- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
338

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarstudier. SKiss af Fale Bure. - Populära föredrag i naturkunnighet. Hvad prismat berättar oss om himlakropparne. An.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Du är mig en ljus artist», yttrade majoren en dag,
när de unga tu återkommo från en af sina förtjusande
promenader.

Delling blef en smula förlägen och började med mycken
ifver att borsta det envisa dammet af sin rock.

»Uppriktigt sagdt», återtog majoren, »så tycker jag,
att en rapp karl som du kunde ta’ sig annat för,
än dylikt latmansgöra. Tacka vet jag ett rationelt
jordbruk; det föder sin man.»

»Aktning för konsten!» svarade Per och hotade med
fingret.

»Jag ger konsten så många som flyger och far ... Och
en annan sak, min unge herr artist: har inte en
konstnär annat att göra än sjunga duetter hvar eviga
dag med en sjuttonårig flicksnärta?»

»Åh, farbror!»

»Och att smyga sig ut med henne på tu man hand i
skogen?»

»Nej, bästa farbror, vi –»

»Och att ändtligen ta’ flickan i famn, hvaba?»

»Det var ... det var Patron, som skrämde oss.»

»Jag kan tro det. Du håller väl på och narrar ifrån
mig flickan till slut?»

»Ja, kära farbror, det är gjordt redan, Ebba gaf mig
i går ...»

»Hon gjorde så fan heller!» skrek majoren med
hetta. »Eller hur, flickan min?» tillade han halft
ond, halft skämtsamt, i det han drog henne intill
sig. Derpå yttrade han litet godlyntare:

»Undrar just hvad ni två skulle ta’ er för på egen
hand? Sjunga duetter kan hända?»

»Nej, vi skulle bli riktigt genompraktiska! Jag
köper mig en egendom och slår mig på rationelt
jordbruk. Landtbruksakademien har bestämdt bättre
råd på medaljer än de fria konsternas.»

Majoren blickade ännu en gång in i sin dotters
ögon. »Tycker du också om ett rationelt jordbruk
... Jaha, jag ser det. Nåväl, i Guds namn då, barn;
vi skola språka lite’ om den saken."

Och det blef dervid ...

»Men sommarstudierna?» frågar den bedragne
läsaren. Jo, Delling har ändtligen lyckats. Hans
»interiör» från Småland är ett mästerstycke af lif,
ljus och sanning, och läsaren kan vara säker på att
den taflan gör lycka – ty hon undgår kritiken.

Det är en verklig familjetafla, full af sol och
glädje.

Populära föredrag i naturkunnighet.



Hvad prismat berättar oss om himlakropparne.

Otillgänglig för hvarje direkt undersökning strålar solen ute
i verldsrymden. Ingenting sänder den oss mera
än ljusstrålarne och af huru sublim natur äro ej
dessa, då det behöfdes årtusendens vetenskap för
att i stället för den fullkomligaste okunnighet
sätta åtminstone en hypotes! Icke dess mindre
har man aflockat det snabba sändebudet mer än en
hemlighet, och berättelsen om förloppet dervid för
oss in på ett af fysikens yngsta experimentalfält:
spektralanalysen.

År 1802 kom en engelsk naturforskare på tanken att
göra det genom ett glasprisma brutna ljuset eller
spektrum till föremål för undersökningar. Han gjorde
härunder den egendomliga upptäckten, att i solspektrum
visade sig vissa svarta streck, än tydligare, än
svagare, än skilda, än förenade i grupper, men alltid
parallela och lodräta mot spektrums längdaxel.

Märkvärdigt nog blef denna upptäckt obeaktad ända
tills år 1815, då den åter upptogs af den snillrike
tyske fysikern Fraunhofer, efter hvilken de underbara
svarta strecken erhållit namnet ’Fraunhoferska
linierna’. Han räknade 600 sådana linier i spektrum
och sednare iakttagare hafva angifvit deras antal
till några tusen. Detta är nu temmeligen likgiltigt:
Fraunhofers största förtjenst ligger deri, att han
först bestämde liniernas inbördes läge genom noggranna
mätningar och begagnade de starkaste och tydligaste
till fastställande af spektrums hufvudfärger. Dessa
linier betecknade han med bokstäfver, enligt hvad
vår afbildning af solspektrum visar. A och B ligga
nämligen i rödt, C ligger på gränsen af rödt och
orange, D vid öfvergången från orange till gult,
E mellan gult och grönt, F mellan grönt och blått,
G i indigo och H i violett. Rörande orsaken till de
svarta strecken kunde man då ännu icke komma till
klarhet. Visserligen är svart ingen färg, utan blott
frånvaro af ljus, de svarta strecken i spektrum voro
således luckor i solljuset. Men huru dessa luckor
uppstodo, deröfver vågade man ännu ej
afgöra. En lösning af denna fråga blef först möjlig
genom att jemföra olika ljuskällors spektra med
hvarandra, och dervid gåfvo de Fraunhoferska
mätningarne en vigtig ledning.

illustration placeholder
Solspektrum med de Fraunhoferska linierna.

Men för att fatta denna jemförelse mellan spektra,
är det nödvändigt att gifva en kort beskrifning af den
apparat, förmedelst hvilken detta sker. Väsendtligaste
beståndsdelen deraf är ett flintglasprisma, som man
fastskrufvat på ett stativ. Utomdess erfordras två
tubfer samt en observationskikare. Den ena af tuberna
är bestämd att genomsläppa den ljuskälla, som man vill
undersöka, från en bakom stående apparatlampa, för
hvilket ändamål dess bakre ända är tillsluten med en
metallskifva, hvari är anbragt en fin springa. Genom
den samma tränger ljuset till prismat och sönderdelas
der i sitt spektrum, som kan ses med blotta ögat eller
genom den förstorande kikaren. Den tredje tuben är
likaledes riktad mot ett brinnande ljus och försedd
med en fin springa, innanför hvilken finnes insatt en
genomskinlig och fotografiskt förminskad bild af en
millimeterskala, som är ställd så, att dess bild genom
ett förstoringsglas faller på prismat och sålunda
mångfaldigt förstorad reflekteras till åskådarens
öga. Mikrometern inriktas nu så att dess bild uti
prismat sammanfaller med bilden af spektrum och att
dess delningslinier omedelbart tjena till mätning
af spektralstreckens inbördes afstånd och läge. Det
ämnes spektrum, som skall undersökas, framställes nu,
i det man förbränner en liten del deraf i lamplågan.

Då alla ljuskällor väsendtligen icke äro annat än
glödande ämnen, så kan man på förhand antaga, att en
olikhet hos ämnenas spektra äfven angifver en olikhet
hos de glödande ämnena sjelfva, något som äfven bör
blifva af stor vigt för kemikern då han vill urskilja
de olika beståndsdelar som ingå i vissa ämnen. Derpå
tyder äfven den mer än
40-åriga erfarenheten att vissa ämnen, synnerligast
natrium, strontium, baryt- och kalisalter, borsyra,
koppar- och jernsalter, gifva lågan en mycket
karakteristisk färg. Ty denna färgning åstadkommes
derigenom att lågan genom de deri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free