- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
318

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning. Skiss af Emilie Flygare-Carlén.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men Mannerdal hade i sitt väsende något så fast, att
majoren tydligen märkte att det icke tjenade till det
ringaste att upprepa huru stor summa de böter skulle
gå till, som hans förmätne granne, kapten Fredrik,
skulle bli ådömd.

*



5.

Skall fröken Beda segra öfver sin utsedde sakförare?

Det var på aftonen under en promenad genom trädgården,
som den sednare konferensen ägde rum.

»Nåväl», började fröken, »jag skref till herr
häradshöfdingen, och ni finner det nu, att det är
ett obetydligt mål, på hvilket inga lagrar äro att
skörda, så framt ni ej skulle vara belåten med en
liten tacksamhetslager, i händelse ... Men jag går
för hastigt till väga. Låt mig höra er tanke!»

»Uppriktigt sagdt», svarade han, »inser jag icke
att frökens herr far behöfver någon advokat för att
utföra det målet, och endast emedan jag lofvat att
icke med det samma förklara min mening, sade jag ej
majorn hvad jag nu sagt er.»

»Jaså, herr häradshöfdingen finner således att saken
icke kan ses från mer än en sida?»

»Icke från mer än en ... Er herr far säljer ett
stycke jord till sin granne, kapten Fredrik P., med
förbehåll att det icke får begagnas för den redan då
påtänkta bibanan. Han afskyr jernvägar, och likväl har
kapten Fredrik med sitt bolag bestämt anläggningen
att gå i denna riktning. Köpekontraktet går således
tillbaka, om ingen särskilt öfverenskommelse kan
träffas, och fröken bedömer säkrast huruvida majorn
är sinnad för någon sådan.»

»Hur han är sinnad under närvarande tid vet jag nog,
men jag hade trott att en så upplyst man som herr
häradshöfdingen, van att dagligen se huru industriela
företag till de olika orternas nytta hastigt
framskrida, skulle ha visat honom orimligheten af
att låta en för hela trakten vigtig sak så ofantligt
fördyras och försenas som en omväg skulle medföra.»

»I detta fall delar jag fullkomligt frökens åsigt,
men jag har blifvit hitkallad såsom jurist, icke
såsom enskilt rådgifvare.»

»Man kan åtminstone tänka sig, att en jurist förmår
uppfinna någon utväg.»

»Naturligtvis kan man tänka sig hvarjehanda, men
jag nödgas tillstå att jag ej ser hvar den utvägen
ligger.»

»Ifall herr häradshöfdingen åtager sig målet, skulle
ej då några lagliga svårigheter kunna påträffas,
som visade att den kloka åsigten borde segra öfver
den okloka?»

»I det fallet», svarade Mannerdal, starkt rodnande,
»skulle jag visa mig föga värdig det kall, jag som
sakförare bekläder. Det må vara att detta kall ännu
icke i vårt land äger det anseende, som det har
i andra; men att genom något slags konstfärdighet
förlora ett mål, som den klåpigaste byadvokat måste
vinna, dithän sträcker sig icke min förmåga eller,
kanske rättare, min vilja att efterkomma edra
önskningar.»

»Ni är då en förfärligt omedgörlig man! Om icke
ändamålet vore värdigt och om icke pappas popularitet,
den han snarare sätter för mycket än för litet
värde på, säkert komme att ofantligt lida af, att
han i denna sak (kanske mest af harm öfver kapten
Fredriks framgångar) ställer sig emot alla ortens
possessionater – skulle jag väl då sökt inverka
på er öfvertygelse ... Men jag är nu innerligt
ledsen öfver att jag hos er framkallat behofvet att
så kraftigt tillbakavisa mina förhoppningar.»

Det gick en vacker ljusning öfver Mannerdals
ansigte. »Tillåter ni», sade han, »att jag får kyssa
er hand och varmt tacka er för dessa ord, dubbelt
ädla såsom svar på mina, hvilka voro kärfvare än de
bort vara ... Och nu har ni då befriat mig från
den tilltänkta äran att bli herr majorns eller,
rättare, ert eget rättegångsbiträde.»

»Men då ni begär att få kyssa min hand, så tycker
jag ...»

