- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
265

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXIV. Georg Carl von Döbeln. Axel Krook. - Trondhjems domkyrka. Bn. - Populära föredrag i naturkunnighet. II. Ljuset. 2. An.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Emanuel Holmberg en dag lyckades att med dödgräfvarens
tillhjelp finna den. Inom det litterära sällskapet
»Gröna Stugan» skildrade Holmberg lifligt det
missvårdade tillstånd, hvari han sett hjeltens
graf. En tjugufemöres subskription börjades, 9,000
svenskar och finnar tecknade bidrag till ett monument
å grafven. Enkelt men värdigt, efter ritning af
professor Scholander, förfärdigadt af Kolmårdens
marmor, aftäcktes det högtidligen den 13 September
1861, årsdagen af slaget vid Juutas.

Svensk, gå dit och böj ditt knä vid griften och
välsigna det stoft, hvars hjerta en gång slog så
varmt för fosterlandet och hvars hjerna och arm genom
skicklighet och tapperhet kastade några glimtar af
ljus och ära öfver det blodiga sorgespelet på Finlands
kära mark!

Axel Krook.


illustration placeholder
Spökscen på teatern, åstadkommen med tillhjelp af spegel.
(Tillhör art. "Populära föredrag i naturkunnighet". Se sid. 268.)

Trondhjems domkyrka.



Rika på stolta
minnen, hafva trakterna kring Trondhjemsfjorden i
alla tider till följe af sin bördighet och folkrikedom
utgjort en vigtig del af Norge. Denna betydelse
har fått sitt uttryck genom sagans ord, att här var
landets rätta kraft och styrka. Det var härifrån som
den urgamla samfundsordningen utgick; det var här som
Harald Hårfager först fick kraft att samla Norges folk
under sin mäktiga spira, sedan han blifvit nämd till
trondernes konung; det var slutligen härifrån som
kristendomen skulle utgå öfver landet, att sprida
sitt milda ljus på höjder och i dalar, att mildra
de sträfva dragen i folkets vikingalynne, styfnadt
under striderna på hafvet och emot en hård natur.

Det var nämligen från denna tätbygd som Olof Tryggvason
utgick, när han sökte genomdrifva den stora planen
att med kristna läran betvinga hedendomens makt. På
Nidaros eller vid Nidelfvens mynning i fjorden, der
naturen sjelf bildat en medelpunkt för Trondalaget,
tog han sitt fasta säte, och innan få år förgått,
sågs här den första kristna kyrka höja det symboliska
korset mot himmelen. Denna kyrka blef sedan både
sköflad och bränd, men den andliga grundvalen blef
qvar; frökornet grodde och dess rottrådar började
redan spridas, för att omsider orubbligt fästa sig
i folkets hjerta.

Till skildringen af den Trondhjemska katedralens
första början och uppkomst knyter sig en historisk
legend, som icke
blef utan politisk betydelse, men som blef af ännu
större vigt för domkyrkans grundläggning och vidare
tillbyggnad, till dess hon under århundradenas lopp
växte till den största och praktfullaste i nordens
tre riken; och häri finna vi en förklaring af det
egendomliga, föga helgjutna skick, hvari kyrkan för
närvarande ter sig.

Det var efter det stora härslaget vid Stikkelstad,
der kung Olaf stupade i striden för sitt land och sin
krona. Redan före slaget hade bonden på Stikkelstad,
Thorgils Hjalmeson, gifvit kung Olaf det löfte,
att om kungen föll, skulle han sörja för att hans
kropp blef kristligt jordad. Sedan liket blifvit
funnet, gömde bonden det tills vidare på ett säkert
ställe.

Åtta dagar derefter rodde han och hans son
till Nidaros och medförde då liket, men hade inrättat
så, att det verkliga liket låg gömdt på botten af
båten, medan ofvanpå ställdes en kista, fylld med halm
och sten. När de nu i mörkningen kommo till stadens
sjöbrygga, aflemnade de kistan till danske biskopen
Sigurd Svende, som lät föra den ut på fjorden och
sänka den. Thorgils och hans son rodde deremot med
det verkliga liket uppåt elfven strax ofvan staden,
der de lade till och buro det upp i ett skjul, der det
fick vara en tid, hvarefter det begrofs i en sandkulle
ej långt derifrån. Snart begynte underliga rykten gå
om ting och underverk som tilldragit sig vid stället,
der kungaliket hvilade i ovigd jord. Småningom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free