- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
203

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXIII. Jöns Jacob Berzelius. Axel Krook. - Populära föredrag i naturkunnighet. I. Ljudet. An.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framstegen i fysik och kemi», hvilka utgöra ej mindre
än 27 årgångar och regelbundet öfversattes på tyska
af Gmelin, Wöhler m. fl.

Det berättas att, under den tid af året då han
författade årsberättelsen, hvilket vanligen skedde
i Mars månad, hans minne stegrades i en så ovanlig
grad, att hvarje såväl äldre som nyare upptäckt,
hvarje kemiskt faktum m. m. stod klart och tydligt
för honom. Det var, yttrar en biograf, som om sjelfva
behofvet af minne skulle skapat en högre förmåga
att minnas, ty då han ej så mycket behöfde anlita
det samma, hände det honom att han glömde, så att
han t. ex. en gång var fullkomligt omedveten om ett
företräde, som han nyligen haft hos konungen, om det
derunder förda samtalet, om besök som han emottagit,
om böcker som han läst m. m.

Berzelius var nöjd med litet. Största delen af hans
lefnad förflöt i ganska små omständigheter, men han
förstod likväl den svåra konsten att vara rik midt
under torftigheten och att kunna uträtta mycket
med små medel. Hans laboratorium på nedra botten
i Vetenskapsakademiens hus var ock så anspråkslöst,
att besökande utlänningar, vana vid större fordringar,
otåligt begärde att blifva förda till laboratoriet,
fast de redan gått genom det. De kunde ej tänka sig
den verldsberömde kemisten laborera i ett så tarfligt
rum. Men Berzelius sjelf sade: »Den som icke laborerar
utan något laboratorium, han laborerar icke heller,
om han får ett sådant». Andra besökande främlingar
sporde ofta, huru många renskrifvare han hade vid
sitt skrifbord, huru många preparatörer han bestod
sig i sitt laboratorium – men han var sjelf den
ende renskrifvaren, den ende preparatorn. Hans flit
var också utomordentlig, liksom hans arbetsförmåga;
allt utan fjesk, men ordentligt. Förutom sina nitiskt
skötta tjenster, sina många offentliga och enskilta
uppdrag, sin mängd af utförda analyser och andra
vetenskapliga arbeten, förde han en vidlyftig in- och
utländsk brefvexling, uppgående ända till 400 bref om
året, författade 200 vetenskapliga afhandlingar och en
i flera upplagor utgifven lärobok i kemi, jemte sina
27 band årsberättelser. Han steg upp klockan 6 hvarje
morgon, arbetade vid skrifbordet två till tre timmar,
derefter i laboratorium till klockan 3-4 e. m., då
han intog sin middag, egnade någon stund åt umgänget
och gick derefter å nyo till sitt arbete, hvilket
fortfor till klockan 10 på qvällen, då han brukade
gå till sängs. Med ett så regelbundet lefnadssätt
kan man hinna med mycket. En sådan arbetare är
ock sin lön värd.

Berzelius, som år 1835, således vid 56 års ålder,
gifte sig med en dotter till statsrådet Poppius,
erhöll vid detta tillfälle friherrediplomet jemte
en smickrande skrifvelse från Carl Johan, hvars son
studerat vetenskaperna för honom som lärare. Kemien
var då en vetenskap på modet. Sveriges monark var
likväl icke den ende, som hedrade honom. »Från
alla delar af vår verldsdel och från hinsidan
om verldshafvet kommo till honom budskap från de
lärdes kretsar, hvilka alla ville räkna honom för
sin.» Han var medlem af ej mindre än 80 akademier
och lärda sällskap. På hans förord tillsattes många
lärostolar och hans resor utomlands voro ett fortsatt
högtidståg. Ett af månens fält fick hans namn, likaså
en ständigt grönskande växt från södra hemisferen. In-
och utländska konstnärer täflade om att föreviga hans
bild. En riktig stjernhimmel prydde hans bröst, fastän
han blott var en hyddans son, af hvilken blifvit en
vetenskapens furste.

