- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
192

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - - Att tvätta kattun och musslin, utan att tryckningen skadas. - - Att återställa glansen hos tvättadt siden. - - Medel att hastigt borttaga fukt ur nybyggda hus. - Logogryf. - Bokstafsgåta. - Charad. - Uttydningar. (från föregående häfte, sid. 160.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omröring komma i kokning. Derpå låter man blandningen
afkylas, tvättar tygstyckena deri, sköljer dem derpå
och torkar dem vid vanlig temperatur. På detta sätt
får man tyget lika rent som om det tvättats i såpa
och färgen är icke det ringaste förändrad.

Att återställa glansen hos tvättadt siden. Man
häller i en kruka 4 skålpund vatten och 6 ort gummi
arabicum, och då detta blifvit fullkomligt upplöst,
tillsättas två skedblad oxgalla och 2 ort loppfrö,
plantago psyllium. Blandningen kokas en qvart timma,
hvarefter den får kallna och användes på det tvättade
sidenet medelst en svamp. Då sidenet blifvit rätt
fuktigt glättar man det på en linneduk.

Medel att hastigt borttaga fukt ur nybyggda hus.
Såsom bekant innehåller murbruket, hvarmed
murstenarne i väggarne förbindas och hvarmed
äfven den inre afputsningen verkställes, en stor
qvantitet vatten. En del af detta vatten afgifver
murbruket frivilligt vid torkningen, men en annan
ganska betydlig del förlorar det blott småningom i
mån som den genom de inneboendes andningsprocess,
genom förbränning af lysämnen o. s. v.,
frigjorda kolsyran upptages af murbrukets
kalk. Kalken håller nämligen den del af vattnet,
som ej frigjorts genom afdunstningen, kemisk bunden
såsom s. k. hydratvatten och afgifver vattnet blott
i utbyte mot kolsyra. På denna egenskap hos murbruket
hvilar den påfallande omständigheten, att väggarne i
nybyggda hus, äfven om man eldar och luftar rummen, så
att väggarne skenbart tyckas väl torkade, dock efter
längre tid alltid på nytt blifva fuktiga och afgifva
så mycken fuktighet åt luften i rummen, att dessa
blifva osunda, att möbler spricka, tapeter skadas
o. s. v. Kännedomen om detta faktum har nu ledt till
ett mycket enkelt förfaringssätt för att förebygga
omnämda obehag. Man behöfver nämligen endast att,
innan man tapetserar de nya rummen, låta i de samma
5 à 6 dagar å rad bränna en emot rummens storlek
svarande qvantitet träkol eller s. k. presskol. Den
härvid utvecklade kolsyran tränger tillräckligt djupt
i väggens kalkrappning och upptages af kalken, som
derigenom snart aflemnar det eljest blott långsamt
bortgående hydratvattnet. På detta sätt kunna
rummen på några dagar göras lika torra, som de först
efter månader skulle blifvit om de varit bebodda,
derunder likväl till stor, kanske obotlig skada för
de inneboende.

Logogryf.

