Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marieberg. II. E-g. - Amerikanska typer, presenterade af Isidor K. 1. Tidningskolportören och Skoputsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsen och mål? Eller finnes deri den allra minsta
öppning till väg, på hvilken förbrödringens ande kan
hafva sin obehindrade gång och i stillhet grundlägga
sitt rike? Tyvärr, det synes ej så!
Man får ej heller det intrycket, när man inträder
i verkstaden vid Marieberg, för hvilket inträde
förestående reflektioner må tjena till beredelse. En
blick genom det stora verkstadsrummet, der maskinerna
surra, svänga och arbeta, ger väl det vanliga
intrycket af ett etablissement, der en industri
bedrifves med ångan till hufvudsaklig arbetskraft
och der menniskan endast uppträder som bisak eller
som en liten kugge i ett stort maskineri. Men tager
man närmare reda på arten af den industri, der
bedrifves, och låter man tanken sysselsätta sig med
dess ändamål, så blir må hända uppfattningen sådan,
att den framkallar reflektioner liknande dem, vi här
ofvan anställt.
All verksamhet här inne (förestående teckning
framställer interiören af ifrågavarande fabrik)
afser nämligen endast tillverkning af patronhylsor.
Kunna vi ej med det lugn, som anstår filosofer,
underkasta oss ett nödvändigt ondt och se bort från
ett afskyvärdt ändamål för att fästa oss vid ett
beundransvärdt medel, så kunna vi dock hysa så stort
intresse för en sådan de »döda tingens intelligens»,
som ett till den hårfinaste precision utveckladt
maskineri företer, att vi för en stund deråt egna
odelad uppmärksamhet.
Intressant är det onekligen att se huru släta
kopparplåten af maskiner förvandlas till hylsor,
utan att menniskan dervid har något annat att göra,
än att flytta den från den ena maskinen till den
andra och sortera bort de möjligen misslyckade. En
svit af fem maskiner erfordras för att plåten skall
förvandlas till hylsa, hvilken derefter afskäres i
särskilt maskin till behörig längd, 14 linier till
skarpa och 10 linier till s. k. exercis-patroner,
efter hvilken behandling hon flyttas till en maskin,
kallad slädan, der hufvudet slås, och sedan till
koniska pressen, den sista, hvarefter hon, efter
undergången noggrann afsyning, är färdig att laddas.
Öfverflödig är väl den anmärkningen, att hela
skjutvapnets värde för dess ändamål beror af den
noggrannhet, hvarmed patronhylsan är tillverkad? I
dess dimensioner får ej mankera en hårsmån, ty eljest
är skottet förfeladt. Det må här ock anmärkas,
såsom bevis på huru oändligt väl maskinerna äro
konstruerade och huru samvetsgrannt den för hand
skeende sorteringen verkställes, att, vid skjutning,
på 60,000 skott endast förekommit 8 patroner, hvilka
ej afbrunnit.
Detta resultat beror dock icke ensamt på hylsornas
beskaffenhet; den punktligaste noggrannhet måste
ock råda vid alla de olika förrättningar, som stå i
förbindelse med laddningen, af hvilka ifyllningen af
krutet sker med maskin, en liten sinnrik tingest, som
kan fylla några och fyrtiotusen hylsor om dagen. En
svit maskiner för pressningen af hylsor, med en person
vid hvarje maskin, kan lemna tjugu à tjugufemtusen
hylsor pr dag. Gjutningen af de för dessa hylsor (till
remingtongevären) använda spetskulorna verkställes ock
vid Marieberg och är ett mycket enkelt arbete, som
dock lemnar en jemförelsevis storartad produkt. Två
personer, en som sköter formen och en som slefvar
det smälta blyet, gjuta
lätt dagligen 6,000 kulor, hvardera vägande 565
korn. På den precision, hvarmed kulan är tillverkad,
beror naturligtvis äfven i ej ringa grad gevärets
träffsäkerhet och skottvidd.
Af fruktan att allt för mycket trötta genom
anförande af de intressanta tekniska detaljerna
vid denna fabrikation, hafva vi här endast vågat
komma med förestående antydningar, till hvilka vi
blott skola lägga ett par ord om laddningen. Sedan
tändsatsen blifvit anbragt i hylsans botten eller
hufvud och krutet derofvanpå blifvit ifyldt, sättes
kulan för hand löst fast i hylsans mynning. Derefter
nedtryckes hon med maskin, hvilken operation är
den vådligaste af alla, ty dervid händer ofta nog
att skottet antändes. Kulan fasthålles dervid dock
af maskinen och sitter qvar, hvadan det är sjelfva
kopparhylsan som spränges af krutet. De personer,
som sköta dessa maskiner, äro likväl så skyddade
genom skärmar, att det ytterst sällan förekommit att
de erhållit några skador, och när sådant skett hafva
de varit af lindrigaste slaget.
Vid Marieberg finnes äfven tändhattsfabrik och der
tillverkas dessutom tidrör till spetsgranatkartescher
samt perkussionsrör äfvensom – ännu dock blott
försöksvis – patronhylsor till de sexpipiga revolvrar
– kavallerigevär – hvilka i ganska omfattande
skala tillverkas å Svea artilleris maskinverkstad
i hufvudstaden. Hittills har fabriken vid Marieberg
varit den enda i sitt slag i Sverige, men nu mera är
en dylik inrättad äfven vid Carlsborg, ehuru den icke
ännu drifves.
Man får ett ganska egendomligt intryck vid ett besök
i denna fabrik äfven deraf, det måste slutligen
anmärkas, att hela tillverkningen, pressningen
af hylsor, kulgjutningen och laddningen, med hela
följden af dithörande förrättningar, skötes af –
qvinnor! Fridens och mildhetens representanter
inom menniskoslägtet endast sysselsatta i ofridens
och hatets tjenst, endast upptagna af att tillverka
mordvapen! Hvilken motsägelse! Det är endast döttrar
af Dalarnes idoga och härdade befolkning, som här
äro använda, de flesta unga kullor, hvilka förrätta
sitt arbete med samma glada bekymmerslöshet, som
om de skötte sina hemsysslor i den fredliga kojan,
der deras vagga stått, i stället för att tillreda
mordvapen att riktas – hvem vet mot hvilken! Det finnes
dock ett försonande element äfven i deras verksamhet,
En aning derom åtminstone erhöllo vi af en kulla
som, på frågan hvad hon tänkte på när hon laddade
patronhylsorna, svarade: »Jo, vet du, jag tänker på
mitt hem der uppe i Rättvik, på vår lilla stuga och
min gamla mor. När hösten kommer, drar jag hem med
min sparpenning, och vi bli lyckliga, du!»
Ja väl, så är det: genom den mödosamma, kanske
motbjudande ansträngningen grundlägges oftast fridens
lycka för ett helt folk som för den enskilte. I
denna regel kunna vi se roten till försvarets och
beväpningens nödvändighet. Vi underkasta oss de deraf
föranledda uppoffringarne, oaktadt alla förnuftsskäl
och bättre känslor uppresa sig mot sjelfva saken,
emedan de såsom ett »nödvändigt ondt» betingas af
våra tidsförhållanden och utan tvifvel så länge
menniskorna äro menniskor och icke englar eller så
länge i det menskliga samhället följande gamla sats
har sin fulla giltighet:
"Låt styrkan stå som dörrsven vid landets port,
Och friden blomstrar inom å hägnad ort!"
E-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>