- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
256

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexlande öden. En berättelse af Turdus Merula. (Forts. fr. föreg. häfte sid. 224.) - Allmännyttigt. - - Fantom-buketter - - Medel att göra skadade bref å nyo läsliga. - Bokstafsgåta. - Charad. - Uttydningar. (från föregående häfte, sid. 224.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skimrade icke mindre prydligt och vänligt i det varma
skenet från den blossande brasan i kakelugnen. Klarast
sken dock Elsas gamla ansigte, der hon, fryntlig
och beställsam, snodde af och an mellan köket och
kamrarne, lik en af dessa folksagans förutseende,
goda féer, som, i väntan på sina arma, pröfvade
skyddslingars ankomst, beredt allt för deras
emottagande. Hon frågade Elin ingenting, hon liksom
tycktes på förhand veta hvad som händt, äfven häruti
lik den goda féen, som ju alltid är »vetande». Efter
qvällsvarden, som dukats
i köket, infördes Elin och lilla Anna i
förstugukammaren, der en liten nätt säng stod
uppbäddad; Elsa och de två andra flickorna
förfogade sig till hvila i långkammaren, sedan båda
gossarne inbäddats i röda pinnsoffan i köket, der
äfven Ajax utsträckte sina långa ben på golfvet
under bordet. Natten föll på, och våra stackars
vandrare njöto snart en ostörd sömn under det
låga, men gästvänliga tak, der de erhållit en
fristad, likt den stormdrifne seglaren, som i
den lilla viken finner en lugn och säker hamn.

(Forts.)

Allmännyttigt.



Fantom-buketter kallas ett nytt alster af den
dekorativa uppfinningsförmågan, hvilket, utom att det
lemnar en angenäm sysselsättning, särdeles väl lämpar
sig för prydandet af allehanda föremål af papper, tyg,
trä o. s. v. Det är endast skuggan, endast skelettet
af blommorna, som genom ett egendomligt förfarande
förvandlas i en helt ny, sirlig gestalt. Konsten
består blott i att genom förruttnelse aflägsna
de köttiga bladdelarne, så att endast nerverna
blifva qvar. Fantom-buketterna bilda en med flit
och förkärlek odlad sysselsättning bland Amerikas
damer; vi vilja derföre omtala hvad vi veta om
deras tillverkningssätt, i förhoppning att derigenom
hafva dragit försorg för en roande och intressant
sysselsättning under mången eljest sysslolös timme.

Man behöfver dertill först en lerkruka af
erforderlig storlek, hvari de blad etc., som man vill
skelettonera, utlakas eller rötas med vatten. Bladen
plockas, så snart de hafva nått sin fulla storlek,
och man väljer företrädesvis sådana exemplar, som
äro fullkomligt felfria. Med insamlingen af de olika
bladen kan man börja redan i Juni eller Juli. Bladen
läggas platt och sorgfälligt på hvarandra i krukan,
öfvergjutas med regnvatten, och för att äfven det
öfversta bladhvarfvet må stå under vatten, öfvertäckes
krukan med lock och tyngder. Man ställer krukan ute
i det fria
på ett soligt ställe. Bladen tagas af björk,
lönn, asp o. s. v., dock måste alla blad som innehålla
garfsyra urlakas i ett särskilt kärl, såsom
t. ex. bladen af ek, kastanj och björk.

Till påskyndelse af förruttnelseprocessen, som det
oaktadt varar länge nog, gör man vattnet svagt syrligt
genom tillsats af några droppar saltsyra.

Då man till fullständigande af buketten äfven behöfver
frökapslar, så äro dessa passande att taga först vid
frökastningen och böra blott urlakas två eller tre
veckor, hvarefter man, för att rengöra dem, flera
gånger sköljer dem i friskt vatten och derefter,
för aflägsnandet af händelsevis ännu i kapslarne
qvarvarande frön, gör en inskärning på sidan af
kapseln.

Finare blommor måste samlas innan de vissna, hvarefter
de sorgfälligt pressas och torkas samt sedermera
förvaras att blandas i buketterna.

Sex veckor efter första inläggningen af bladen uttager
man dem försigtigt ur den till slem förvandlade
vätskan, lägger dem i mjukt, varmt vatten och gnider
dem lätt mellan fingrarne, för att aflägsna de
multnade och upplösta beståndsdelarne. Derpå rengöras
bladen fullständigt med en mjuk borste, afsplolas ännu
en gång med vatten, aftorkas med en mjuk handduk och
förvaras tills samlingen är fullständig. Många blad
behöfva kan hända rötas ännu längre tid.

Då nu samtliga bladen, blommorna och fröna äro
samlade, begynner man med blekningen, som gifver
bladen deras fina utseende. Vid blekningen måste
man förfara med den största sorgfällighet. Det
mest användbara blekämnet är eau de Javelle
(underklorsyradt natron) eller eau de Labarraque
(underklorsyradt kali), som kan köpas på
apoteken. Dock kan man äfven betjena sig af en
klorkalkslösning. Till den sednare tar man 20 gramm
klorkalk och utrör denna småningom med ett qvarter
mjukt vatten, så att inga klumpar uppstå, hvarefter
man låter lösningen stå och klarna. Lösningen förvaras
i en väl korkad flaska på ett kyligt ställe

Blad, blommor och fröknoppar blekas hvar för sig
i tre särskilta kärl. Efter inläggningen i kärlen
öfvergjuter man växtdelarne med mjukt, rent vatten,
hvari blandas två matskedar af lösningen på hvarje
qvarter. Derpå tillsluter man kärlet omsorgsfullt och
ställer det på ett varmt ställe. Efter 6-12 timmar
äro växtdelarne fullkomligt hvitblekta.