Om än du för stunden ej gagn af mig har,
Så kan jag för kommande dagar dig tjena;
Ju mer du kan ge mig, dess mer har du qvar,
Ty bådas vår fördel jag vet att förena.
I två gånger fyra jag ett kapital
Af bokstäfver äger, och dessa att ställa
På olika sätt, lemnas fritt i ditt val
Och gåtor de ge, som för räntan få gälla.
Sök fram hvad du bör med den lön som du får
För arbete, vare sig stor eller ringa;
Hvad eljest det händer en dag att du står
Och nödgas till bistånd af andra dig tvinga;
En varelse, liknande till sin figur
Dig sjelf, men dig vakta, att icke tillbaka
Den samma du visar dig lik till natur;
En buse, hvars väldiga tuktan att smaka,
För den det förtjenar, kan just göra godt;
Ett annat, som ock uppå tuktan plär tyda;
När strid blifvit ändad, hvad segraren fått,
Att dermed, till tecken af ära, sig pryda;
Hvad mera med törnen än rosor är strödd,
Så tycka de flesta, i onyttig klagan;
Det enda som fanns, se’n af floden förödd
Hon blifvit, vår jord, enligt bibliska sagan;
En plats der du svalka om sommaren fann,
Der konst med naturen har gått i förening;
En syssla, som idkas af mången en man,
Att öfvas af qvinnan dock synes dess mening;
Hvad konstnären, lifvad af inspiration,
Kan göra af toner en byggnad så herrlig;
En stad der en kyrkans prelat har sin "tron";
Och hvad som i stort är en åsyn förfärlig,
Men eljest blott sundhet och trefnad beredt
Åt hemmet i vinterns besvärliga dagar;
Ett ord hvarmed tvenne bli nämda i ett:
En stämma i sång, som ditt öra behagar;
En man, som sitt skägg och sin ståtliga häst
Värderar långt mer än allt annat i verlden;
En späd, liten en, som skall frodas som bäst,
Om stöd du med välvillig omsorg beskär den;
Hvad hunden i hastighet stundom kan få,
Om ömhet du ej för den stackaren känner;
Hvad fordom vid gästabud öppet fick stå,
Till fägnad för ölstånkans törstiga vänner;
Och det, hvari fordomdags innelyckt fanns
Det onda, all nöd och allt menskligt elände,
Som spred sig omkring i en hvirflande dans
När lössläppt det blef. Det är tungt att det hände!
Hvad nöden att blanda i brödet förmått;
Och hvad du med omsorg åt allting bör egna;
Ett träd, som med dallrande tunga förstått
Att sinnet med sommarns bebådande fägna;
En snobb, som i trots af allt kackel och plask,
Ej nå’nsin till jemnbredd med svanen kan hinna;
Och det, hvaruti det har händt att, pladask
Och snöpligt, en konung sin död skulle finna;
En roflysten drottning i skimrande sal,
Hvars famntag att undfly jag vänligt vill råda;
Hvad aldrig din tunga bör vara i tal;
Hvad de tro sig göra som tingen bebåda;
Hvad mången kan vara, så till sin natur,
Som ock utaf vana; dock kunna ju alla
Sig ändra, och tam, som en fågel i bur,
Blir vilden, och hvad kan du då honom kalla?
Hvad efter en stormig och orolig färd,
Väl hunnen i hamnen, med trygghet du fäller;
Och hvad du från barndomen bör vara lärd
Att vara, då tiden att bruka det gäller;
Men à propos tiden, så är det väl bäst,
Att sluta med detta. Farväl! till härnäst.

Th.

Bokstafsgåta.



Då följande bokstäfver och stafvelser
riktigt sammansättas, bilda de 14 ord, hvilkas
begynnelsebokstäver beteckna en fransk romanförfattare
och slutbokstäfverna en svensk sådan.

jd, o, sa, e, ba, d, yl, r, sh, e, mö, a, ul, n, um,
a, ar, s, en, l, st,
a, er, e, in, a, ch, e, ar, o, yn, i, ns, a, ok, j,
rt, k, rv, d,
lb, a, r, rd, a, us, x, ik, i, sl, u, nk, ad, e,
om, e, d.


De 14 orden äro:

1. En stad i Baiern. 2. Midgårdsormens
fader. 3. En simfågel, känd för sitt utmärkta
dun. 4. Det latinska artnamnet på en växt
af nat. fam. Caprifoliaceæ. 5. En köping i
vestra Sverige. 6. En udde på Norge. 7. Ett tyskt
adverb. 8. Ett svenskt adverb. 9. Hvad verbet skrapa
heter på latin i supinum ablativus. 10. En konung af
Ynglingaätten. 11. En prins af Wasaätten, som för sin
tros skull måste försaka Sveriges krona. 12. En fisk
af familjen Cyprinaidei. 13. Ett gammalt målkärl för
våta varor. 14. En ö i Medelhafvet.

E-n.

Charad.



Mitt första simmar i båd’ luft och vatten.
Med k framför mitt tredje skrämmes katten.
Jag bockar, lyfter artigt uppå hatten,
Just för mitt andra bakfram, värde läsare,
Då nu jag presenterar, som mitt hela,
Mig sjelf – förstås! jag vet, det kan ej fela,
Att äfven fler med mig det samma dela,
Dock, för mitt tilltag får jag dem om ursäkt be.

A-s-n.

Uttydningar.



Lösning af Charaden i föregående häfte, sid. 160: Toffel.

Lösning af Bokstafsgåtan i föregående häfte, sid. 160:
1) Bull, 2) , 3) Afvenbok, 4) Norma, 5) Cigarr,
6) Hebe, 7) Eldvatten; hvaraf begynnelsebokstäfverna
beteckna Blanche, slutbokstäfverna Läkaren.

Uttydning af Rebus i föregående häfte, sid. 160:
n:o 1) En kruka påskägg; n:o 2) En underbar menniska.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free