- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
302

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wäinämöinen, spelande Kantele. (Basrelief af Carl Sjöstrand.) E. v. Qvanten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder


illustration placeholder


emottog Sjöstrand på ett sätt, som om han på
förhand länge inväntat denne, och redan samma
år öfverflyttade den svenske bildhuggaren till
Finland. Om betydelsen af denna tilldragelse yttrar
den finske konsthistorikern C. Gr. Estlander i sina
föreläsningar "De bildande konsternas historia",
sednare afdelningen, tryckt i Stockholm 1867,
följande ord, ställda till hans landsmän: "I veten
ock huru bildhuggarens ädla konst, efter snart ett
halft sekels frånvaro, blef fast rotad i landet då
Carl Sjöstrand anlände och genom hans ledning och
föresyn mejseln första gången fattades af finsk hand,
Walter Runebergs, huru derpå Kalevala-hjeltarne
första gången på ett värdigt sätt infördes
i plastikens verld, och huru i Åbo, der Ekman
(1854) hade afslutat i domkyrkans kor de första
monumentalmålningarna i landet, ett decennium sednare
restes den första minnesstoden åt finsk man." Denna
minnesstod, egnad Porthan, "finska historiens fader",
utfördes af Sjöstrand; ur hans händer var det som
Kalevala-hjeltarne första gången intågade i plastikens
verld. Trogen de intryck, han en gång erhållit, har
han med en kärlek, som icke öfverträffats af hans
finska lärjungar och efterföljare, egnat sin mejsel
hufvudsakligast åt framställningen af den finska
folkfantasiens gestalter.

Bland Sjöstrands arbeten i denna riktning intages må
hända främsta rummet af den i Helsingfors universitets
präktiga vestibul uppsatta stora basrelief, af
hvilken läsaren denna gång erhåller en afbildning,
efter en fotografi som befinner sig i konung Carl
XV:s samlingar. Ämnet är hämtadt ur Kalevala,
(Lönnrots andra upplaga, Collans öfversättning,
andra delen, sid. 218-227). Wäinämöinen, Ilmarinen
och Lemminkäinen
äro stadde på härnadståg till Pohjola, för att eröfra
Sampo, den magiska talisman, som Ilmarinen sjelf
en gång i tiden förfärdigat. Farkosten, i hvilken
hjeltarne med sina följeslagare befinna sig, har
fastnat på en jättegäddas skuldror. Gäddan dödas af
Wäinämöinen. Han förfärdigar af dess käkben kantele,
sätter sig på en klippa vid hafsstranden, spelar och
sjunger, med den påföljd att alla varelser i skapelsen
ila fram för att lyssna till den gamle. Skildringen
af detta stordåd lyder ungefär sålunda (jag har, med
hänsyn till den svenske läsarens mindre förtrolighet
med den finska sångmöns episka bredd, tillåtit mig
i någon mån förkorta och bearbeta den samma):

Gamle, vise Wäinämöinen
Satte sig på glädjestenen,
Lade kantele på knäna,
Sjöng till sköna strängaspelet:
"Hvarje väsen nu förnimme
Fröjden af de gamla runor,
Lyssne till den klara klangen,
Som från Suomiharpan strömmar."

Icke fins ett djur i skogen,
Ej i hafvets vida vatten,
I den lätta luftens rike,
Som ej nu sig skyndsamt närmar,
Som ej ilar fram med längtan,
Att den höga sången höra,
Att dess ljuflighet beundra.
Ekorr’n ställer dit sin kosa,
Fram från träd till träd sig svingar,
Hermelinerna sig närma,
Lodjur taga del i glädjen.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free