Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ur Chateubriands Atala. Af Emil von Qvanten. X.
- Högtuppan. Gubben Noach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. Det har jag trofast gjort; hennes bild står ännu
lika klar och liflig för min själ, som den natt,
då jag nyss förut för första gången sett henne vid
stockeldens sken! Jag är nu viss om att Gud är Gud,
verldens och alla varelsers allsmäktige herre.
Jag vill inställa mig hos honom. Han
skall återgifva den gamle, blinde Chaktas hans
ungdom och ögons ljus. Han skall skänka honom åt den
jungfruliga Atala, som väntar sin brudgum.
Högtuppan.
Ehuruväl landskapet Helsinglands talrika och höga
berg i allmänhet äro långsträckta och gå i kedja,
finner man dock bland dem flere fristående käglor,
som, oberoende af kringliggande bergsystem, upptorna
sig ur dalgångarne till betydlig höjd och erbjuda
vandraren den herrligaste utsigt. Det förnämsta af
dessa sednare torde ur flere synpunkter vara det i
Hassela socken mot Medelpadsgränsen belägna berget
Högtuppan, af hvilket vi i detta häfte meddela en
afbildning.
Högtuppan i Helsingland.
(Efter en skiss af K. Ekström.)
Hassela socken blef först befolkad af finnar från
Savolaks, hvilka här i slutet af sextonde århundradet
slogo sig ned i de då djupa skogarne och lifnärde
sig medelst fiske och svedjande. De blefvo i början
förföljda som vilda djur, och kringliggande socknars
allmoge ålades af myndigheterna att söka fördrifva dem
genom att härja och bränna deras bostäder samt löf-
och höhässjor, allt vid äfventyr af dryga böter eller
– galgen. Mildare åsigter gjorde sig dock så småningom
gällande på högsta ort och hos »befallningsmännen»,
och de fingo efter otaliga lidanden slutligen laga
tillstånd att bo qvar och svedja, »sedan utrönt
blifvit, att de sutto i ett högst uselt tillstånd
och lefde af bark». Af detta tillstånd hafva ock
bebyggarne ända till våra dagar i rikt mått begagnat
sig, och man får derföre ännu se svedjerågen vagga
ända upp till bergstopparne. Barrskogen har härigenom
blifvit i grund förstörd, men i stället har den
herrligaste löfskog
öfverallt uppspirat. Genom det ihärdiga svedjandet
har äfven betet blifvit i hög grad yppigt, och de
talrika och välfödda hjordarne kunna sommartiden
sägas simma i sjöar af gräs.
Namnet Hassela vittnar om finskt ursprung, och
en del ännu begagnade finska namn på gårdar och
naturföremål påminna om de första bebyggarne. Genom
sammansmältningen med den svenska stammen är dock nu
finska språket så godt som utdödt.
Hassela-bon är reslig, intelligent, allvarlig och i hög grad
arbetsam. I synnerhet qvinnorna utmärka sig för mycken
fägring, på samma gång de röja smak och enkelhet i
sin klädsel. Till följe af socknens afskilda läge
har befolkningen i allmänhet undgått att smittas
af omnejdens benägenhet för flärd och lyx, och den
befinner sig derföre också i sedligt hänseende på en
hedrande ståndpunkt.
Det var sent på natten till midsommardagen
förf. anlände till Hassela gästgifvargård. Här tager
allmänna landsvägen slut och socknen saknar således
all annan än »gångande» kommunikation med Medelpad,
hvars bergstoppar synas redan här.
Solen hade gått ned, men natten var fullkomligt
ljus. Strax nedanför den odlade och med talrika
löfdungar prydda höjd, der gästgifvargården är
belägen, låg den stora och djupa Hasselasjön och
på andra sidan nedstupade det öfver 1,400 fot höga
berget Elfåsen nästan lodrätt i vattenspegeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1873/0337.html
