- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
259

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victoria regia. - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXIV. Georg Carl von Döbeln. Axel Krook.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvars kalkar voro så stora att infödingarne brukade
bära blommorna på hufvudet som hattar.

Men det är på flodernas yta, som vegetationen
utvecklar sina största under. Naturen visar oss inga
blommor, som till gestalt, ändamålsenlig byggnad
och behaglig färg kunna jemföras med nymféerna och
nelumborna. I alla tider hafva dessa märkvärdiga
växter ådragit sig menniskans uppmärksamhet och
blifvit föremål för hennes beundran. Konsten har
deraf gjort den mest lysande användning: den romerska
och grekiska mytologien hafva dervid fästat sina
älskligaste sagor; i fornegypternas mytologi och konst
spela de en stor roll. På de indiska monumenterna
framställes Brama sittande på en lotusblomma.

Till denna anborna familj, nymphaceæ, hör den
underbara vattenlilja, som visar sig i förgrunden af
vår illustration, simmande i sommarmånens dämpade
ljus. Det är Victoria regia, drottningen bland
tropikernas blommor och den skönaste prydnaden
för Europas största horticulturanstalter. Må man
föreställa sig en vidsträckt yta, betäckt med runda
blad, simmande på vattnet, alla af tre till sex fots
genomskärning och med blommor, än violetta, än gula,
än hvita, spridande en angenäm vällukt. Bladen
äro alldeles runda, med mot medelpunkten löpande
nerver; stjelken sitter fästad midt under bladet,
som är kantadt med en upphöjd rand af omkring två
tums höjd, liksom en bricka, och genomdraget af
en mängd luftkanaler, som hålla det flytande på
vattenytan. Också ser man ofta fåglar promenera
omkring på de simmande bladen och plocka insekterna,
som finnas derpå. Blomkalken består af fyra blad,
utanpå rödbruna, innantill hvita. På dessa kalkblad
sprider sig ett stort antal blomblad i cirkelform och
symmetriskt ordnade, i förstone fullkomligt hvita,
men så småningom antagande en skiftning i rödt,
allt efter som blomman mognar. Fullt utspruckna
hafva blommorna ända till hundra dylika kronblad
och en omkrets af ungefär tre fot. Underbar måste
verkan af dessa majestätiska kronor och blad vara,
icke så mycket när man ser dem i ett drifhus, men
så mycket mer när de i ostörd frihet utveckla sig på
Guyana-flodens ljumma vatten.

Ett fosterländskt Bildergalleri.



XXXIV.

Georg Carl von Döbeln.

Väl fortgår sista finska krigets historia ej blott
öfver slagfält, der ärligt mannamod kämpar,
utan framgår äfven genom hemska afgrunder, der
förräderiet gömmer sig undan dagsljuset, der listen
och förförelsekonsten köpslå om heder och samvete,
ty i det nät hvari Ryssland slutligen fångade Finland
har förräderiet spunnit många trådar, hvarom de
ryska arkiverna, då de en gång bli tillgängliga,
nog skola bära vittne. Men det stora sorgespelet
har äfven sina väldiga mandomsgestalter, hvilkas
namn äro kära för hvarje svensk och finsk man och
hvilkas bedrifter skola, sedan Runeberg blef deras
bard, fortlefva som en hjeltesaga, omstrålad af ett
poetiskt skimmer. Bland de främsta af dessa gestalter
står »mannen med bindeln kring pannan», står:

Georg Carl von Döbeln, som föddes den 29 April
1758 på sätesgården Stora Torpa i Segerstad socken
af Skaraborgs län. Föräldrarne voro häradshöfding
Johan Jakob von Döbeln och Anna Maria Lindgren,
dotter efter en gammal karolin och enka efter
aflidne kapten C. J. Gyllenhaal. Då hon första
gången gifte sig, medförde hon en hemgift som
upptog en mängd parvagnar, flere lastade med blott
de ofantliga kopparplåtarne. Slägten var en af de
många, som kommit öfver från Tyskland och blomstrat
i Sverige. Ättens stamfar här blef den »lärde och
qvicke» professorn J. J. von Döbeln från Rostock,
hvilken, stadd på resa till Leyden, under en storm
kastades på svenska kusten vid Göteborg, der han
visade skicklighet vid behandlingen af pestartade
sjukdomar, så att Carl XI qvarhöll honom, hvarefter
hans son, hjeltekonungen, utnämde honom till professor
i Lund och adlade honom 1717.

