden och utgör på samma gång en förkrossande
kritik öfver samtidens »på civilisationens grundvalar
byggda statsrättsliga principer» och prisade
diplomati, hvars höga konst icke ledt till annat
resultat än att hvar och en är, i hvad ögonblick som
helst, färdig att »slå till».
Patronverkstaden på Marieberg.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
Finnes i detta tillstånd ens en skymt till yttring
af den humanitet, som dock måste vara den sanna
civilisationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1873/0149.html
