- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
319

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning. Skiss af Emilie Flygare-Carlén.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig här?» afbröt han sig skrattande. »Kommer icke
Chevaliern der, precist som fordom, med en liten
breflapp mellan tänderna ... Ah, fröken Beda, fröken
Beda – alltid denna ömma oro, då ni är frånvarande
.... Och nu börjar Chevaliern springa på köpet! När
han så frånträder sin värdighet, måtte det vara något
vigtigt.»

Utan att ens se på kaptenen, skyndade Beda emot
den trogne budbäraren och tog breflappen, som
innehöll blott en rad, hvarefter hon, helsande de
begge männen, sade: »Ni komma ju snart efter, mina
herrar! Emellertid skall pappa få veta om kapten
Fredriks vänliga besök.» Hon aflägsnade sig med
Chevaliern .....

»En utomordentligt charmant qvinna – icke
sant?» yttrade kaptenen, hvilken, ehuru närmande
sig fyrtiotalet, var en ifrig beundrare af qvinliga
behag.

»En utmärkt qvinna!» svarade Mannerdal.

»Och att tänka sig», återtog kaptenen, »att hon skall
ha bortkastat snart tio år af sitt lif på den der
hederlige idioten baron Ludvig!»

»Hon skall väl offra honom äfven sitt återstående lif,
då hon är förlofvad med honom!» inföll Mannerdal.

»Nej, så tokig måtte hon väl icke vara ... Det
der kontraktet har sina vilkor – känner herr
häradshöfdingen till saken?»

»Icke alls! Jag erfor nyss på stund att hon var
förlofvad.»

»Åh, det är den ursinnigaste och dummaste familjhistoria
man kan tänka sig ... Hon var femton
och han knappt nitton år, då det föll hans far,
som nalkades slutet af sin lefnad, in att öfvertala
majorn att ingå på en förbindelse, hvilken, hur rik
baron Castanie än var, ingen rättänkande far kunde
önska för sin dotter. Men Beda sjelf, ett romantiskt
barn vid den tiden, hade ett så starkt deltagande
för sin kusin, hvilken allt sedan barndomen lidit af
sin vederstyggliga sjukdom, att hon försäkrade sin
far, sin farbror och ynglingen sjelf att hon, då de
uppnått den passande åldern, skulle bli hans hustru,
när han fordrade det ...»

»Törs jag afbryta herr kaptens berättelse, för
att få veta hvad slags sjukdom det är som kallas
vederstygglig?»

»Jo, så kallar jag, och förmodligen äfven andra,
fallandesoten ... Det är ju barbariskt att fängsla
en ung, så begåfvad qvinna, vid den af själs- och
kroppslidande förslöade unge mannen ... Emellertid
blefvo följande tvenne punkter införda i testamentet,
att giftermålet icke skulle äga rum förrän efter fem
år, och att om det icke ägt rum innan tio, då fröken
Beda uppnått tjugufem år, så skulle hon vara alldeles
fri.»

»Åh, verkligen?» inföll Mannerdal. »Det var en
egendomlig och intressant kasus!»

»Jag skulle vara frestad», återtog kaptenen, »att
kalla den utomordentligt intressant, såvida hon icke
än i dag i vissa fall vore samma romantiska barn som
förut ... Herr häradshöfdingen skall få se, att hon
efter sex månader gifter sig med honom, ty hans anfall
komma nu ytterst sällan, men herrar läkare torde icke
vilja ansvara för att han är fullständigt botad.»

»Nå, men af hvad skäl, såvida hans svåra sjukdom
ej längre lägger sig i vägen, har giftermålet icke
kommit till stånd?»

»Af det, förmodar jag», svarade kaptenen, »att hans
heder och medlidande beherrskat hans önskningar. För
två och ett halft år sedan, då han reste med sin
läkare till Egypten, var det starkt i fråga att de
skulle gifta sig, men det blef ingenting af: det var
åter från honom som motståndet kom. Sedan han rest,
gick det ryktet att förlofningen var bruten, men
tyvärr blef man narrad på den saken. Då han efter
ett års frånvaro kom tillbaka, återtogo sakerna sin
vanliga gång.»

»Han älskar henne säkert djupt?" sade Mannerdal
tankfullt.

