- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
234

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utdöd folkstam. II. - Populära föredrag i naturkunnighet. II. Ljuset. 1. An.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Indian i höfdingskrud.
(Tillhör art. "En utdöd folkstam".)

Populära föredrag i naturkunnighet.



II. Ljuset. 1.

Hvad är ljuset? Denna fråga, som dagligen ställes
till oss, har i många århundraden sysselsatt
vetenskapen och det forskande menniskosnillet. Men
huru underbara de resultater än äro, till hvilka
man kommit, upptäckter, hvaraf en enda varit nog
att kröna sin upphofsman med odödlig glans – ännu
har icke denna fråga besvarats med ett fullständigt
bevis. Vi känna ljusets lagar, dess hastighet,
dess inverkan på växter och djur, men till sitt
väsende är det ännu ej förklaradt. Och dock är ljuset
något så utomordentligt sublimt, något för menniskors
forskning så svårtillgängligt, att man måste betrakta
det af vetenskapen redan eröfrade såsom en skatt,
den de yppersta vetenskapsmän blott genom långa,
mödosamma arbeten lyckats samla.

Redan i forntiden fattades icke åsigter öfver ljusets
natur. Det inflytande som ljuset utöfvar på andra
naturföreteelser lät det för fornfolken te sig såsom
ett flöde af den skapande kraft, som genomgår hela
verldsaltet. Mosaiska skapelsehistorien ger ett skönt
och poetiskt uttryck åt denna föreställning:

»I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden
var öde och tom, mörker låg på djupet och Guds ande
sväfvade öfver vattnet. Då sade Gud: varde ljus:
och ljus vardt.»

Grekernas filosofer, mera sinliga i sina
åskådningssätt, sökte icke förklara ljusets natur
utan blott att ställa dess företeelser i samklang med
deras tankesystem. Ljusintrycket, trodde de, utgick
från ögat. Liksom känseln i den utsträckta handen
gåfve oss ett begrepp om en utom oss varande kropps
beskaffenhet, så skulle äfven från ögat utspringa
ett slags osynliga känseltrådar som förmedlade till
själen de från föremålen erhållna intrycken. Hur
underlig denna villfarelse förefaller, är den likväl
betydelsefull – minst tillkommer det oss att skratta
deråt. Månne vi ej alla en gång trott (och säkert är
det ett flertal som ännu tror) att i ögat ligger en
kraft, som genomtränger rymden upp till stjernorna,
och icke tvärtom, att det är stjernorna som utsända
sina strålar, likgiltige om vi upplåta vårt öga eller
icke?

Det är betecknande för sednare forskningar att
man, i motsats till forntidens filosofer, från
betraktandet af en mängd enskilta företeelser uppsteg
till bildandet af en teori. Galilei hade långt förut
anställt sina berömda experimenter öfver fall-lagarne
innan Newton upptäckte den hemlighetsfulla makt
som drager ett äple till marken. Denna väg, som
allena är den riktiga, har naturvetenskapen sedan
icke öfvergifvit. Samma väg har den äfven gått med
afseende å teorien öfver ljusets natur.

Man hade slutligen kommit till den öfvertygelsen att
orsaken till ljuskänslan ligger, icke
i vårt öga, utan utom det samma. Då nu ljuset
till stor del försvinner så snart solen icke mer
bestrålar jordytan, så låg det nära att anse solen
såsom ljusets källa. Men om så var, huru öfverföres
då ljuset till vårt öga? Denna fråga är den egentliga
tyngdpunkten i läran om ljusets natur. Ett antal
berömda naturforskare, ibland dem Newton och Kepler,
sökte hänföra denna ljusets postgång till vissa
erfarenheter som man gjort med för vår iakttagelse
tillgängliga kroppar. Hvar och en vet, att ett
stycke mysk, som man förvarar i en låda, fyller hela
rummet med sin genomträngande lukt. Om man ger akt,
skall man finna att stycket förminskas dag efter dag
och slutligen försvinner. Den lukt, som vi känna,
förorsakas sålunda af osynliga myskpartiklar, som
genom luften föras till våra luktnerver. Det låg
nu nära att på samma sätt föreställa sig det från
solen utströmmande ljuset, och ett antal berömda
naturforskare gjorde äfven så. De antogo att från det
glödande solklotet utströmmade små ljusatomer, som
blixtsnabbt utbredde sig i rymden och då de anlände
till vårt öga framkallade känslan af ljusintryck.

Men emot denna uppfattning, som man kallat
emanationsteorien, uppställde Huyghens samtidigt
en annan hypotes, den så kallade undulationsteorien
eller läran om ljusets vågrörelse. Vi hafva visat huru
svängningarne af en ljudande stämgaffel ledas till
vårt öra genom luftens vågrörelse. Enligt Huyghens
åsigt skulle ej heller ljuset vara någonting annat
än en vågrörelse, som likt ljudet fortplantar sig i
alla riktningar. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free