- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
288

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexlande öden. En berättelse af Turdus Merula. (Forts. o. slut fr. föreg. häfte sid. 256.) - Allmännyttigt. - - Emot mott och mal. - - Att etsa teckningar och figurer på glas. - Logogryf. - Bokstafsgåta. - Charad. - Uttydningar. (från föregående häfte, sid. 256.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och dotters trofasta huldhet emot henne. Hennes
stolthet har böjts, hennes hjerta har luttrats.

Elin är redan nästan silfverhårig, men ur blicken
talar en ny ungdom, själens segerrika fromhet, som
inga skiften mer kunna beröfva henne.

Af alla gamla vänner sakna vi blott en. Det är Ajax,
som, trött af årens tyngd, gått till den sista
hvilan. Hans ben äro icke begrafna i kyrkans vigda
mull, och ingen vård reser sig öfver dem, men minnet
af honom, af hans orubbliga heder och trohet bevaras
derföre icke mindre omsorgsfullt och varmt i älskande
hjertan.

Nu ringer det till gudstjensten. Frukosten slutas
hastigt och man bryter upp. I dag skall den unge
komministern hålla sin inträdespredikan; han är
färdigklädd och beredd. Han tager sin unga hustru
under armen, och åtföljd af de andra skrider han
stilla genom trädgården och fram längs vägen, som
leder till kyrkan. Högtidsklädda skaror helsa dem
vänligt från alla sidor. Majsolen strör sitt guld
öfver jorden, elfvens sång stiger, vinden fläktar
med osynliga vingar, kyrkdörrarna stå öppna och
klockornas högtidliga, milda maning dallrar när och
fjerran genom den ljusa rymden.

Allmännyttigt.



Emot mott och mal. Bästa sättet att under sommaren
skydda pelsvaror o. d. emot mal består uti att
nedlägga pelsvarorna uti ett emot mängden svarande
bleckkärl, helst af zinkbleck. Detta göres rundt likt
ett muff-fodral, ehuru större samt med lock. I denna
bleckbössa lägger man de sammanrullade och (om man
vill vara riktigt försigtig) med kamfer och hvitpeppar
eller ock med benzin o. d. bestänkta pelskläderna,
tillsluter derpå locket och öfverklistrar kanten med
papper. Det blir då omöjligt för motten att tränga
in och lägga sina ägg, hvarur sedan de förderfliga
larfverna framkomma. Man nedlägger pelsvarorna
innan motten visar sig och upptager dem först då den
åter försvunnit eller på vintern, då pelskläderna
brukas. Väl urpiskade och upphängda två eller tre
dagar i frisk luft förlora de all lukt. Inom få
år göra sig bleckkärlen betalta genom inbesparade
förvaringskostnader och
man har sedan förvaringen gratis. I småstäder och på
landet, der körsnärer icke finnas, är denna metod den
enda möjliga, enär den flitigaste piskning och vädring
icke gör tillfyllest för att skydda pelskläderna mot
de förderfliga larfverna.

Att etsa teckningar och figurer på glas. Den
teckning, som skall öfverföras på glaset, måste
först vara åstadkommen på papperet förmedelst
trycksvärta. Om så gjorts, fäster man papperet
på glaset, naturligtvis så, att inga luftblåsor
förefinnas.

Så snart papperet torkat, gjuter man öfver glaset
med flytande fluorvätesyra af 1,140 spec. vigt,
hvilken blott etsar glaset på de ställen, der ingen
trycksvärta finnes. Efter tre minuter aftvättas både
syran och papperet och teckningen visar sig nu i
upphöjd etsning på glaset.

Logogryf.



Hvad är flärden, gunst af verlden,
Skönhet, höghet, glans och makt;
Lekar, löjen, yrans nöjen? – –
En förgänglig bubblas prakt! –
Arma gäster vid dess fester!
Icke stod till mig er håg – –
Yster tärna vände gerna
Blicken bort, då mig hon såg.
Och den glade yngling lade
Vid min åsyn föga vigt;
Fast det hände att han kände
I att bära mig en pligt.
Hur du skalkas, ungdom! nalkas
Stunden dock för dig en dag.
Och när tiden är förliden,
Som det sista då står – jag.
På åtta "fötter" står jag,
Och om du leta vill
Bland dem mitt namn, så går jag
Åstad och bjuder till
Att visa hvad de gifva
Om satta hit och dit,
Och svårt lär dig ej blifva,
Att gissa bit för bit.
Du får: Ett namn på vatten,
Då det har ändrat form;
Och hvad han gjorde, katten
Med en aptit, enorm;
Hvad qvinnan säges äga
Mer än det andra kön;
Hvad man om ting kan säga;
Och en "filur" i sjön;
Hvad öfver hafvet föres;
En nöjets tummelplats;
Hvad håller, så det höres,
Den, som förstår sin sats?
Hvad görs på sol och måne?
Hvad brukas af en hvar –
I Norrland som i Skåne –
Om soppan skall bli klar?
Den bästa ibland kryddor,
Att ge åt maten smak;
Och hvad för slott som hyddor
Är en nödvändig sak;
Namn på en uppsatt herre,
Fast här han ej nämns så;
Hvad får du nog, dess värre,
I brödet, då och då?
Garderobe för kjol och kofta,
Bland bygdens tärnor små;
Hvad nu ej ses så ofta,
Se’n skatt blef lagd derpå;
En dristig son af vinden;
Ett fyrtal nämdt i ett;
Hvad sågs den snabba hinden?
Två träslag som du sett;
Hvad du i skolan öfvat;
Hvad alltid inåt bär;
Hvad den som mycket pröfvat
Å hjessan oftast är.
Fler ord jag ej att gissa
Dig ger – jag talat ut;
Jo, ett: Hvad är det vissa
Att sjelf du blir till slut?
Th.

Bokstafsgåta.



Följande stafvelser och bokstäfver,
riktigt sammansatta, bilda sju ord, hvilkas
begynnelsebokstäfver beteckna namnet på en ryktbar
svensk mekaniker, under det att samma ords
slutbokstäfver bilda namnet på en af samme mans förnämsta
uppfinningar.

in, o, na, ro, eg, Ca, ti, m, on, p, or, lt, pr,
ri, oi, sk, s, i, sa, rr.


De 7 orden äro:

1. Ett mycket allmänt fel, som vidlåder vårt
"jag". 2. Ett vilkor för lugn hvila. 3.
Något, som finnes på de flesta grafstenar. 4. Ö,
som blifvit ryktbar för en underskön grotta. 5. Något,
som ätes hos alla folkslag. 6. En vigtig del af
ett ur. 7. Fanns fordom blott på hofven, träffas
nu mera äfven annorstädes.

Elaf.

Charad.



Mitt första går och smyger,
Mitt andra sköflar tyger,
Mitt hela, med en hast,
Kniper – och håller fast.

A-s-n.

Uttydningar.



Lösning af Bokstafsgåtan i föregående häfte, sid. 256:
1) Frieri, 2) Ran, 3) Idog, 4) Ture, 5) Horeb, 6)
Io, 7) Oskar, 8) Fåfäng; hvaraf begynnelsebokstäfverna
beteckna Frithiof, slutbokstäfverna Ingeborg.

Lösning af Charaden i föregående häfte, sid. 256: Bakfram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free