Från dennes andre son
härstammade i tredje led Georg Carl, som vid åtta års
ålder förlorade både farfar, far och en yngre broder,
hvilka alla begrofvos på en och samma dag. Den unga
modern gifte sig nu för tredje gången, och gossens
uppfostran försummades. Han skickades till Thunhems
skola nära Venersborg för att studera till prest, men
motsatte sig det envist, så att förmyndaren slutligen
måste skicka honom till kadettskolan i Karlskrona. Här
arbetade han med den håg, att han efter tre år (1775)
med heder genomgick officersexamen. Han blef erbjuden
fullmakt som amiralitetslöjtnant, men dertill behöfdes
då den s. k. ackordsumman, hvilken var en hård nöt
för alla mindre bemedlade officerare, och Döbelns
förmyndare vägrade att utbetala den. Han föreslog i
stället sin myndling att uppgifva militäryrket och bli
jurist. Von Döbeln gjorde försök härmed i tvenne år,
hvarunder han följde häradshöfdingar på ting och skref
utslag, sålunda inhämtande åtskilligt som sednare kom
honom till nytta. Men den liflige ynglingen fann ej
heller lust för denna
sysselsättning, utan begärde hos kunglig majestät att bli
myndig förklarad, så att han kunde sjelf förfoga
öfver sin egendom och derefter äfven bestämma öfver
sin lefnadsbana; ansökningen bifölls, och von Döbeln
var nu vid 17 års ålder myndig. Nu anskaffade han
sig lätt den nödiga ackordsumman och ingick 1778 som
sekundadjutant vid Sprengtportens värfvade regemente
i Skåne och som fänrik i arméen. Det enda märkliga
från denna tid, som von Döbeln sjelf omnämner, är, att
regementet en gång skänkte honom ett par skridskor,
emedan han fasttagit rymmare, som ville på isen komma
undan till Danmark.

Amerikanska frihetskriget hade brustit ut och
framkallat en liflig hänförelse hos ungdomen, i
synnerhet då Frankrike förklarat sig för Amerika
emot England. Von Döbeln greps jemväl deraf och
skyndade till Paris, der han förstörde sin kassa i
de yppiga nöjen på hvilka denna stad äfven då bjöd,
men blef slutligen 1780 underlöjtnant vid Regiment
royal Suédois
. Följande året förflyttades han som
underlöjtnant till grefve De la Marcks regemente,
med hvilket han gick om bord på flottan och afseglade
från Frankrike. Han möttes likväl af en engelsk
flotta, som tvang honom att återvända efter förlust
af flere transportskepp. Kort derefter lopp franska
flottan åter ut och anlände till Goda Hopps-udden,
der man qvarstannade en månad för att proviantera,
hvarefter man styrde vidare till Koromandelska
kusten, i afsigt att, medan de upproriska amerikanska
kolonierna gjorde sig fria från Englands välde i
vester, krossa detta välde äfven i öster, i de indiska
besittningarne. Här landsteg hela franska arméen den
17 Mars 1783 vid Porto Novo, der den skulle förena
sig med infödingsfursten Tippo-Saïbs styrka. Häraf
blef dock intet, och fransmännen måste den 13 Juni
ensamma utkämpa den blodiga striden vid Goudelour,
i hvilken Döbeln, nu löjtnant vid grenadiererna, blef
sårad i foten, men det oaktadt fortfor att strida och
med sin trupp återtog några kanoner, hvilka fallit
i fiendens händer, hvarföre han följande dagen blef
med beröm nämd på arméens dagorder samt hugnad med
en gratifikation, hvarjemte han erhöll löfte om
kaptens fullmakt, hvilken ock tilldelades honom den
1 September, sedan underrättelse ingått om fredens
afslutande.

Några dagar derefter anträdde Döbeln som adjutant
hos De la Marck, nu mera prins Ahremberg, återfärden
till Frankrike, dit de anlände i Februari 1784. I
Paris fick han bo i prinsens hotell och deltaga
i de höga herrarnes sällskaper och nöjen. Gustaf
III uppehöll sig då under namn af grefven af Haga i
den franska hufvudstaden, och Döbeln blef för honom
presenterad. Men en obehaglig händelse inträffade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:25 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free