- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
311

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogen. E. S-dt. - Om perlfisket och perlmusslan. Alfr. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skogen.



Du susande skog, som gungar för vind!
Du svalkar den smäktande vandrar’ns kind
Och fröjdar hans hjerta och tjusar hans syn,
Då solen bränner i skyn.

Du öppnar för alla din lugna hamn:
För fattig som rik står öppen din famn,
Och derföre namn, som från fädren gått,
Af fattigmans-tröja du fått.

Du ekorren hägnar i lek och lopp,
För fåglarnas sång slår du salarna opp,
Åt fisken du breder din skugga vid strand
Och barr får myran i sand.

Kring bygden din skyddande ring du slår.
Du bleks ej af solen, på stormen du rår.
För menskan predikar du dag ifrån dag:
Var stark! håll färgen som jag!

E. S-dt.

Om perlfisket och perlmusslan.



Då perlfiske bedrifves endast af högst få i vårt
fosterland torde det intressera Familj-Journalens
läsarinnor, af hvilka kanske mången i en ring eller
nål bär en äkta perla, om hvars uppkomst ägarinnan
icke har någon idé, att få en liten kännedom om
perlfisket och perlmusslans natur.

Musslor, innehållande äkta perlor, förekomma ymnigast
i Lappland och Norrland i så väl bäckar, sjöar
och elfvar som hafsfjärdar, från hvilka sednares
djup dock endast en och annan genom någon lyckträff
uppfiskats. I vissa bäckar finnes perlmusslan i sådan
mängd, att man måste förvånas deröfver, t. ex. i
Åckelsjöbäcken i Wännäs socken, 3 1/2 mil från Umeå
stad. Omförmälde bäck, kommande från Åckelsjön, är
omkring fyra fot bred och två fot djup, har färglöst,
ganska stridt vatten på stenbotten, samt fryser
aldrig under vintern. Mellan de i bäcken befintliga
stenarne stå musslorna, hvilka äro omkring fem tum
långa, till hälften nedgräfda i sand och i ordets
egentliga bemärkelse sammanpackade, så att man kan,
utan att förändra plats, upptaga hundradetal.

Musslan står alltid, som sagdt är, till en del
nedgräfd i sand; den öfriga delen åter står gapande
vänd emot strömmen; så snart musslan anar någon
fara, tillsluter hon skalen, hvarföre man ock kan
uppfiska henne genom att mellan de åtskilda skalen,
eller, som vi här vilja kalla det, gapet, insticka en
spetsig käpp, då hon genast knäpper till och låter,
sålunda hängande vid käppen, uppdraga sig.

Perlan, så väl den äkta som den oäkta, uppkommer
derigenom, att någon strömmen följande kropp,
t. ex. ett sandkorn, genom gapet kommer inuti musslan,
som då tillsluter skalen, så att den främmande kroppen
blir inne. Genom de rörelser, som försiggå inom
skalet, såsom då respirationsvattnet genomströmmar
m. m., börjar den främmande kroppen skafva och trycka
på köttmassan, och det är just för att förhindra denna
tryckning, som musslan af naturen blifvit utrustad med
förmågan att kunna omhölja den främmande kroppen med
samma materia, hvaraf skalet består, ehuru de äkta
perlornas glans och klarhet betydligt öfverträffa
musselskalens inre silfverglänsande beklädnad.

Perlan är aldrig fullkomligt lös i musslan, utan
är antingen fastväxt vid sjelfva skalet eller ock
finnes hon invuxen i köttmassan, dock alltid i den
sammas öfre del, ty den främmande kroppen kan aldrig
nedskafva långt, förrän lager börja bilda sig omkring
den samma, hvars kantigheter derigenom upphöra och
i och med det samma förmågan att nedtränga; kroppen
stannar således inväxt och omhöljes hvarje år af
ett nytt lager, så att perlan blifver oupphörligen
större.

I sin nedre del har musslan en extremitet, kallad
»fot», som utgöres af en tunglik beståndsdel, hvilken
betydligt kan utvidgas, så att den, om musslan hastigt
upptages, kan utom skalet vara ända till två tum
lång. Denna fot är musslans fortskaffningsmedel;
förmedelst den samma nedgräfver hon sig i sanden,
och om hon kastas på stranden, ej långt från sitt
rätta element, kan hon
medelst denna fot, som, enligt hvad jag tyckt mig
märka, har förmågan att kunna suga sig fast, under
nattens tystnad praktisera sig till vattnet. Det
ligger dock i sakens natur, att musslans fortkomst
på det torra är mycket långsam.

Vid öppnandet af musslor, för att söka perlor, är
beqvämast att begagna en temmeligen lång och tunn
knif, hvarmed man, utan att uppbryta skalen, kan
afskära hållmusklerna, som sitta på hvar sin sida
om det s. k. låset, Så snart dessa muskler blifvit
afskurna, öppna sig skalen och man kan med fingrarne
känna om någon perla sitter i köttmassan eller se om
hon till äfventyrs sitter fastvuxen i skalet. Med en
tjenlig knif kan man öppna och undersöka åtminstone
hundra på en timme.

Bland egendomliga perlbildningar jag funnit må
nämnas den på ett fröhus af någon ört. Den samma
hade en storlek af ett hagel n:o 7 och var i det
närmaste klotrund, men hade en kantig yta. De lager
som öfverdrogos fröhuset voro af bästa qvalitet,
men emedan grunden, som sagdt är, icke var jemn,
blefvo lagren ej heller jemna. Förmodligen qvarsatt,
då fröhuset inkom i musslan, någon liten del af det
sammas stjelk eller skaft, hvilken icke öfverdrogs,
utan med tiden ruttnade bort, och så fick vattnet
tillträde till fröhuset, som äfven försvann, och
lagren der omkring eller perlan blef sålunda alldeles
ihålig med en öppning, endast så stor, att jag kunde
sticka in spetsen af en knappnål.

Såsom bevis på att konsten betydligt kan tillmötesgå
naturen äfven i åstadkommande af perlor, må anföras,
att en person hämtade från ofvannämde bäck tvenne
tunnor lefvande musslor, i hvilka han, medelst ett
enkelt instrument, instack en oäkta, till sin form
vacker perla, hvarefter han utsläppte musslorna i
en bäck, der dylika djur icke funnos. Följande år
upptogs en del, och alla hade icke allenast qvar
perlorna, utan hade ock pålagt dem ett lager af ett
hönsäggskals tjocklek. Detta lager var på somliga
perlor ganska vackert, men hade dock icke den rent
äkta klara färgen, hvilket tillskrifves bäckens och
vattnets egenskap.

Af försöket ser man likväl, att om samma metod
begagnades i vatten, der musslor med äkta perlor
finnas, skulle man med lätthet kunna åstadkomma ett
artificielt perlfiske.

Ofta hör man vid tal om perlfiske påstås, att man
på musslans yttre skall kunna se, om hon innehåller
perla eller icke. Jag har vid perlfiske försökt
upptäcka något yttre tecken, som skulle förråda
den inre skatten, men förgäfves, och jag betviflar
fullkomligt möjligheten af detta påstående, men väl
skulle man kunna konstruera ett instrument, hvarmed
man, åtminstone i de flesta fall, skulle kunna,
utan att döda djuret, upptäcka perlans frånvaro. Och
kanske just emedan dödandet af hundratals musslor,
utan att någon perla finnes i dem, anses grymt, idkas
perlfiske så föga. Att musslan kan släppa perlan efter
behag, hvilket är en gängse förmodan, är omöjligt,
hvilket äfven inses af det sätt, hvarpå perlan är
förenad med musslan.

Alfr. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free