Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tosterup. H. A. W. L-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom sin son Otto blef denne Tyge Brahe farfader till
den ryktbare Tycho Brahe, hvilken föddes på Knutstorp
den 14 December 1546, men blef af sin barnlöse
farbroder, Jörgen, uppfostrad på Tosterup ifrån sitt
sjunde år. På så sätt kom denne märkvärdige mans namn
att knyta sig till Tosterups. Ehuru af fadern bestämd
för krigaryrket, emedan på den tiden vetenskaperna
ansågos illa anstå en adelsman, bereddes honom dock af
farbrodern, som ej ville undertrycka hans brinnande
håg för studier, tillfälle, att vid universiteterna
i Köpenhamn och Leipzig egna sig åt den vetenskap,
i hvilken han sednare skulle förvärfva sig en så stor
ryktbarhet, nämligen astronomien. Slägtens ovilja mot
honom för hans vetenskapliga sysselsättningar ökades
ännu mera genom hans giftermål med en bonddotter från
Knutstorp. »Han glömde», skrifver en hans biograf,
»sin visdom och börd, som bort afhålla honom från
slikt ett giftermål, emedan äran alltid bör gå före
kärleken.» Dock ville man ursäkta honom dermed,
att det må hända »fallit sig svårt för en filosof
med metallnäsa (han hade nämligen i en duell mistat
sin näsa och ersatt den med en konstgjord af metall)
att få sig en förnäm jungfru», och att han må hända
tänkt som så, »att ingenting mera liknar en jungfru
af aller äldsta härkomst än en ärbar bondpiga, om
man undantager de knipske manérer».
Efter att af konung Fredrik den andre på lifstid
ha erhållit ön Hven, byggde han på denna, ur Sundet
uppstigande ö-platå, sitt ryktbara Uranienborg samt
observatoriet Stelleborg, der han gaf undervisning åt
ynglingar, som biträdde honom vid observationerna. Hit
kommo på besök furstliga personer och lärda män från
främmande länder, och här tillbragte den frejdade
vetenskapsmannen några år af ära och lycka. Hans
lefnadssol stod nu i sin middagshöjd. Men snart
skulle hon skymmas af moln. För en obetydlighet råkade
han i ogunst vid hofvet, och låga intriger tvingade
honom att för alltid säga farväl åt sitt furstligt
praktfulla Uranienborg och det land, öfver hvilket
han genom sitt snille spridt en så stor glans. Sin
lefnadsafton gick han till mötes på främmande jord,
fjerran från den borg, der hans barndom förrunnit,
fjerran från den så älskade plats, som bevittnat
hans mannaålders vetenskapliga idrotter. I tjenst
hos kejsar Rudolf af Österrike dog han den 24 Oktober
1601 i Prag, der han begrofs med stor prakt.
Vi förbigå de åtskilliga ättlingar af Brahe-slägten,
som efter Tycho Brahe innehade Tosterup, tills
det öfvergått till riksrådet Otto Thott, och genom
giftermål med dennes dotter Jytta till Jörgen Krabbe.
I förening med detta namn möter oss ett dystert
minne ur Tosterups historia. Jörgen Krabbe, utmärkt
genom börd och förmögenhet, genom kunskaper och
en vidsträckt, under utländska resor förvärfvad
verldserfarenhet, var Fredrik III:s sekreterare då
freden i Köpenhamn slöts och Skåne blef en svensk
provins. Som han der hade stora egendomar beslöt
han att stanna qvar som svensk undersåte. Det var
helt naturligt, att under denna tid, då striden om
en varaktig besittning af den Danmark frånryckta
provinsen ej ännu var fullt utkämpad, Krabbe
skulle i likhet med andra adelsmän betraktas med
misstroende af svenska regeringen. En ökad näring
fick detta misstroende deri, att Krabbe, under 1676
års krig, vid ett tvunget besök i danska lägret,
af danske konungen behandlades som en gammal vän,
samt att han efter dennes eröfring af Landskrona
slott och vid intåget i Landskrona ständigt befann
sig i konungens omgifning. Sedan det med omvexlande
framgång förda kriget genom slaget vid Lund vändt
sig till svenskarnes fördel, nedsattes alltså en
kommission, för att granska Krabbes förhållande till
danskarne under kriget. Krabbe förklarades förlustig
lif och gods och arkebuserades på Malmö stortorg den
13 Januari 1678.
Att Krabbe gjort sig skyldig till något förräderi, har
ej blifvit bevisadt, men nog antydde det tvetydiga
i hans hållning, att han ville afvakta krigets
utgång och derefter bestämma sitt handlingssätt. Med
tillgifvenhet var han fästad vid danska hofvet, der
han tillbragt sin ungdomstid, och en viss svaghet i
karakteren hindrade honom från att underordna
sina sympatier under pligtkänslan. Under sådana
förhållanden var hans öde afgjordt. Den mäktigaste
mannen inom skånska ridderskapet måste straffas,
på det att blotta tanken på en underhandling med
fienden skulle blifva ansedd som förräderi. Alla
medlingsförsök strandade, och det politiska mordet
gick i fullbordan.
