- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
172

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sofvande prinsessan i den förtrollade skogen. (Forts. fr. sid. 111.) - De fredlöses borg. S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stek eller pastej. Han förhärdade sig derföre och
förstockade sitt hjerta, tog sin stora förskärarknif
och rusade i full fart till trollslottet för att
verkställa befallningen.

Den unga drottningen, i stället för svar, räckte fram
sin svanhvita hals och sade:

»Tagen mitt lif, såsom j hafven tagit mina små barns,
jag längtar efter morgonrodnad och ljusan dag!»
(Hon trodde, stackars liten, att de små voro mördade
och uppätna af den grymma enkedrottningen.)

Men munskänken, hvars mod under tiden bortdunstat,
gömde den unga drottningen och gaf hennes kräsmagade
svärmor en ung råbock i stället till middag, hvilken
hon utan misstroende mumsade uti sig med samma aptit,
som hon mumsat i sig lammet och hinden.

När nu jättesan var både mätt och lugnad på allt sätt,
traskade hon ned på borggården, inom sig uppgörande
huru hon skulle mottaga konungen och berätta huru
vargarne ätit upp hela hans familj.

Bäst som hon gick der, mätt och förnöjd, hörde hon
liksom ett barns gråt och qvidan ur jorden bredvid
slottsmuren. Hon
kände genast igen rösten och ropade med full hals,
att det var Morgonröd och Ljusandag och att man
bedragit henne, hvarvid hon höll sig för magen och
svor en förfärlig hämd. Hon lät nu rulla fram en
stor tunna på borggården och fylla den med ormar,
snokar, ödlor och paddor, derefter lät hon hämta den
unga drottningen och hennes barn samt binda dem till
händer och fötter. Men just som man skulle stoppa in
de stackars offren i tunnan, sprängde konungen in på
borggården.

»Hvad gören j här?» ropade konungen med dundrande
röst, så att slottsmurarne skälfde, »hvad tagen j er
till?»

Då blef den gamla jätte-drottningen så rädd, att hon
for in i tunnan, så det hväste och fräste om henne,
och de giftiga djuren åto upp henne genast.

Ingen hade mod att säga konungen hela sanningen,
och icke frågade han heller, emedan han var nöjd,
att slippa höra den. Emellertid gaf han sin gemål
och barn stora famnen, belönte munskänken och anlade
för ordningens skull några veckors hofsorg efter
enkedrottningen samt lefde sedan både länge och väl
tillsammans med sin sköna gemål och sina om möjligt
ännu skönare barn, Morgonröd och Ljusandag.

De fredlöses borg.



illustration placeholder
Hunehals.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)

En af de många mördande fejder, som mellan danskar
och svenskar rasat, utbröt om våren 1276. I spetsen
för den danska här, som då af konung Erik Glipping
sändes till Sverige, der den skulle biträda hertigarne
Erik och Magnus i deras uppror mot brodern, konung
Waldemar, stodo hertig Jakob af Halland och marsk Stig
Andersson. Men medan dessa fältherrar i fiendeland
stredo för sin konung, blefvo de af denne skändade på
deras egen ära: den lättfärdige monarken stal sig in
i deras hem och förförde deras hustrur. I tio års tid
rufvade de på hämd, de tillika med några andra danska
ädlingar, dem konung Erik äfven förorättat. Till sist
hade de sammansvurne fått kännedom om, att konungen
med ringa följe befann sig i Finnerup på Jutland, och
då han natten till den 22 November 1286 måst för ett
häftigt oväders skull taga sin tillflykt i en lada,
omringades denna af de sammansvurne. Man berättar,
att en af konungens egna svenner, Rane Johnsen,
inifrån upplyft bommen för ladudörren
och släppt de hämdlystna in. Med ej mindre än 56
sting genomborrades kung Erik, hvarefter mördarne
begåfvo sig på flykten. Vid allmän herredag i Wiborg
följande år anställdes ransakning om konungamordet
och tjugusju adelsmän gingo ed på, att grefve
Jakob af Halland, marsk Stig Andersson, riddarne
Niels Hallandfar, Peder Porse, Peder Jakobsen, Niels
Knudsen, Åge Assarsen och Kacki samt väpnarne Rane
Johnsen och Arwid Bengtsen voro konung Erik Glippings
mördare, hvarefter desse dömdes varda fredlöse samt
deras ägodelar förbrutna. En dansk sångare täljer
huru det gick marsk Stigs oskyldiga döttrar:

"Hvad kunde de for Kong Eriks Död,
de arme uskyldige Piger?
Forladt de flygte og sögte sit Bröd
i fremmede Lande og Riger;
men Ingen dem huste i Sverigs Land!
Og så tog den Äldste den Yngste ved Hand,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free