Nu uttagas de försigtigt, sköljas flera gånger i
rent vatten, aftorkas lika försigtigt och läggas
i en bok för att pressas. Man har att tillse,
att de icke blifva liggande i klorkalkslösningen
längre än den angifna tiden, i annat fall blifva
de spröda och sköra. Blekningen med eau de Javelle
eller eau de Labarraque är derföre att föredraga,
emedan den bibehåller bladen längre hvita. Man tager
deraf en full tekopp på ett qvarter vatten. (För att
förekomma att bladen blifva spröda, kan man före sista
afsköljningen lägga bladen uti en svag lösning af
antiklor, för ett hastigt aflägsnande af kloren.)

Då blekningen och torkningen af bladen är verkställd,
ordnar man buketterna med tillhjelp af en färgad
stängel af färgadt trä eller tråd, hvarvid man fäster
blommorna och bladen med gummi arabicum. Man har att
iakttaga, att man med frökapslarne döljer de ställen,
hvarest bladskaften mötas.

Medel att göra skadade bref å nyo läsliga. Det händer
ofta, och flitiga korrespondenter hafva ofta obehag
deraf, att långväga bref och i synnerhet sådana,
som transporterats sjöledes, komma adressaten till
hända i oläsligt skick, till följe deraf, att de
varit utsatta för väta, vanligast för hafsvatten. Man
skulle nu knappast kunna tro, att dylika bref, hvari
skriften till oläslighet kringspridts af vätan,
skulle kunna återställas, men så förhåller det sig
verkligen och medlet är till och med mycket gammalt,
ehuru föga kändt och ännu mera sällan användt.

Man öfverfar brefvet helt lätt med upplöst
saltsyra, af den styrka, som nämda vara vanligen
har i handelsbodar och apotek. Så snart papperet
blifvit temmeligen jemt fuktadt, öfverfares det ännu
en gång, men med en mättad lösning af blodlutsalt,
då skriften omedelbarligen blir synlig i berlinerblå
färg. Vid sistnämda operation behöfver man icke spara
på vätskan, blott så mycket, att man vid penselns
eller borstens begagnande icke gnider bort något af
papperets yta.

Man uppnår detta resultat till följe af en
enkel kemisk lag. Det jern, som fanns i bläcket,
blifver qvarsittande i papperets fibrer, och genom
blodlutsaltets inverkan bildas berlinerblått, under
det saltsyran endast tjenar att göra jernet så mycket
känsligare för blodlutsaltets inverkan.

Efter behandlingen aftvättas brefvet med rent vatten
och torkas först mellan läskpapper och sedan för
eld. Är brefvet ett dokument, som bör bevaras för
framtida behof, så kan tillstyrkas att bestryka det
med en lösning af husbloss innan det lägges i sitt
förvaringsrum; men är papperet mycket skadadt, så
fordrar experimentet den största försigtighet och
borde icke verkställas förr än en kopia tagits på
fotografisk väg.

Om experimentet göres af personer med någon kemisk
kunskap, kunna vi rekommendera att till den förstnämda
lösningen lägga litet rödt blodlutsalt, då, i enstaka
fall, bokstäfverna skola framträda ännu tydligare.

Bokstafsgåta.



Följande stafvelser och bokstäfver, riktigt
sammanställda, bilda åtta ord, hvilkas begynnelse-
och slutbokstäfver beteckna namnen på hufvudpersonerna
i ett skaldeverk af en framstående nordisk sångare.

åf, ho, os, ra, ri, tu, id, er, i, og, f, re, n, äng,
kar, io, reb, f.


De åtta orden äro:

1. Ett kinkigt och grannlaga värf, som vanligen
tillhör karlarne. 2. Ett elakt sagoväsen, som sades
uppehålla sig i "böljans blåa sal". 3. Hvad den är,
som väl använder sin tid och sitt arbete. 4. Namn på
en "glad själ". 5. Ett berg, som finnes omskrifvet
i Moseböckerna. 6. En jordisk skönhet, som för
sin kärleks skull ådrog sig den gudomliga Junos
vrede. 7. Ett kunganamn. 8. Hvad man plär säga att
qvinnan är.

Elaf.

Charad.



Att få mitt första fram, är lika kinkig sak
Som det, att få mitt andra bak;
Nej! hur mitt hela man sig än vill vända,
Så tror jag aldrig det kan hända.

A-s-n.

Uttydningar.



Lösning af Logogryfen i föregående häfte, sid. 224:
Blicken, hvaraf fås: bi, ek, i, in, ben, beck, il,
icke, lek, lik, lik, be, Elin, klen, lin, kli,
kil, blek, ni, en, len, nick, blink, Nilen, lien, bleck.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free