Obeskriflig var den sorg, som grep den öfverlefvande
enkan, hvilken för hela sitt återstående lif
anlade sorgdrägt efter den så högt älskade maken. På
Högestad, dit hon sedan flyttade, bebodde hon ständigt
ett svartklädt rum och lät igenmura alla fönster,
som vette åt det fordna hemmet för hennes lefnads
lycka. Väl återfick hon genom kunglig nåd de af mannen
förbrutna egendomarne, men dessa använde hon nästan
uteslutande på processer för att upprätta sin makes
ära och bevisa hans oskuld och enligt i arkivet vid
Tosterup befintliga handlingar förlorade hon denna
egendom genom utmätning 1688.
Stoftet af den olycklige Jörgen Krabbe förvaras i en
praktfull kista i Tosterups grafkor, och hans sörjande
enka har på grafplåten låtit inrista följande ord:
»Han fremdrog sit berömmelige oc i alles ihugkommelse
högpriiselige lif och lefnet 45 aar. Endede den
uti sjelenes rene och rolige samvittighet med et
uforsagdt oc ret christen tolmodigt hierte udi Malmö
den 13 Januari 1678. Gud ærefuld giöre hans Siel
med alle utvalde på Domens dag.»
Vid nyssnämda tillfälle inköptes Tosterup af Jytta
Krabbes svåger, ståthållaren i Norge, Just Justson
Hög, men försåldes af denne samma år till Rutger von
Ascheberg.
De lysande bragder, som äro förenade med detta namn,
äro för hvarje fosterlandsvän väl bekanta och fylla
många blad i vår krigshistoria från trettioårakrigets,
Carl X:s och Carl XI:s dagar. Men det var ej endast
på slagfälten, som Ascheberg förvärfvade sig ett
lysande namn; fredliga idrotter hafva gjort det lika
oförgätligt som vapenbragderna. Han var den förste
generalguvernören öfver Skåne, Halland och Blekinge,
och Cronholm i sin »Skånes politiska historia»
yttrar om denna hans verksamhet, att »den var
lika omfattande som den till sina verkningar var
välgörande. Han skänkte de södra landskaperna en
svensk karakter och efterlemnade ett vördadt namn,
på hvilket inga skuggor hvila, och vid hvilket inga
mer eller mindre grundade beskyllningar fästa sig.»
Rutger von Ascheberg dog 1693 och hvilar i Kristinæ
kyrka i Göteborg, i det praktfulla grafkor, han
sjelf under lifstiden der lät inreda åt sig och sina
efterkommande.
Bland de ägare till Tosterup, som i väsendtlig grad
bidragit till dess förskönande och utvidgande genom
nybyggnader, bör ej lemnas onämd öfverste Rutger
Barnekow, om hvars verksamhet i detta hänseende så
många vittnesbörd förefinnas på platsen. Af honom
är det tre våningar höga trapptornet uppfördt, i
hvars murar han låtit insätta en mängd stentaflor
med tänkespråk författade af professor Colling
i Lund. Bland dessa möter den inträdande som en
vänlig välkomsthelsning: »Den, som är fosterlandets
vän, är husets vän, alltid välkommen!» och som ett
memento från de många ädla, genom snille och dygder
utmärkta personligheter, som beträdt denna tröskel,
de tänkvärda orden: »På dygdens väg är ingen afväg;
till den sanna äran ingen lönntrappa.»
Öfverste Barnekow dog 1772 och ligger tillika med
sin maka begrafven i Tosterups kyrka.
Ett tiotal år sednare blef generallöjtnanten grefve
Johan Sparre genom köp ägare till Tosterup. Hans
dotter Sofia Sparre blef gift med den snillrike
estetikern, anföraren i sjöslaget vid Svensksund den
24 Augusti 1789, generalamiralen grefve Carl August
Ehrensvärd. Af sin fader Aug. Ehrensvärd, Sveaborgs
uppbyggare, hvilken äfven förstod att mästerligt
gravera och måla i olja, ärfde han sina utmärkta såväl
militäriska som konstnärliga anlag. Det märkligaste
bland de många minnen af denne genialiske man, hvilka
förvaras på Tosterup, torde vara hans teckningar till
svenska historien, af Adlerbeth kallade »snillets
lek i svenska historien». Ehrensvärd älskade att
öfversatta sina tankar i bild, hvarföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
