- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
150

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder från Brasilien. - Ut i verlden. M*. - Dunkehallar. -e.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studier, utmärkta för karakter och en mästerlig teknik. Biard
väckte första gången uppseende på utställningen i Paris 1833
genom en större tafla »En arabstam öfverfallen af en
ökenstorm», full af gripande patos och en storartad poetisk
uppfattning. Men den unge konstnären utmärkte sig äfven för
drastisk komik. Derom vittnade några karrikatyrer ur
sällskapslifvet, som han exponerade vid en sednare utställning och
hvilka samlade omkring sig en sådan massa af åskådare, att
man måste skydda dem genom att utställa skildtvakter. Af
de konstresor, som Biard vidare företog, var en till Lappland
och Spetsbergen. På en konstutställning i München år 1853
väckte han uppseende genom en monstruös tafla »Gulliver på
jättarnes ö, med blommor och insekter förstorade medelst
tillhjelp af mikroskop», men hvilken gjordes till föremål för
en skarp kritik, såsom en uppenbar afvikelse från begreppet
om konst och ren smak. Några år sednare återfinna vi konstnären
i Brasilien, der han i synnerhet med oefterhärmlig
humor tecknar lifvet i Rio. Vi hafva redan i denna tidskrift, 1864,
gjort läsaren bekant med några af dessa teckningar. Biards
taflor, med deras rikedom på burleska situationer och glad humor,
hafva förskaffat honom benämningen »Måleriets Molière». –

Under det, såsom vi sagt, utlänningar förgäfves sökt hit
öfverföra europeisk odling, hafva deras oseder likväl icke varit
utan ett ganska stort inflytande på landets infödda befolkning.
Detta inflytande har varit mycket förderfligt, ty de infödda
hafva, då de tillegnat sig de hvitas dåliga vanor, smält undan
som snö för solen och utgöra nu ett fåtal af befolkningen
samt hafva en ännu uslare tillvaro än de svarta slafvarne, som
öfverförts från Afrika. Från Europa sändes fordom till dessa
trakter hela skeppslaster med grofva förbrytare och det sämsta
qvinnoslödder. Man kan lätt tänka sig hvad en sådan
kolonisation skulle blifva för landets infödingar. Följderna deraf
äro ännu märkbara. Fordom räknades här bortåt trettio olika
folkstammar; men af dessa hafva icke mindre än tjugufyra
numera alldeles försvunnit genom beröringen med en
demoraliserande civilisation. De stammar, som ännu bibehålla
sin frihet, ströfva utan fasta bostäder omkring, allt efter som
de ofantliga öfversvämningarne jaga dem, och det är knappast
troligt, att den ordnade styrelse, som småningom inträdt i
de brasilianska staterna, skall kunna rädda de infödda i
Brasilien från att inom en ej aflägsen tidpunkt försvinna ur
folkens antal.

Ut i verlden.



»Låt, ack! låt mig följa med»,
Bad en liten gren och gled
        Ifrån häcken
        Ned i bäcken,
Som med gladt och muntert språng
Sjöng sin evigt unga sång.

Så det gick i flyg och fläng
Öfver skog och dal och äng;
        Solen blänkte,
        Vattnet stänkte,
Och dess klara, friska bad
Smekte grenens gröna blad.

»Stanna här! – du är för späd,
Att mig längre följa med:
        Nu går färden
        Ut i verlden»,
Bäcken sjöng, och med ett hopp
For han utför bergets topp.

Men se! – grenen smög sig med,
Och, som förr, på böljan red.
        »Stackars liten!
        Du blir sliten
Uti stycken, inom kort»,
Böljan sad’ – och hvirfla’ bort.

»Se! här har jag hunnit hamn»,
Och mot hafvets våta famn
        Bäcken hastar
        Och sig kastar,
Under brus och dån, dit ned,
Enligt sekelgammal sed.

Grenen, säg, hvar blef den af
I det stora vida haf? –
        Om man gömt den,
        Eller glömt den! –
Ingenting jag derom vet –
Det är hafvets hemlighet.
– – – – – – – –
– – – – – – – –
Lilla tanke! bygg ditt bo
Här i hjertats lugna ro!
Flyg ej ut i vida verlden, –
Kunde hända, att på färden
Strömmens hvirfvel drog dig med
Och det bar i hafvet ned.

Lilla tanke! bygg ditt bo,
Här i hjertats lugna ro!
Der i solljus glimmar vågen,
Lockar så den unga hågen, –
Men – du är för fin, för späd,
Att på färden följa med!

M*.

Dunkehallar.



Vi tillhöra kanske deras antal, som ännu med förkärlek
hänga fast vid den gamla fortskaffningsmetoden,
en beqväm vagn och ett par pigga skjutshästar. Vi
älska oberoendet af, att kunna stanna hvar vi behaga, att
fråga oss för om namnet eller ägaren till den eller den vackra
egendomen, som framtittar här och der invid vägen. Vi höra
kanske rätt gerna skjutsbonden, på sitt okonstlade sätt,
berätta en eller annan tradition från fordna tider om de trakter
vi passera och vår resa blir derigenom både angenäm och
lärorik. Ja, nog är det något helt annat än att sitta inpyrd
i tobaksrök uti en af andra klassens vagnar på jernvägarne,
der sällskapet visserligen kan vara angenämt nog, men der
det icke sällan är odrägligt, och der man om de genomilade
trakterna får ungefär lika god reda, som den blinde om färgerna.

Nåväl, vi föreställa oss alltså, att vi färdats fram öfver
den gamla »Nissa-Stigen», den samma vägen, som danskarne
alltid begagnade, då de från Halland smögo sig in i Småland,
för att bränna och sköfla, under de långvariga och förödande krig,
som fördes emellan dem och oss under de första Wasa-regenternas
dystra tider. Vi hafva lemnat Jähra gästgifvaregård
bakom oss, vi hafva helt nyss, på en förträfflig väg, passerat ett
hörn af den ödsligt dystra Dumbemosse, hvilken antagligen,
under många framfarna sekel, haft samma tröstlösa utseende
som nu, alldenstund den samma redan i hednatiden, under
namn af »Dumnærmosi», omtalas, såsom utgörande en del af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free