- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
148

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En saga. A. W. - Bilder från Brasilien.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En saga.



Samla något af dina minnen, farmor, och berätta en saga
för oss, bad en vacker fjorton års flicka och lade sin
mjuka arm smekande omkring den gamlas hals. Ja,
ja, en saga, söta farmor, instämde en liten kör af
barnröster.

Farmodern såg vänligt på de sina, blickade derefter
tankfullt framför sig och sade slutligen:

Ja, en saga skall jag berätta om en liten flicka. Hon
var en gång sina föräldrars ögonsten samt enda barnet. Men
snart, ack alltför snart, tog Gud från den lilla hennes moder.
Hennes fader älskade nu den lilla ändå mer än förr, ty det
var ju det enda kära han hade. Men nu kommo andra tider
för barnet; det måste bort att vårdas af någon i moders
ställe, men någon rätt god moder fick hon aldrig mera.
Visserligen gifte hennes fader om sig, men fann ändock ej den,
som rätt älskade och förstod den lilla.

Af naturen hade hon ett mildt, förlåtande sinne och den
lilla flickans hjerta var kärleksfullt. Men vid minsta
förseelse blef hon af den stränga styfmodern bestraffad, och
detta på ett sätt, som alls ej lämpade sig för den lillas sinne;
straffet var nästan alltid för hårdt. Derigenom uppkommo
många förderfliga följder; flickan beklagade sig visserligen
aldrig, ty hon trodde sig alltid hafva felat, då hon erhöll
straff; men hon ville äfven slippa straff. Hon lärde sig
derföre att ljuga. Hennes rättskänsla blef qväfd och hennes
karakter blef mindre god, än den under en god moders vård
och ledning kunde hafva blifvit. Nu älskade hon ej mer
hvarken sin far eller mor, hon slöt sig för sig sjelf, ingen
förstod henne, hon kände sig mycket olycklig. Hon hade
ingen att älska, hon kunde ej heller älska någon i hela vida
verlden. Hon vände sig till Gud i de mest brinnande böner
att få blifva hans barn. Men hennes böner blefvo ej hörda,
tycktes det henne.

Flickans styfmoder dog och den lilla hade växt upp till
qvinna. Hennes hjerta stelnade allt mer och mer, hon kände
numera ej behof af att älska. Ingen kände sig heller dragen
till henne; hon var visserligen vänlig, men denna vänlighet
var endast ytlig.

Den kyla, som vi kalla egoism, vidrörde henne, liksom så
mången annan. Hon kände sig blifva allt mer och mer
likgiltig för sina medmenniskors med- eller motgång, hon, som förr
hade velat offra sin verksamhet, sina krafter, ja, hela sin lifstid
för andras lycka. Hon skötte likväl sina pligter samt
sträfvade efter oberoende, men denna sträfvan var blott för att
sjelf få njuta frukterna af sitt arbete, under det hon förut
med ungdomens hela hänförelse talat om huru hon skulle
vilja bereda andras glädje och lycka. Så hade brist på
kärlek gjort det hjerta hårdt, som af naturen var så rikt på
kärlek och godhet.

Hennes hjerta var dock ej alltid så kallt och slutet.
Det fanns något, som kunde öppna det; det var musiken.
Hon hade en dag fått höra mycket skön musik och hon kände
liksom en himmelsk stråle genomtränga sin själ. Hon kände
då djupt att en Gud fanns; hon försjönk i stilla drömmerier,
hvilka slutligen uppgingo i en varm, brinnande bön till
Honom. Hennes hjerta var, som menniskohjertat så sällan är,
genomträngdt af tacksamhet mot Gud och det kände frid.
Om natten drömde hon en dröm, som sällsamt inverkade på
hennes lif:

Hon tyckte sig ligga i andäktig bön till Gud, ifrigt
anropande hans kärlek, att hon måtte få lära sig att älska
Honom. Då fick hon se en underskön engel, som kom såsom



illustration placeholder

Vegetationsbild från Amazonfloden.
(Tillhör art. å följ. sida.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free