- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
165

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sjöröfvarefamilj. - Mendelssohn. W. B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det är verkligen en märkvärdighet att få se en till
hälften i sanden och slammet begrafven flundra eller
tunga, ty der hon ligger är hon nästan omöjlig att
upptäcka, med undantag af de två uppåtvända ögonen,
som äro af temmeligen liflig glans. Den uppåt
vända sidan af fisken är fullkomligt oskiljaktig
från hafsbottnen, liksom ripans fjäderbetäckning
öfverensstämmer med de lafbevuxna stenarne. Och
liksom hos ripan vexlar plattfisken färg efter tid
och ställe, men med den skilnaden, att förvandlingen
icke inträffar blott två gånger om året, utan
vid hvarje ombyte af vistelseort. Allt hvad man
pådiktat kameleonten[1] finna vi förverkligadt
hos plattfisken. Lägger han sig till exempel på
sandbotten, så varar
det icke länge förr än ryggens färg och teckning
fullkomligt öfverensstämma med bottnens; den gula
färgen framträder och den mörkare försvinner. Släpper
man samma fisk, såsom man ofta gjort i aqvarier,
på annan botten, exempelvis på granitkisel, så går
färgen på fiskens ögonsida snart nog öfver till samma
färg som kiselsanden har; flundran eller tungan, förut
gul, blir nu grå. Nordsjöfiskare veta mycket väl att
en och samma art plattfiskar kan på ena stället
vara ljus, på det andra mörk, allt efter bottnens
färg.

I denna märkvärdiga gåfva, att kunna anlägga en
efter förhållandena passande drägt, finna vi en
förklaring af plattfiskarnes stora antal. De äro
icke fruktsammare än andra fiskar, ja, de lägga till
och med färre romkorn än många af deras anförvandter,
men ungarne undgå rofgirigheten mer än i allmänhet
plär vara regeln och uppnå sålunda den storlek,
som sätter dem i stånd att skydda sig sjelfva. Ty
äfven plattfiskarne äro röfvare, djerfva, glupska
och mordgiriga. De anfalla hvilken fisk som helst,
blott de tro sig kunna segra, och sky icke ens att
anfalla svagare medlemmar af sin egen art;
bland norska fiskare gäller det såsom alldeles visst,
att de sår, som man så ofta finner på flundrornas
sidor eller vid stjerten, härröra af bett, som
tillfogats dem af andra plattfiskar.

Stor är plattfiskarnes betydelse för den menskliga
hushållningen. Alla arter lemna ett smakligt, många
ett förträffligt kött, hvilket i synnerhet derföre
erhåller allmännare användning emedan det håller sig
ganska länge och således





illustration placeholder
Felix Mendelssohn-Bartholdy.
(Tillhör art. å följ. sida.)




[1] Man trodde fordom allmänt, att kameleonten kunde
vexla färg efter de föremål, som befinna sig omkring
honom; detta har genom nyare iakttagelser visat sig
vara falskt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free