Hon syntes så förledande, hennes leende var så fint,
så älskligt, att Mannerdal icke visste hvart han
skulle vända sina ögon för att slippa se hela detta
strålande behag, som han började frukta. Men hastigt
släppande hennes hand, sade han allvarligt: »Jag är
icke van att umgås med sådana klienter som ni, min
fröken! Tro mig dock, när jag säger er att om jag,
i stället för att kyssa er hand, finge såsom belöning
för en otro mot mina grundsatser emottaga den omöjliga
gunsten af en kyss från edra läppar, så blefve jag
ändå trogen mitt hedersprogram, att aldrig genom något
slags bevekelsegrund vika från den väg, som jag anser
för rätt ... Nu är det sagdt, och derföre torde
det vara så godt att jag återvänder med ångbåten,
som går i afton.»

»Nej, det får icke ske!» svarade Beda, som både rodnat
och bleknat under den unge juristens förklaring. »Ni
är en man, som man måste högakta i trots af edra
djerfva fantasier i frestelseväg. Och hur jag än lider
af att pappas anseende bestämdt skall förminskas och
många ovänner för honom uppstå, hvad han kännbart
kommer att märka, då det är för sent, så må ni i
morgon säga honom hvad ni finner för godt. Kapten
Fredrik var förut på goda skäl fiendtligt stämd och
har icke, till pappas djupaste saknad och förbittring,
på år och dag varit här, sedan ett häftigt uppträde
ägde rum dem emellan i följd af den olycksaliga
jordbitens användande, och jag är säker att han nu
kommer att grufligt trakassera honom.»

»Jag vet icke hvarföre, men jag anade genast att något
specielt utom den närvarande frågan sammanhängde med
kaptenen ... Det skulle dock vara för dristigt att
gissa det denna enskilthet rörde er sjelf?»

»Åh, det betyder ingenting ... Kaptenen önskade förut
någonting helt annat af pappas egendom än den der
jordlappen, som han i bästa fall kunnat erhålla
gratis, men äfven då fick han afslag.»

»Jag förstår ... Men hvad ser jag på er venstra
hands ringfinger?» afbröt sig Mannerdal tvärt.

»Min förlofningsring!» svarade Beda helt enkelt.

»Ni är då förlofvad?»

»Ja visst, sedan snart tio år.»

»Icke med kaptenen?»

»Åh, nej – med min kusin.»

*



6.

Majorens motpart.

Det hade uppstått några ögonblicks tystnad mellan
de begge samtalande, och det skulle för den unge
sakföraren hafva varit en fullkomlig omöjlighet,
att förklara huru det kom sig att han i en hast
tyckte sig sjelf hafva blifvit part i en affär,
som på allt sätt var honom främmande. Men innan ett
ord ännu blifvit yttradt, kom någon hastigt gående
från en annan sida. Det var en högväxt herre med
ett sjelfkärt och befallande utseende, för öfrigt
(såsom det heter) en »hygglig» man.

»Hvad ser jag!» utbrast Beda, och det sågs tydligt att
hon erfor en angenäm rörelse. »Kapten Fredrik ... nå,
det var då så kärt som något möjligen kunde vara just
nu!»

Hon presenterade kaptenen och juristen för hvarandra.

»Jag skulle känna mig obeskrifligt stolt», sade
kaptenen, »öfver detta vänliga emottagande, fröken
Beda, om jag icke så väl visste att det endast är
af egennytta som jag får en så vacker min.»

»Nå, ja, jag håller icke på min uppriktighet. Jag
önskar obeskrifligt att pappa och kapten Fredrik kunde
ingå en allians, der, i stället för strid och ordkrig,
en fredspipa kunde rökas! Två egendomsherrar, så nära
hvarandra och förut så intima, borde lefva på bästa
fot.»

»Har jag då önskat annat jag ... Men för att ej nämna
det gamla, utan hålla oss vid det nya, så är saken
den, att jag fått höra att herr häradshöfdingen icke
väntats hit som en vanlig gäst, utan i sin egenskap
af jurist, d. v. s. att majorn är nog envis att göra
allvar af hotelsen med processen, och derföre tänkte
jag att jag möjligen icke skulle vara ur vägen såsom
tredje man ... Men hvad uppenbarar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free