»Ja, det tror jag – hvem skulle icke älska henne
... Men för att nu tala om affärer, så kan herr
häradshöfdingen vara öfvertygad, att ehuru majorn kan
vinna tillbaka sin jordlapp, så förlorar han så mycket
mer i andra fall. Fröken Beda har just denna förmiddag
varit borta hos ett par inflytelserika bönder, som beslutat
att en deputation skulle afgå till majorn och visa honom
den galenskap, han begår, då han söker hindra att
vägen skall löpa fram der den bör.»

»Fröken ville således förhindra denna deputation?»

»Ja, tills hon fått rådgöra med sin fars juridiska
biträde ville hon förekomma att han blef mera
retad. Men det tycktes mig att hon ej var rätt nöjd
... Hvad säger herr häradshöfdingen sjelf?»

»Att jag icke tänker åtaga mig målet. Så som
köpekontraktet är stäldt, kan majorn hjelpa sig utan
sakförare.»

»Förstår ... Men af konsideration för fröken,
den älskligaste qvinna under solen och som valt herr
häradshöfdingen framför andra att blifva rådgifvare
...»

»Föga heder», afbröt Mannerdal, »då hon grundat den
ära, hon ärnade visa mig, på den omständigheten att
jag förlorat ett par mål!»

»Gudomligt – jag känner igen henne på det der. Hon
har trott sig kunna öfvertala er att förlora ännu
ett ...»

»... men hvilket jag omöjligt kunde förlora!» svarade
Mannerdal allvarsamt.

»Emellertid, min bäste herr häradshöfding, måtte väl
en hederlig karl icke ha något emot att i egenskap af
enskilt person uppträda som medlare? Sök att verka
på majorns förstånd eller, rättare, envishet! Ty,
vid Gud, om han kör fast i den här saken, får han icke
ett sakramentskadt arbete att få lös sin kärra – hela
trakten, som skulle ha fördel af banan, blir upptänd
af raseri emot honom, och han står ensam mot alla.»

»Nå, ja», sade Mannerdal, eftersinnande, »jag kan ju
försöka ... Men se här ha vi majorn!»

Och majoren var det som med begge händerna utsträckta
kom emot kapten Fredrik.

»Ovärdige fiende, hvarföre har du icke förr
kommit tillbaka?» Majoren skrattade på sitt vanliga
bullersamma sätt. »Här har icke funnits en själ, som
kunnat spela ett ordentligt parti schack med mig!»

»Heders farbror», svarade kaptenen i samma anda,
»jag har hållit på att gråta blodstårar öfver vår
fiendskap och var just nu som bäst sysselsatt med
att öfvertyga denne värde herre att han skulle göra
ett vackert stycke arbete, om han kunde bringa oss
tillbaka på vår fordna ståndpunkt.»

»Jaså, du tänker på att tubba min advokat ifrån mig? I
det fallet inga vidare handslag!»

»Men», inföll Mannerdal, som plötsligt tycktes ha fått
en idé, »man skulle kunna finna en utväg att ...»

»Jag behöfver ingen utväg: jag vill i stället dra in
en väg.»

»Fall icke rätten i talet, farbror», utbrast kaptenen,
»låt häradshöfdingen åtminstone få utsäga sin mening!»

»Nå, så säg den då!»

»Jo», återtog Mannerdal, »sedan jag nu hört alla
parterna, är min ärliga öfvertygelse att herr majorn
skall vinna, men då denna process, såsom det vill
synas, torde bli en genant process, vore det ju bättre
att vinna den utan lagens biträde.»

»På hvilket sätt skulle det då ske?»

»Jo, jag tyckte mig förstå att herrarne äro
båda starka schackspelare. Sätt upp frågan på ett
schackparti! Jag är också någorlunda grundligt hemma
i spelet och skall bli domare. Förlorar herr majorn,
så skall banan till hela ortens glädje och nytta gå
så som ärnadt är. Förlorar åter herr kapten, så går
köpet tillbaka utan process.»

»Det var då verkligen, min lif och själ, en excentrisk
idé – och som jag varit mångahanda i min’ dar, men
aldrig varit originel, så pröfvar jag nu på saken
och upptar idéen!» utbrast majoren, som väl visste
att han var skickligare spelare än kaptenen.

»Men», inföll denne, måttligt förtjust, »det är för
vigtig sak att sätta på sådant spel.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free