- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
182

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanska folkdanser. - Teckningar och drömmar. Af -a-g. En blick in i ett gömdt öde.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Såsom bekant är Doré en utmärkt fiolist och
förträfflig tenorsångare; det har Rossini offentligt
betygat om honom. Allmänt bifall från publikens sida
och ett småleende af campaneran, som nu öfverträffade
sig sjelf och försattes i det lyckligaste lynne. Hon
valde en »inglis-manglis» till offer för sitt
förföriska angrepp, ehuru han visst icke var någon
Adonis, dansade för honom och kastade slutligen
till honom sin broderade näsduk. Albions-sonen med
de långa polisongerna förstod icke hvad det skulle
betyda och tittade sig frågande omkring. Efter dansen
fick han veta, att artigheten fordrade, att han
borde besvara en sådan utmärkelse genom att inknyta
en silfverpenning eller ännu bättre ett guldmynt i
näsdukssnibben och återställa gåfvan. Engelsmannen
gjorde det sednare och belönades derföre af campaneran
med ytterligare några danssteg.

Hvarje stad i Andalusien har sin särskilta dans,
hvari den excellerar, men i Sevilla blifva de alla
fullkomnade och liksom förädlade. Der är hemmet för
oefterhärmligt behag
och oemotståndlig tjusningskraft, här förenas
glänsande turer med hänförande attityder och de
skönaste rörelser. De andalusiska tärnorna, ej minst
de på torgen ofta uppträdande zingarillas, äro vida
öfverlägsna våra ballettdockor. Hos andalusiskorna
ser man ej ett spår, som erinrar om skola och om
instudering. Allt är naturlig, fri rörelse, frihet
från tvång, inspiration. Man ser att flickorna dansa
för dansens skull; armarnas mjuka rörelser, hela
deras hållning har en helt annan, mera effektrik
och hänförande karakter än våra »premierdansösers»
cirklade rörelser och indresserade ställningar:
allt är naturliga, fria våglinier; här förekomma
inga halsbrytande battemanger eller rörelser på
tåspetsarne, lika litet som osköna vridningar med
benen.

Dansen är ett ingående element i hela det spanska
folklifvet; man dansade under inqvisitionens tider,
under de hårdaste politiska strider, man dansar der
ännu, fastän landet står på branten af sin ruin; man
dansar i nöd och sorg, man dansar i lust och glädje.

Teckningar och drömmar.



Af -a-g.

En blick in i ett gömdt öde.

»Såg du henne någon gång?»

»Frun med de rika smyckena och de präktiga
sidenklädningarna? Åhjo. Mig syntes hon nästan
frånstötande, der hon satt tyst, och med det
ingalunda vackra ansigtet stelt och liflöst. Den rika
drägten stack obehagligt af mot hennes tafatta sätt
och nästan betryckta utseende.»

»Sådan föreföll hon ock mig vid första åsynen»,
återtog Helena, »men i de vanligen så glanslösa ögonen
syntes någon gång en blixt, ja stundom något ljuft
och varmt, oaktadt all denna stelhet. Något, jag
visste ej hvad, drog mig till henne. Hon syntes mig
som en gåta, den jag frestades att söka lösa. Tyst och
sluten, deltog hon sällan i samtalet, men i de få ord,
hon sade, fanns själ. Vände sig det allmänna samtalet
någon gång kring ett stort, ett vackert ämne, då sökte
jag hennes ögon, och fann då deri alltid den varma,
lifvade blicken.

Det blef småningom en vana, att våra ögon möttes,
såsom till ett tyst meddelande. Stundom sade hon
ock åt mig några vänliga ord; men gåtan syntes mig,
som förr, olöslig.

