- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
205

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Populära föredrag i naturkunnighet. I. Ljudet. An.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att alla linier, som jemnlöpande med axeln
träffa spegeln, reflekteras till en punkt F,
och tvärtom. Jag ställer då två paraboliska
speglar lika högt emot hvarandra och hänger uti
den enas brännpunkt ett ur (fig. 3). Dess tick-tack
reflekteras nu först af den närmaste spegeln till
den andra och samlas uti dess brännpunkt – hvarom
vi öfvertyga oss genom att uti spegelns brännpunkt
införa ett hörrör, då vi höra uret picka lika tydligt
som om vi hölle det intill örat.[1]

illustration placeholder
Fig. 2. Parabel.

Den figur, som kallas ellips, har två brännpunkter,
och de linier, som utgå från den ena samt träffa
ellipsen, skola reflekteras uti den andra. Det var
en dylik ellipsoidisk form man fordom gaf åt de så
kallade språkhvalfven (fig. 4). Hvalfvets form
var sådan, att alla ljud, som utgå från brännpunkten
och träffa hvalfvet, återkastas till den andra
brännpunkten och tvärtom. Står nu en person i hvardera
af ellips-hvalfvets brännpunkter, så kunna de samtala
mycket lågt utan att kunna höras i mellanliggande
punkter. Det är bekant om S:t Paulskyrkans kupol i
London, att man hör en låg hviskning, ja pickandet
af ett fickur från den ena sidan af galleriet till den
andra, och i Glocester-dômen kunna två personer hviska
med hvarandra på ett afstånd af hundrafemtio alnar.

Menniskoörat är en sinnrik sammansättning af ljudhvalf
och ljudspeglar, hvarigenom ljudet samlas och ledes
till trumhinnan samt försätter denna i vibration;
denna fortplantas dels genom luften i örontrumman,
dels genom en rad af små ben och hinnor till den
så kallade labyrinten, som är fylld med en vätska,
uti hvilken hörselnerven förgrenar sig.

Vi känna af erfarenhet, hvilka stora olikheter,
som äga rum hvad ljudet beträffar; hvilken skilnad
man förnimmer mellan t. ex. klangen af en stämgaffel
och dånet af ett kanonskott. Olikheterna bero af den
ljudande kroppens vibrationer. Äro de uthållande
och liktidiga, så uppkommer en ton, i annat fall blir
ljudet en knall eller ett oredigt buller.
Vi vilja i det följande endast
omnämna det förra slaget af ljud, nämligen tonerna.

Stryker man en spänd sträng med en hartsad stråke,
så verkar gnidningen, att strängen drages ur sitt
jemnvigtsläge, men till följe af sin elasticitet
svänger den ögonblickligen tillbaka, och icke blott
till sitt förra läge, utan fram och
åter. Hvar och en af dessa svängningar gifver upphof
till en ljudvåg och hvarje sådan ljudvåg åstadkommer
en kort ljudkänsla i vårt öra; men då vågorna
följa mycket hastigt och regelbundet på hvarandra,
sammanfalla de i vår uppfattning och bilda en enda
långt utdragen ton. Vi kunna se dessa svängningar
hos en grof och lång sträng och vi känna dem om vi
lätt beröra den ljudande strängen med läpparne.

Men alla punkter af strängen svänga icke. Detta
vilja vi visa genom ett enkelt experiment (fig. 5).

illustration placeholder
Fig. 5. Svängningsknutar.

Vi sätta på den hvilande strängen ett antal
papperslappar, vikta i form af ryttare. Derpå
indela vi strängen i tre lika stora delar, lägga
ett finger temmeligen hårdt på strängen vid en
af delningspunkterna och stryka sedan ett tag med
stråken. Illustrationen visar oss tydligen hurudan
följden blir. Så när som den vid andra delningspunkten
sittande ryttaren hafva alla papperslapparne
blifvit afkastade och häraf kunna vi förstå,
att hela strängen befunnit sig i svängning utom i
delningspunkterna. Hade vi delat strängen i fem delar,
skulle alla fem delarne af strängen kommit i vibration
hvar och en för sig, så att de dem emellan liggande
delningspunkterna förblifvit orörliga och bildat så
kallade svängningsknutar.

Hos ljudande skifvor uppträder samma fenomen något
annorlunda, emedan skifvan svänger i två riktningar,
under det strängen svänger blott i en. Fysikern
Chladni gjorde år 1787 ett mycket vackert
experiment. Det gick ut på att göra de hvilande
partierna i en svängande skifva synliga, och detta
ernådde Chladni derigenom att han beströdde skifvan
med fin, torr sand och derpå strök kanten af skifvan
med en fiolstråke, hvarigenom skifvan försattes i
ljudande tillstånd. Följden var att alla de svängande
partierna befriade sig från den lätta sanden, som i
stället hopade sig på de ställen som voro i hvila och
bildade regelbundna linier (fig. 6). På detta sätt
upptäcktes klangfigurerna, som visa olika utseende
allt efter tonens beskaffenhet och efter skifvornas
form (fig. 7).

illustration placeholder
Fig. 6. Försök med en ljudskifva.

Emedan toner af samma höjd alltid uppkomma genom lika
vibrationshastighet hos de ljudande kropparne, så har
man kunnat med ett särskilt instrument uppmäta det
mot hvarje tonhöjd svarande antalet svängningar och
för hvarje ton på den musikaliska notskalan angifvit
ett visst svängningstal. Man har
derigenom kunnat ådagalägga att svängningstalet måste
vara minst 14 à 16, för att örat deraf skall erfara
intrycket af en ton, äfvensom att tonen ej längre
kan uppfattas om svängningstalet öfverskrider 48 till
50 tusen. De inom musiken använda tonerna uppnå dock
ingendera af dessa gränser. Svängningstalet för den
gröfsta ton, som frambringas af orgelns


[1] Hörröret
grundar sig jemväl på ljudets reflexion.
De ljudvågor, som träffa dess utåt vända, vidare del,
reflekteras inåt röret så att de samlas uti örat och
der erhålla mer styrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free