- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
245

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömsborg. Ln. - Harpspelerskan. Sigyn.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kukeliku; och man kan nog förstå med hvilka tantaliska
känslor du måste åse, huru den ena efter den andra
föres din näsa förbi och in i köket.

Företer entréen till badhuset ett förfallet skick,
så gör sjelfva bassinen det ännu mera. Man känner
sig benägen antaga, att det nuvarande badhuset är
det samma som här uppfördes för jemt ett hundra
år sedan; så primitivt förefaller det. Af målning
synes nu mera knappast ett spår, och de murkna
golfplankorna och ruttna bjelkarna hota att brista
under ens fötter. Svårligen kan man, när man klifver
ned i bassinen, värja sig mot den farhågan, att
hela inrättningen skall för svallvågorna efter någon
förbigående ångbåt råka i drift och med sina invånare,
som fiskar i en sump, göra en färd utåt strömmen
och så genom hvalfven under Norrbro. Att denna genom
sitt läge och sitt friska vatten så ypperliga plats
för en storartad badhusanläggning ej blifvit bättre
tillgodogjord, är sannerligen att beklaga.

Men snart nog torde de denna del af Norrström
omgifvande stränderna få ett utseende, efter hvilket,
man länge
förgäfves väntat. Redan prydes platsen nedanför
Riddarhuset af en ny och solid kaj och man är nu som
bäst i farten med att nedrifva det missprydande
träplank, som allt för länge bortskymt det
arkitektoniskt vackra Rådhuset, för att fortsätta
kajbyggnaden nedåt Mynttorget till. På norra
stranden höjer sig det nya Posthuset, och det kan
ej dröja länge förr än en mängd nya och i prydlig,
stil uppförda byggnader skola göra denna stadsdel
till en af Stockholms vackraste. Helgeandsholmens
planering och anordning på ett sätt, som lätt bör
kunna göra den till en af de vackraste platser,
någon hufvudstad har att uppvisa, kan väl ej heller
länge låta vänta på sig. När så de afröjda och med
granitkajer garnerade stränderna låta de många vackra
offentliga och privata byggnaderna oskymda framträda
och bland de många af naturen gynnade platser,
vår hufvudstad har att framvisa, denna perla, såsom
med skäl Strömsborg kan kallas, fått en prydligare
infattning; hoppas vi att den täcka holmen skall under
en ny ägares händer lyfta sig förskönad ur vågen och
göra sig värdig att kallas Norrströms Isola Bella.

Ln.

illustration placeholder
Strömsborg.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)

Harpspelerskan.



En kall och mulen dag i början af Maj 1864 vandrade jag
arm i arm med en af mina vänner fram och tillbaka
öfver Södra Hamngatan i Göteborg; vi voro i en ganska
dyster sinnesstämning till följe af underrättelserna
från danska krigsskådeplatsen. Vi hade många anhöriga
och vänner bland de svenskar, som frivilligt ställt
sig i de stridandes leder, och dessas öde gaf oss ämne
till många funderingar. Jag var i synnerhet orolig för
en min fosterbror, en ung, hurtig, förhoppningsfull
infanteriofficer.

Under det vi som ifrigast utbytte våra tankar
rörande den förmodade utgången af de pågående
underhandlingarne om vapenhvilans afslutande,
hörde vi plötsligen från en gård i närheten en rätt
välljudande fruntimmersröst, som med ackompanjemang
af harpa uppstämde den allmänt bekanta: "Den tappre
landssoldat".

"Den der sjunger icke så illa; skola vi för ro skull
blanda oss i den gapande och lyssnande hopen?" sade
min följeslagare och förde mig med sig dit, der den
stackars konstnärinnan lät höra sina prestationer.

"Stackars qvinna! hon är bestämdt icke van vid denna
eländiga sysselsättning", sade en äldre man, som i
det samma
passerade förbi och kastade ett par silfvermynt på
den tallrik, hvilken en vacker, mörklockig gosse
framräckte till åhörarne.

Sångerskan var en liten, smärt, finlemmad varelse,
hvars regelbundet sköna ansigte var till ytterlighet
blekt och afmagradt samt uttryckte en stum, hopplös
smärta.

En ursprungligen tjock och vacker sidenklädning
hängde urblekt och trasig omkring henne och förmådde
ej skydda henne för kylan. Hennes små, välformade
fötter voro insnörda i ett par grofva skinnkängor,
och på det af långa, glänsande lockar omsvallade
hufvudet satt en liten amazonhatt, som en gång varit
ett mästerstycke af smak och elegans.

"Hvad heter ni?" frågade jag, då hon med harpan,
hängande i ett band på ryggen, stod i begrepp att
aflägsna sig.

"Maria Jensen", svarade hon efter en kort tystnad
och med en otvetydigt utländsk brytning.

"Hvar bor ni?" frågade jag vidare.

"Kära herre", svarade hon, sorgset skakande sitt
hufvud, "icke kan det roa er att veta hvar jag bor."


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free