Julia hade varit enda dottern till en litet underlig,
rik, gammal enkefru, som afgudade henne och med
välmening och smek nära qväfde flickan. Ännu vid sex
till sju års ålder fick hon icke gå sjelf omkring i
rummen, för att icke stöta sig, hon bars beständigt på
sköterskans arm. Med längtan blickade den lilla ut i
trädgården, och fick äfven komma dit, väl påpelsad,
en eller annan af de varmaste sommardagarne af
året, och buren af sköterskan. När hon hunnit några
år längre i ålder, fick hon väl sjelf någon gång
spatsera i trädgården vid moderns sida, men åtföljd
af en jungfru, som bar parasoll öfver henne och
som från sandgången bortplockade hvarje liten sten
framför hennes fot. Oftast hette det dock: »Min söta,
lilla flicka, hvad skall du göra der? Du har ju här
i rummen blommor i både vaser och glas. I trädgården
kan det finnas ormar i buskarna. Det kan börja regna,
och du blir våt och förkyler dig. Dessutom är der
alltid drag mellan häckarna.» En annan gång hette det
åter: »Åh ja, härnäst, min lilla; men god natt nu,
min flicka. Klockan blir snart åtta re’n. Du lilla
oförståndiga, som i dag morse steg upp så tidigt,
klockan var ju knappt mer än sju! Sof du, barnet mitt,
i god ro om morgnarne, icke är det någon fara med
lexorna.»

Julia växte upp, men ingen förändring blef det i
hennes lif. Hon var det lilla barnet, och skulle aktas
för fara af hvarje slag. Föga fanns en knif så slö,
att Julia sjelf dermed fick skära en brödskifva,
Föga någon vind så svag, någon dag så varm, att hon
fick gå ut, af fruktan för att hon skulle förkyla
sig. Ett besök hos jemnåriga, en spatserfärd
eller dylikt var och förblef oftast en omöjlighet.
»Min snälla Julia, jag skulle bli olycklig, om
något skulle hända dig. Du förstår icke att akta
dig sjelf. En ung flicka måste vårdas och aktas af
förståndigare personer. Du får ju gå ut, när mamma kan
följa dig, men så här alldeles på egen hand; nej, min
pi’a, icke passar det sig. Vi kunna ju bjuda främmande
i afton. Tanterna Cajrenja, till exempel. Eller
vill du ha en vacker ny klädning? Eller kanske en
hatt? Vi kunna ju låta mamsell gå och beställa en åt
dig? Kanske en ljusblå med hvita blommor? Ja, det blir
vackert. Den du sist fick var hvit med röda blommor,
och en helt röd hade du förut. Se så, var snäll nu,
barnet mitt, bry dig inte om den der lapprisfärden,
nog vet jag att Julia icke vill göra mamma ledsen.»

När Julia blef sjutton år infann sig en friare. Dommer
var en ung man med det allra slätaste hår, med förmåga
att bocka sirligt och djupt, med det allra sötaste
småleende på läpparne, och som vann några gamla
tanters hjertan genom sitt ordande vid kaffekoppen
om nutidens flärd och förderf.

Detta var en man för Julia, alldeles efter gamla fruns
sinne. Han var väl icke rik, men han hade slagit
sig ut med litet, och redan till och med samlat en
liten penning. Att det skett mest genom procenteri med
fattigt folk, visste hon dock icke. Han lefde stilla
och färdades icke med bullersamma kamrater och skulle
visst icke förstöra Julias förmögenhet.

Julia var väl ej lika nöjd med den utkorade,
som hennes mor, men »barnet förstod ej sitt eget
bästa». Vid sjutton år, och med hvarje förmåga af
energi insöfd och förlamad, huru kunde Julia ens tänka
sig möjligheten af ett motstånd? Hon gaf slutligen
ett halft motvilligt, halft likgiltigt ja åt den af
modern gynnade friaren.

Dömmer var icke någon hustyrann. Han var siratlig
och artig mot sin fru, och hon stod i sjelfva verket
mindre under tvång som gift, än förut i hemmet. Hon
läste, hon arbetade. Det hade hon förut sällan fått
lof till, för att ej skada sina ögon med onödigt
bråk. Ett fruntimmer borde ju icke läsa, och en rik
flicka behöfde ej arbeta. Dommer älskade penningar och
samlade sådana på både lofligt och olofligt sätt. Han
hade nu genom sitt giftermål fått medel att i större
skala drifva sina affärer, men försmådde dock lika
litet den skärf, han kunde utpressa af en fattig
enka, som de stora summor, dem han genom mångahanda
vinglerier, eller hvad annat medel som helst, lyckades
tillskansa sig af rikt folk.

Men Dommer hade en annan herrskande passion:
fåfängan. Han var icke tillfredsställd af att i
kassakistan hopa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free