- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
263

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXIV. Georg Carl von Döbeln. Axel Krook.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till denna sorgliga afskeds- och tacksamhetsfest hade
von Döbeln utsatt den 8 Oktober (1809), en söndag, en
dyster, stormig höstdag, då efter gudstjensten allt
kyrkfolket var samladt. De i och kring Umeå varande
trupperna uppställde sig i en öppen fyrkant: på ena
sidan stodo svenskarne, väl klädda, de i fält nyss
utkomna lifgrenadiererna till och med lysande; på
den andra de finska qvarlefvorna i utslitna, trasiga
kläder, med utmerglade kroppar, krutbestänkta,
svartbleka anleten, genomskjutna eller stympade
lemmar. Dessa lik, satt i fyrkantens midt till häst,
deras välkände, ofta pröfvade general von Döbeln,
klädd i den gamla grå, blodbestänkta öfverrocken,
omgifven af sin lika beskaffade stab. Då generalen
helsats med hurrarop och högtiden öppnats med
kanondunder, med flygande fanor och klingande spel,
blottade han sitt hufvud med det svarta bandet
kring den genomskjutna hjeltepannan och sökte att
med sin genomträngande stämma öfverrösta stormen,
i sitt tal utbristande med klagan: »Freden slutar
ett förhärjande krigs olyckor men Finland frångår
Sverige! Riksgränsen blir Torneå elf!...
I Finnar,
när I återkommen till fosterbygden, så frambären
svenska folkets tacksamhet till eder nation. Veten
att, änskönt I återvänden med utslitna kläder,
med genomskjutna eller afstympade lemmar, I likväl
medfören en rättskaffens krigsmannasjäls dyrbara
prydnad. Fiender till svenska moderlandet kunnen I
aldrig blifva, derom är jag förvissad;
men förblifven
alltid dess vänner! Skulle det nya herraväldets makt
hindra eder önskans och viljas utöfning, så låten med
hjertats och tankens tysta språk välsignelse tilldelas
moderlandet! Påminnen edra barn derom! Vi skola från
slägte till slägte välsigna er – högakta er.»

Behöfva vi väl med ord teckna denna tafla, denna
gripande scen? Erfar icke hvar och en af eder, läsare,
samma känslor som dem, hvilka i den stunden upprörde
de tillstädesvarande? Från allas ögon flöto tårar;
både åskådare och deltagare blefvo lifligt rörda,
säger ett vittne deraf.

illustration placeholder
Revolax.

Von Döbeln upprördes högligen öfver mordet på
sin gamle vän von Fersen, såväl som öfver de
beskyllningar hvilka utspredos om hans syster, den
bekanta grefvinnan Piper. Gripen af ridderlighetens
känsla erbjöd Döbeln henne sin hand och ville se,
hvem som sedan skulle våga förnärma henne, ehuru hon
dock afböjde anbudet. Sjelf angreps Döbeln af den
uppspirande pressen. Det af Delén utgifna veckobladet
»Nytta och Nöje» innehöll en »poetisk berättelse»
om »Ålands kapitulation»,
hvari Döbeln skildrades som feg och »ryssen lydig uti
allt». Med sitt vanliga uppbrusande lynne skyndade
generalen upp till Carl XIII och utbad sig af honom
en nåd. »Och den är?» sporde konungen. »Ers majestäts
tillåtelse att få skjuta ihjel boktryckaren Delén,
som tryckt det här infama paskillet emot mig.» –
»Det kan jag omöjligen tillåta er, kära Döbeln.»
– »Ja, men då måste ers majestät åtminstone
tillåta mig att få bränna upp hans tryckeri, jag ber
derom såsom den enda nåd hvarmed jag skall falla
ers majestät besvärlig.»
– »Inte heller det kan jag bevilja er; jag
törs ej for grundlagen.» Men i stället
fick generalen tillåtelse att offentligen
i tryck, till genmäle, belysa förhållandena vid
Ålands kapitulation. Han begaf sig nu till Deléns
boklåda att söka denne, men fann honom icke hemma,
hvarföre han lät helsa honom att inom utsatt tid komma
till generalen, under hot »att annars slå
andra benet af honom med» (Delén var halt). Emellan
dem ägde nu ett lustigt, bullrande uppträde rum,
som slöt med
upprättelse för generalen, hvars förklaring af Delén
trycktes.

illustration placeholder
Lappo.

1811 utnämdes Döbeln till kommendant på Carlstens
fästning, för att försvara denna mot engelska flottan,
som blokerade den en tid, utan att dock beskjuta den
samma. I början af 1812 förflyttades han till chef för
norra skånska infanteriregementet och i Augusti månad
samma år till chef öfver arméens tredje division,
de småländska och skånska regementena. Upphöjd den
28 November samma år till kommendör af Svärdsordens
stora kors, utnämdes han den 26 Januari 1813 till
generallöjtnant.

Då svenska arméen sistnämda år gick öfver till Tyskland
för att deltaga i kriget mot Napoleon, blef han
befälhafvare öfver tredje divisionen med högqvarter
i Wismar. Staden Hamburg skickade och begärde
hjelp, hvarföre Döbeln emot order ditsände en
afdelning. Ogillad härför af kronprinsen, ställdes
han inför krigsrätt och dömdes till arkebusering,
men fick, »i anseende till de stora tjenster han
gjort sitt fädernesland», domen mildrad till ett års
fängelse på Waxholms fästning, hvarifrån han dock
genom Carl Johans bemedling frigafs redan i December
samma år. Begåfvad år 1815 med en pommersk dotation
och sedan 1816 ständig ordförande i krigshofrätten,
afled han i Stockholm den 16 Februari 1820 samt
begrofs på Johannis kyrkogård.

illustration placeholder
Juutas.

Här var hans grafplats nästan bortglömd – vi
glömma för mycket våra minnen och våra store –
då Axel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free