- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
202

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXIII. Jöns Jacob Berzelius. Axel Krook.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men Berzelius var oförtruten, lärde sig boken och
började laborera med ifver, ehuru han dock snart
fann, att det skulle gå bättre att laborera på egen
hand. Och han hade nu snart den tillfredsställelsen
att kunna för sina kamrater uppvisa vackra prof på
de egenskaper hos syrgasen, hvilka han hemma lyckats
frambringa, under det att de förgäfves arbetat derpå
ett helt år i laboratorium.

Berzelius tog medicofilosofiska examen, men med det
betyg af kemie-professorn, att »han ej förtjente
admitteras, dock ville han för sin del ej förhindra
examen, ifall de öfrige examinatorerna icke hade
något deremot». Följande året, 1799, på sommaren
blef Berzelius, som var på besök hos en slägtinge i
Motala, bekant med lifmedikus Hedin, äfven intendent
öfver Medevi helsobrunn. Denne antog honom till
sin medhjelpare vid Medevi för följande sommar,
hvarefter Berzelius reste till Wadstena, der han fick
anställning som biträde åt en apotekare, hvarunder
han af en italienare lärde sig den för en kemist så
gagneliga konsten att blåsa glas.

Vid Medevi undersökte han, 1800, sammansättningen
af helsokällans vatten och gjorde sedan denna
undersökning till föremål för sin disputation pro
exercitio, hvilken ägde rum samma år. Professorn sade
sig ej kunna lita på analysen och ville icke presidera
för disputationen. Äfven adjunkten lät först efter
många om och men sig beveka. Vårterminen följande
året tog Berzelius farmaceutiska examen, nu med
»laudatur in optima forma», och kallades på sommaren
att undersöka gyttjan i Loka helsovatten. På hösten
tog han licentiatexamen och blef år 1802 anställd i
Stockholm som adjunkt i medicin och farmaci, sedan
han »med konstens medel fört söderns varma källor
till det kalla norden» och utgifvit sitt arbete om
tillverkandet af artificiela mineralvatten.

Inom läkarekallet verkade Berzelius icke mycket som
praktiserande. Hans befattningar på det området
voro: brunnsläkaretjensten vid Vernerska
anstalten för konstgjorda vatten i Stockholm,
hofmedicitjensten på Drottningholm (sommaren 1803)
och en fattigläkareplats i hufvudstaden till hvilken
han utnämdes 1805 – men stora hafva dock de tjenster
varit, som han gjort läkarekonsten. 1803 fick han
i uppdrag att som tillförordnad professor hålla
föreläsningar i hufvudstaden, dervid han valde
djurkemien till ämne. Dessa föredrag, som sedan
utgåfvos på trycket, blefvo grunden till en rationel
fysiologi. År 1806 började han utgifvandet af den
förträffliga tidskriften »Journal för läkare och
fältskärer». Följande året blef han medicine och
farmacie professor i Stockholm, och nu stiftade han,
i förening med sju andra läkare derstädes, det ännu
bestående »Svenska läkaresällskapet», hvarjemte
han ett par år sednare utnämdes till assessor i
Sundhetskollegium.

År 1800 hade den italienske naturforskaren
Alexander Volta upptäckt den allbekanta galvaniska
stapeln. Forskningarne öfver galvaniska ämnen fingo
härigenom en ny riktning. Alla länders kemister
och fysici skyndade att draga gagn af Voltas
undersökningar, och Berzelius var naturligtvis ej
bland de siste. Han utgaf 1802 en afhandling om
galvanismen, i hvilken han redogjorde dels för gamla
försök och dels för nya, dem han anställt sjelf eller
i förening med ett för sådant ändamål i Stockholm
bildadt sällskap, deri han var själen. Vigtigast
voro hans undersökningar om den galvaniska stapelns
kemiska verkningar: de blefvo rikligt fruktbärande
för vetenskapen, i det de voro grundvalen till hans
af inga nyare iakttagelser vederlagda elektro-kemiska
teori, som lärer, att »kemiska frändskaper förorsakas
af elektriska verksamheter och hvarje kemisk
föreningsprocess består i en neutralisering af
motsatta elektriciteter hos de kroppar som förenas».

Det är likväl icke nog att känna hvad som verkar i
företeelserna, man måste ock känna huru eller efter
hvilken lag de försiggå. Denna lag – de bestämda
proportionernas lag – utvecklade Berzelius på ett
herrligt sätt. Men han nöjde sig icke härmed, utan
ville äfven utspana orsaken till denna lagbundenhet;
sålunda uppkom den s. k. atom-teorien, hvilken i
hög grad bidragit till kemiens utveckling och genom
hvilken han klart bevisade, att kropparne endast i
oföränderligt gifna vigtsproportioner förena sig till
bildande af nya kroppar. Genom denna upptäckt kunna
vi, säger Elias Fries, »förnimma ett ledande förstånd
äfven i de stelnade massorna».

