Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 / 293 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXV. Johan Anders Wadman. Birger Schöldström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skalden Wadmans härkomst och ungdom äro insvepta i
ett visst dunkel. Man antager, att hans fader
varit prosten Nils Anders Wadman i Tvings
pastorat, nära Karlskrona. Födelseåret uppgifves
vara 1777 och födelsedagen den 27 September.
Att han år 1796 var student i Lund, synes af
en disputation: De animorum humanorum perennitate,
för hvilken Johan Anders Wadman responderade under
magister Olof G. Horster. Vid Lunds universitet
lärer han tagit såväl filosofie-magisters-graden
som bergsexamen. Att han gjort ganska
vidsträckta utländska resor uppgifves, och detta
tyckes bekräftas af ett par af hans
poemer. Dessa resor lära företagits åren
1804 och 1805. Omkring 1807 vistades han på
egendomen Alqvittern i Wermland såsom informator
tör hofjunkaren Geijerstams barn.

En af Wadmans förtrognare vänner under hans
Göteborgstid berättar följande: »Det arf, Wadman
erhöll efter fadern, använde han till stor del för att
hjelpa sedermera blifvande professor Weltzin (hans
akademiekamrat) att fullända dennes läkarekurs, en
kostnad, så mycket drygare som Weltzin just icke var
någon hushållare under student-tiden. Af hvad orsak
Wadman icke vidare drog fördel af sina vetenskapliga
studier för erhållande af framtida försörjning,
känner jag icke, ty Wadman var högst förbehållsam
i meddelanden om sitt ungdomslif, men så mycket
vet jag, att en olycklig kärlek djupt ingripit
i hans lefnadsomständigheter.» I Wadmans lefnad
skulle således äfven vara denna »gamla historia»,
detta förhållande att vara »bedragen på drömmen om
lifvet», som spåras bland så många andra sångares
jordiska öden. Wadman sjelf lemnar antydningar härom,
t. ex. i följande verser
i poemet »Flickornas skål»:

Ej föll någon stjerna, men tärnan blef kall,
Och läpparne brände vid bägarens svall.
Dock suckade hjertat, när jag skulle dricka
I tysthet en skål för min trolösa flicka.

Det suckar så länge den glimmande sol,
Den bleknade måne skin’ ned på min stol.
Tills en gång ur läkarens burk jag skall dricka
Mitt yttersta rus för min trolösa flicka.

Wadmans byst på Lorenzberg.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)

Wadmans ungdomsvän Weltzin var under 1813-1815 års
krig öfverfältläkare vid svenska hären och denne
skaffade honom en plats såsom sjukhuskommissarie,
hvarigenom poeten kom att erhålla titeln af direktör
samt göra såväl tyska som norska fälttågen. Det
var från det sednare som Wadmans lustiga svar
på en Krigskollegii anmärkning daterar sig. Den
poetiske kommissarien, hvilken hade om händer
sjukhusprovianten, hade kommit på balans på
bränvin, ty han hade sällan hjerta att neka de
tillfrisknande soldaterna en liten styrkedryck
då och då. Men Krigskollegium, som granskade
räkenskaperna, tyckte dock, att väl mycket af den
nämda varan åtgått, hvadan kollegiet till Weltzin
nedsände ett anmärkningsmemorial med infordrande af
förklaring öfver »hvart åtskilliga poster bränvin,
som af direktören Wadman blifvit för sjukhusets behof
reqvirerade, tagit vägen». Weltzin sände efter Wadman,
utbedjande sig dennes förklaring öfver det anmärkta
förhållandet. Wadman fattade lugnt pennan, klauderade
anmärkningspunkten och skref på den tomma spalten:
Utsupet! J. Wadman. Gubbarne i kollegiet smålogo
troligen; säkert är, att ingen vidare anmärkning afhördes.

Efter krigets slut tog Wadman å nyo plats som
informator, denna gång hos landssekreteraren och
lagmannan P. U. Stenberg. Denne såväl som hans maka,
född Ulrika Klingsporr, egnade sina barns lärare den
största vänskap och välvilja, som Wadman å sin sida
mötte med innerlig tacksamhet och uppmärksamhet. I
poemet »Landvetters-jagten» har han besjungit både sin
patron och sin patronessa: »lagprofeten» och »den
lilla amazonen». I det älskvärda
Stenbergska huset tyckes Wadman tillbringat
lyckliga dagar, och flera af hans bästa skaldestycken
lära sett dagen under »lilla amazonens» och hennes
makes kritik. Vid en familjefest – troligen en
lagmanskan Stenbergs födelsedag – uppvaktade Wadman
med följande, hittills otryckta, fägneqväde:

När solen kläcker den första blomma
I ljusgrön park,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>