- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
215

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder från Europas hufvudstäder. I. Wien. A.-E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den väldiga Ringstrasse, Wiens stora boulevard,
genomlöper i en halfcirkel Wien och skiljer den gamla
staden från de flesta af dess förstäder, hvilka
före 1863 uppgingo till 34, men nu äro indelade,
jemte gamla staden, i nio så kallade Bezirk,
nämligen Innere Stadt, Leopoldstadt, Landstrasse,
Wieden, Margarethen, Mariahilf, Neubau, Josephstadt
och Alsergrund. Ringstrasse är omkring en tredjedels
svensk mil lång; parallelt med den, närmare stadens
periferi, är en annan stor gata, Lastenstrasse, 50 fot
bred, utlagd genom förstäderna, och ännu längre ut är
utstakad en tredje parallel gata, Gürtelstrasse,
som, en gång färdig, skall omsluta hela staden i en
längd af 1 1/3 mil. Vid Ringstrasse, öfver hufvud
150 fot bred, ehuru på långa sträckor mycket bredare,
äro de mest storartade palatser uppförda eller under
uppförande, palatser för börds- eller penningfurstar,
för publika verk och större privata inrättningar,
såsom hoteller o. d., palatser, på hvilkas rika
ornering och beqväma inredning och elegans ingenting
blifvit sparadt och hvilka äfven vittna tydligare
än allt annat om att Wien har stor rikedom på stora
rikedomar.

Den hastighet, hvarmed Wien växer eller förvandlas,
är nästan feberaktig och måste alltid förefalla
en med förhållandena främmande otrolig. Ett par
upplysande sifferuppgifter i detta afseende må här
likväl anföras. År 1863 räknade staden vid pass
560,000 invånare. I år uppgifves, efter sednaste
folkräkningen, antalet invånare uppgå till omkring
825,000. Denna ofantliga tillökning förklarar det
lika anmärkningsvärda förhållandet att under de två
sednaste åren icke mindre än 42 nya gator blifvit
utlagda och till en del bebyggda.

Wien är centralorten för ett stort, folkrikt,
bördigt och idogt lands varubyte, som befordras
genom en mängd jernvägar, hvilka derifrån utstråla
i alla riktningar, samt genom den ytterst lifliga
trafiken på Donau. Staden är dessutom rikets främsta
fabriks- och manufakturstad samt äger storartade
och berömda vetenskapliga institutioner och flera
konstbildningsanstalter med rikhaltiga och högst
dyrbara samlingar.

Om det ofvan antydda österländska draget mindre
ofta framträder i det moderna Wiens byggnadsstil,
sä framstår det så mycket bjertare i det
obeskrifligt lifliga hvimlet på gatorna, detta
mångskiftande hvimmel, der mellan de blida dragen
af den förherrskande germaniska typen möta många af
främmande tycke, bizarra, skarpa, glödande drag,
antingen afskräckande fula eller underbart sköna.

Österrikiska hufvudstaden har namn om sig att vara
»glad». Ingen främling jäfvar detta omdöme. Dess
befolkning förstår icke blott lifvets första bud:
arbeta! utan äfven, liksom söderns alla folk, att
lefva
. Ja, den vill lefva, men äfven låta andra
lefva. Deraf kommer ock, att det väl knappast finnes
någon annan stor stad, icke någon liten heller,
der den plågsamma känslan af främling så snart
försvinner som just i Wien. Inom en handvändning,
innan man rätt vet huru det gått till, har man
bekantskaper till höger och venster, hyggliga,
förekommande bekantskaper, som hafva sitt nöje af att
göra främlingen hemmastadd. Hela det offentliga lifvet
i staden bär prägeln af denna anda hos befolkningen,
och det behöfs blott några dagars vistande der för
att uppfatta och komma i åtnjutande af hela behaget
deraf.

Efter dessa flyktiga antydningar om Wien i dess
helhet, gå vi nu att lägga några upplysande ord till
de bilder från Wien, som illustrationen å följande
sida framställer.

På hvilken öppna plats man än står i Wien eller dess
omgifningar, derifrån man kan öfverblicka större
eller mindre del af den österrikiska hufvudstaden,
ser man främst metropolitan-kyrkan S:t Stefans vackra
torn sträcka sin spira mot molnen. Af Wiens mer än
femtio kyrkor är Stefanskyrkan, belägen i centrum
af gamla staden, den förnämsta, liksom ock dess
torn är högst. Det har en höjd af 345 fot. I sitt
nuvarande skick har kyrkan (längst ned till venster
å illustrationen) visat sig endast sedan 1864, då en
större reparation blef fullbordad. Detta tempel har
eljest en aktningsbjudande ålder. Dess år räknas
ända från 1147, ehuru kyrkan flera gånger blifvit
tillbyggd. I sitt inre är hon utstyrd med all den lyx,
som utmärker de katolska templen norr om Alperna
i allmänhet, och från sitt torn erbjuder hon en
utomordentligt herrlig och vidsträckt utsigt öfver
Wien och omgifningarne.