Samma lagar, som Berzelius utfunnit för den
oorganiska naturen, fann han herrska äfven inom den
organiska. Vetenskapsmännen hade förgäfves sökt att
efter en bestämd princip förklara och systematiskt
ordna de otaliga och likväl af så få enkla ämnen
byggda organiska kropparne. Men Berzelius fann
denna princip, bragte den organiska kemien i full
öfverensstämmelse med den oorganiska och återförde
dymedelst den till utseendet regellösa massan till
ett jemförelsevis ringa antal grundföreningar.

Då Berzelius började sina kemiska arbeten, hyste han
ingen håg för mineralogien. Men den lärde kemisten och
mineralogen Gahn lärde honom att begagna blåsröret,
genom hvilket han gjorde vackra mineralogiska
undersökningar (dem han offentliggjorde år 1820 i sin
ännu oöfverträffade »Afhandling om blåsröret»),
tills han slutligen skapade ett helt nytt, på
rent kemiska grunder fotadt mineralsystem. Han
mötte i början mycket motstånd och till och med
förlöjligades, men sanningen tog slutligen ut sin
rätt, och vetenskapssamhället i London skickade honom
sin medalj för detta system.

Det första införandet af bestämda kemiska tecken
för vissa ämnen går tillbaka till en tidrymd, om
hvilken vetenskapens historia icke har lemnat oss
några säkra uppgifter. De ämnen, åt hvilka man först
gaf dylika tecken, synas hafva varit metallerna. Det
låg ganska nära till hands att benämna och beteckna de
redan från forntiden kända metallerna guld, silfver,
qvicksilfver, koppar, jern, tenn och bly på samma sätt
som de sju då bekanta planeterna. Man är alldeles
okunnig om, när och af hvilket folks kemister detta
bruk först infördes. På metallerna följde, uttryckta
med tecken, de fyra aristoteliska elementerna;
sednare gjordes åtskilliga försök i den riktningen,
men intet vann allmän genklang, förrän Berzelius 1814
framkom med sitt lika enkla som snillrika teckenspråk,
hvilket blifvit enrådande i vetenskapen och skall,
yttrar en kemist, i alla tider förblifva det alfabet,
med hvilket forskaren uttrycker de mest olikartade
kroppars sammansättning.

Berzelius var dessutom en mästare i att uppfinna
kemiska apparater och lyckliga handgrepp till
utförande af sina experimenter. Men vi vilja nu
återgå till redogörelsen för den store lärdes yttre
lefnadsförhållanden.

År 1810 förordnades han att jemte lifmedikus af
Pontin resa ned till Qvidinge prestgård i Skåne för
att deltaga i obduktionen af den så hastigt aflidne
kronprinsen Carl August, ehuru förrättningen som
bekant redan utförts, innan han kom dit. Kallad
till ledamot af Vetenskapsakademien år 1808, blef
han dess præses 1810 och ifrån 1818 dess ständige
sekreterare, »nu», enligt egen utsago, »en af de
lyckligaste bland dödlige, ty han fick uteslutande
egna sig åt den vetenskap, som utgjorde hans lefnads
sällhet». Samma år utnämdes han till professor vid
Carolinska Institutet i Stockholm och adlades vid
Carl Johans kröning, i sin egenskap af riksdagsman
sedan stundom bevistande riksdagsförhandlingarne, för
hvilka han dock hyste föga intresse, ehuru han ifrigt,
fastän förgäfves, kämpade för upprättandet af en
medicinsk fakultet i hufvudstaden samt, i sin egenskap
af ledamot af uppfostringskomitén, för upphjelpande
af naturvetenskapernas studium vid våra universitet.

Berzelius var aldrig motvillig, då man begärde
hans deltagande för vare sig industriela företag
eller vetenskapliga forskningar. Knappast någon
dag förgick, utan att man rådgjorde med honom om de
mest olika tekniska spörjsmål. Ibland inlät han sig
äfven i industriela företag, men lemnade dem snart:
det var blott vetandet i och för sig, som hade för
honom något värde. Också öfverlemnade Jernkontoret
till honom år 1820 en guldmedalj af 50 dukaters vigt
jemte löfte om en pension af 750 rdr årligen, för att
härmed bevisa honom sin tacksamhet för de tjenster,
han gjort denna gren af metallurgien. Samma år började
han såsom vetenskapsakademiens sekreterare utgifvandet
af sina »Årsberättelser om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free