Så erfor han hela verldens hyllning, sjelf
omgifven af vördsamma lärjungar, med ett angenämt,
fast barnlöst hem, ännu ung i ålderdomen, då han
slutligen i början af 1847 anfölls af en frossa,
hvilken medtog hans krafter så, att han ej mera
återfick dem. Natten emellan den 1 och 2 December
samma år förlamade ett häftigt slaganfall hans
fötter, och ett ryggmergslidande bröt alldeles hans
lifskraft. Den 7 Augusti 1848 insomnade han stilla
och fridfullt i döden. Svenska nationen sörjde
djupt, och i dess sorg deltog hela den bildade
verlden. För att ära den bortgångnes minne ställde
Vetenskapsakademien ett upprop till svenska folket
att genom nationalsubskription åvägabringa medel
till resande af en stod åt en bland Sveas störste
söner. Fåfängt ljöd ej uppmaningen, ty knappast tio
år efter Berzelii död blickade hans drag i bronsen ut
mot en jublande menniskoskara, och vördnadsbjudande
reser sig hans af Qvarnström modellerade bildstod i
den nu mera lummiga och vackra park i hufvudstaden,
som bär Berzelii namn. Helt visst hafva de fleste
af våra läsare åtminstone en gång sett den manligt
kraftiga stoden, dervid tänkande med skalden:

        "Du lefver och du evigt lefva skall;
        fast sjelfva formen icke är den samma,
        kan aldrig slockna snillets gudaflamma."

Axel Krook.

Populära föredrag i naturkunnighet.



I. Ljudet

Det ligger något underbart gripande uti musiken från ett stort
orgelverk, framlockad af en mästares hand. Än störtar den
ut i väldiga tonmassor, som komma tempelhvalfven att
darra, än upplöser sig detta virrvarr af toner, och
enskilta stämmor träda fram i hänförande melodier. Då
man hör dessa stämmor, vexlande i styrka från
orkanens dån till vindens sus i skogen – då flauton
tonar ljufligt som en fågelstrupe, då violons djupa,
dämpade silfverklang sammansmälter med trumpetens
smattrande, då den väldiga bordunan hotande mullrar
och dock lånar hållning och fasthet åt det hela –
då är det som bodde en ande i tonerna, en ande,
som kämpar efter form och lif.

Men fråga vi hvad det är för kraft, som så underbart
talar till vår känsla, så låter oss fysikern veta, att
de tjusande tonerna endast äro verkan af svängningar,
som blifvit frambragta genom rent mekaniska
hjelpmedel. Om man håller handen framför öppningen
på den ljudande orgelpipan, skall man märka en
stark luftström, som tränger fram ur det inre. Denna
luftström befinner sig då i starka svängningar, och
i det dessa svängningar genom luften fortplantas till
vårt öra frambringas det musikaliska intrycket.

Luften är nämligen i hög grad elastisk och visar
derföre ock samma företeelser, som vi iakttaga hos
andra elastiska ämnen. Taga vi t. ex. en kautschukboll
i handen och klämma
den dugtigt, så förlorar bollen sin runda form, men
blott så länge trycket fortfar. Detta kommer sig
deraf, att hvarje tryck eller stöt, som verkar på
kroppen, sträfvar att tränga några smådelar från det
träffade stället till kroppens öfriga delar. Denna
förtätning, som sker mellan gummibollens smådelar,
är emellertid icke den enda rörelse, som försiggår
uti den. Kunde vi blicka in i bollen i samma ögonblick
den återtager sin form, skulle vi märka äfven en annan
rörelse. Hvarje smådel, som påverkas af förtätningen,
sträfvar visserligen att återtaga sitt ursprungliga
läge, men svänger jemväl tillbaka öfver sin förra
plats och så fram och åter, tills han ändtligen kommer
i jemnvigt.

illustration placeholder
Fig. 1. Försök med slagverk i lufttomt rum.

Det är denna rörelse, som man benämner vibration
eller vågrörelse. Hvad som gäller om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free