Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fjäriln och rosen. Ord af Runeberg, musik af W. Th. Söderberg
- Rosornas öde. Novell af Walborg. (Forts. o. slut fr. föreg. häfte sid. 191.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjäriln och rosen.
Quasi Allegretto (# = 88). W. Th. Söderberg.
Rosen lutar, blek om kinden,
Hennes tid är all.
Fjäriln domnar under vinden
Under skurens svall.
När skall fjäriln få tillbaka
Sina lekar och sin maka?
När förlåter
Dvalan åter
Rosens matta ögonlock?
Barn af sommarn, lefde båda,
Lyckliga som den.
Inga skiften, ingen våda
Störde glädjen än.
Af hvarandras kyssar sälla,
Utan skuld att vedergälla,
Utan oro
Båda voro,
Och de måste störas dock!
Hur de dröja, hur de bida
Aldrig väckas de.
Kärleken vid vårens sida
Kan ej lif dem ge.
Men på kullen, der de bergas,
Nya sköna rosor färgas,
Och i doftet
Öfver stoftet
Svärma nya fjärlars flock.
(Runeberg.)
Rosornas öde.
Novell af Walborg.
(Forts. o. slut fr. föreg. häfte sid. 191.)
Ungefär så hade vi tillbragt Walborgsmesso-aftonen
och skilts åt glada och hoppfulla, då vi andra dagen
derefter fingo bud från majorskan att Wendla blifvit
hastigt och illa sjuk och längtade efter att få
se mig. Betagen af den yttersta oro, skyndade jag
till Myrö, der det herrskade all den förvirring en
plötslig sjukdom brukar framkalla. Tant mötte mig
på trappan, hvit som lärft, och sade, att Wendla
om natten blifvit så häftigt sjuk och att hon var i
den rysligaste ängslan, tills doktorn hann komma,
så att hon fick veta, huru det förhöll sig. Han var
ännu icke anländ, ehuru det redan i dagningen gått
bud efter honom, sade hon.
»Hon längtar så ifrigt efter dig, Hedvig lilla! Men
var nu bara lugn och se trygg ut. Hon säger att
hon skall dö. Försök att bringa henne på gladare
tankar, ty eljest ta’r hon lifvet af mig», fortfor
den förskräckta modern och brast i snyftningar.
Darrande inträdde jag i Wendlas lilla, nyss så ljusa
rum, der de hvita musslinsgardinerna kring hennes säng
lyste hotande och spöklika fram ur det halfdunkel, som
rådde der inne. Tyst smög jag mig fram och knäböjde
vid hennes bädd, kyssande den lilla matta hand,
som vinkade mig. Utan ett ord lade hon sitt ansigte
intill mitt och glömsk af tants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1873/0221.html
