- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
196

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsdalen på Java. - Tidemands "Bondeliv i Norge". S-m.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men tillträdet till Javas urskogar möter stora
svårigheter; liksom portarne till det allra heligaste
äro alla vägar tillspärrade och bevakade. Blott
med eld och yxa banar man sig fram genom väggar af
slingerväxter, luftrötter, cactéer och törnen. Äro
dessa hinder öfvervunna, så komma täta dungar af 50
fot höga och armstjocka bambustammar, hvilkas fasta,
benhårda yta motstår sjelfva yxan. Ändtligen har vägen
äfven här blifvit banad, och nu öppna sig hvalfven i
den egentliga urskogen. Från gren till gren klättra
apornas muntra skaror och nedkasta öfver vandraren ett
regn af frukter. Från en mossbeväxt klippa reser sig
orang-utangens melankoliska skepnad och försvinner
i skogens mörkare vrår. Här slingrar sig stundom en
smal stam uppåt omkring jättepelarne i domen, stundom
reser den sig ensam och grenlös till en höjd af hundra
fot öfver marken. De stora, glänsande, gröna bladen
omvexla med grönhvita, nedhängande blommor. Denna
växt är de inföddas Tjetteck, af hvars rot tillredes
det fruktansvärda kungsgiftet Upas radja. Af ett
lätt sår, tillfogadt med ett dermed förgiftadt
vapen, vanligen pilen ur ett blåsrör, börjar tigern
att darra, står en minut orörlig och faller derpå
ned liksom träffad af slag och dör under korta,
men häftiga ryckningar.

Om vi gå vidare i denna
sällsamma natur, så varsna vi en ännu högre stam af
en närbeslägtad växt, Det är javanesernas Antjar,
malayernas Pohon Upas eller giftträdet. Ve den,
som med sin blotta hud berör dess ur barken lätt
framqvällande mjölksaft! Stora blåsor och olidliga
plågor äro de oundvikliga följderna. Från detta träd
kommer det vanliga upas-giftet, hvilket i synnerhet
begagnas till att förgifta blåsrörets pilar, ett bruk,
som synes hafva varit utbredt öfver alla Sunda-öarne,
ehuru det nu börjar utträngas af eldvapnen.

Träda vi ut ur skogens dunkel befinna vi oss plötsligt
på en dyster, öde mark: för den förskräckte vandrarens
blickar utbreder sig en smal, flack dal, i sanning
ett dödens läger. Icke ett spår af växtlif på den
nakna, af solen förbrända jorden. Skeletter af alla
slags djur ligga strödda på marken. Ofta ser man på
deras läge huru döden öfverraskat dem; tigern liksom
örnen har kommit för att gripa det färska rofvet,
då han sjelf gripits af döden i första ögonblicket
af sin njutning. Hopar af döda skalbaggar, myror
och andra insekter ligga deremellan och gifva en
träffande sanning åt benämningen »dödens dal»,
hvarmed de infödda beteckna detta ställe.

Dalens oemotståndligt dödbringande egenskap beror
på markens utdunstning af kolsyregas, hvilken till
följd af sin
tyngd blott långsamt höjer och utbreder sig
i luften. Liksom i den beryktade Grotta del
cane
vid Neapel medför denna gas en oundviklig
qväfning. Blott menniskan, som går upprätt,
kan oskadd komma öfver de öde sträckorna, enär den
dödande gasen icke når så högt öfver marken, som
till hennes hufvud. Liksom de infödda på Himalaja,
som erfarit svårigheten att andas uppe bland de
höga alppassen, tillskrifva detta utdunstningen
af giftiga örter, så ha äfven dödsdalens hemska
företeelser blifvit sammanställda med verkningarne
af antjargiftet och faran af att beröra Pohon
Upas; föreställningarne härom måste småningom
antaga en så mycket fruktansvärdare karakter, som,
ända hittills, intet motgift funnits mot dessa
våldsamma och snabbt verkande gifter. Ännu hämmar
intet helsomedel verkningarne af dem; likt
förderfbringande gåtor träda de menniskan fiendtligt till
mötes, äfven de å sin sida bekräftande satsen,
att tropikernas klara ljus betingar de starkaste
skuggor och att mer än en drake bevakar Hesperidernas
trädgård.

illustration placeholder
Skogsbild från Java.

Tidemands "Bondeliv i Norge".



Den friska, folkliga föryngring, som Norge, sedan det
under århundraden så väl i politiskt som andligt
afseende varit under danskt herradöme, på så kort
tid undergått, är ett af våra dagars egendomligaste
skådespel. Såsom denna föryngrings främste män äro
utan gensägelse att anse skriftställarne Wergeland och
Björnstjerne-Björnson samt målarne Gude och Tidemand;
ej minst den sistnämde
har öppnat de djupa ådrorna af det
malmhaltiga norska folklynnet.

Tidemand, född i Mandal 1815 och ännu lefvande samt i
verksamhet, väckte först större uppmärksamhet genom en
serie taflor, föreställande scener ur norska bondens
lif. Dessa taflor, till antalet tio, beställdes af
konung Oscar I och utfördes under Tidemands vistelse
i Düsseldorf 1850.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free