A illustrationens högra nedre hörn står bilden
af Votivkyrkan (löfteskyrkan), äfven kallad
Helgeandskyrkan, belägen strax invid Paradplatsen och
Ringstrasse. Det torde ännu lefva i minne hos många,
att österrikiska kejsaren år 1853 var utsatt för
ett mordförsök, från hvilket han blef räddad. Det
katolska presterskapet, alltid påpassligt, begagnade
sig af sensationen öfver detta mordförsök för att
få medel samlade till en kyrka, »hvilken skulle
bevara minnet af kejsarens underbara räddning»,
hvaraf förnämsta äran naturligtvis tillkom den heliga
jungfrun. Penningar samlades ock tillräckligt för
att få kyrkans yttre färdigt. Det är en synnerligen
vacker byggnad i götisk stil, som hedrar arkitekten
Ferstel. Inredningen är emellertid ännu ofullbordad,
och det lilla, som dervid af brist på medel åtgöres
hvarje år, innebär icke någon säkerhet för att kyrkan
skall komma att begagnas af nu lefvande generation.

Undre teckningen mellan dessa kyrkor framställer
Nordbangården, en mycket storartad, 1866 fullbordad
byggnad, som ligger nära intill Praterstern, der Wiens
verldsbekanta lustpark, i hvilken verldsutställningen
blifvit anordnad, börjar. Teckningen der ofvan visar
utseendet af Die Gloriette, en vacker pelarsal,
omkring 300 fot lång och 60 fot bred, som ligger på
en höjd vid lustslottet Schönbrunn utanför Wien och
från hvilken man har en grann utsigt öfver Wien och
den på denna sida om staden underbart sköna trakten.

Midtelpartiet å illustrationen visar den del af Wien,
som synes från lustslottet Belvedere, framstäldt
i teckningen längst till höger der ofvanom. Detta
slott byggdes af den bekante prins Eugen af Savoyen,
hvilkens ryttarstaty (teckningen längst upp till
venster) är upprest utanför kejserliga slottet
i Wien. Belvedere, beläget i närheten af södra
bangården, består utaf två af stora trädgårdar och
parker i fransysk stil omgifna byggnader, öfre och
nedre Belvedere, hvilka nu inrymma betydande samlingar
af taflor, antika mästerverk och egyptiska fornsaker
äfvensom rust- och vapensamlingar.

Till venster, motsvarande Belvedere, framställer
illustrationen Josephsplatsen med kejsar Joseph
II:s ryttarstaty och hofbiblioteksbyggnaden,
en af det gamla Wiens vackraste platser, i detta
tall täflande med Stefansplatsen. Kyrkan, som
står mellan dessa båda sist nämda teckningar, är
Karlskyrkan, som uppfördes under kejsar Karl
VI:s regering (omkring 1716) till tack för att den
härjande pesten upphörde. På ömse sidor om den med
sex korintiska pelare prydda portalen reser sig en
kolossal obelisk, med i relief framställda scener ur
den helige Carl Borromäi lif, efter mönstret af de
romerska segerpelarne. Inuti denna kyrka finnes en
vacker minnesvård öfver skalden Heinrich v. Collin.

Längst upp står afbildad det nya Wiens ojemförligt
praktfullaste byggnad, prydande en af stadens
vackraste platser; det är den Nya Operan, fulländad
1869. Beräknadt för 3000 åskådare, är detta operahus i
afseende på inredning, elegans och beqvämligheter samt
öfriga ändamålsenliga anordningar ett af de förnämsta
på jorden. Dess hufvudfasad vetter åt Ringstrasse,
men det har genom sitt läge den fördelen, liksom
de flesta palatserna i det nya Wien, att det är
fristående å alla sidor och sålunda kan presentera
fyra praktfulla fasader.

Till höger om operahuset, på illustrationen, står
den ryttarstaty, som blifvit upprest till ära åt
minnet af den bekante österrikiske härföraren furst
Schwarzenberg
. På venstra sidan om midtelpartiet
står det praktfulla brunnsmonumentet vid Hohenmarkt,
medelpunkten i det gamla romerska Wien. Templet i
korintisk stil, upprest till Jungfru Marias ära,
har en springbrunn på hvardera sidan. På motsatta
eller högra sidan å illustrationen står afbildadt ett
annat af Wiens många monumenter, det i närheten af den
stora Matzleinsdorfska kyrkogården, der bland andra
berömdheter Gluck hvilar, på en höjd år 1542 uppresta
götiska monumentet till minne af bröderna Crispinus
och Crispinianus Spinuskreuz, af hvilka den förre,
en flykting från Rom, i Gallien var skomakare och så
»välgörande», att han stal läder från de rika för att
kunna skänka de fattiga skor. Han blef naturligtvis
ett helgon.

A.-E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free