- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
339

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Populära föredrag i naturkunnighet. Hvad prismat berättar oss om himlakropparne. An.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glödande ämnena erhåller egenskapen att utsända
företrädesvis blott ett särskilt slags ljusstrålar,
och dessa måste äfven göra sig gällande i spektrum.

Försök visade nu, att ljus från fasta eller flytande
kroppar efter passerandet af prismat gifver ett
spektrum, som skiljer sig från solspektrum derigenom,
att de svarta fraunhoferska linierna deri alldeles
felas, men att i alla fall färgbilden blir oafbruten,
af hvad art den ljusbringande kroppen än må vara. Helt
annorlunda gestaltar sig saken, om man låter ljuset
från glödande gas gå genom prismat. De spektra,
som nu uppstå, äro aldrig fullkomligt sammanhängande
färgbilder utan visa städse samma afbrott eller mörka
luckor, som vi lärt iakttaga uti de fraunhoferska
linierna i solspektrum, och dessa luckor blifva
här så många och breda, att den enda färgade
delen af spektrum synes sammankrympa till några
få färgade streck eller linier, som framträda på
mörk botten. Men, hvad som är det vigtigaste, dessa
färgade linier äro olika till antal, storlek och
fördelning allt efter de olika gasarterna. Så gifver
en med koksaltånga mättad vinspritlåga ett spektrum,
som består af ett enda gult streck; en med kalisalt
violettfärgad låga visar hufvudsakligen en röd och en
violett linie; den genom lithium-salt karmosinfärgade
lågan gifver en röd och en ljust orangegul linie;
den genom klorcalcium röd-gult lysande lågan gifver
ett spektrum som består af en blå och flera röda,
gula och gröna linier, under det spektrum af en med
jern färgad låga visar mer än 60 särskilta linier.

Man kan lätt fatta den ofantliga betydelsen af denna
upptäckt. Beror spektrums gestalt endast och allenast
af den glödande gasens kemiska natur, och tillkomma
för hvarje ämne bestämda färgade streck, då behöfs
endast en blick på spektrum för att bestämma de olika
beståndsdelarne af hvilken kemisk eller mekanisk
blandning som helst. Synnerligast der det gäller att
visa närvaron af ett ämne, vore det än det finaste
spår deraf, är den så kallade spektralanalysen,
eller förfarandet att genom spektrum af glödande gaser
undersöka kemiska ämnen, af öfverraskande verkan. För
natrium, huvudbeståndsdelen i vårt koksalt, är
detta probermedel så känsligt, att det knappt är
möjligt att finna en substans, hvars spektrum icke
jemväl innehåller det gula natriumstrecket, då till
och med det i luften sväfvande damkornet städse
innehåller natrium. Bunsen och Kirchhoff brände i
ett rum af omkring 2000 kubikfots rymd 3 milligramm,
omkring 1/5000:dels lod, klorsyradt kali och observerade
redan efter få minuter den ljusa natriumlinien i
sin apparat; likväl kunde det beräknas, att icke
1/300000:dels milligram natronsalt förbrunnit i den
låga, hvars spektrum de betraktade. Kalium kan
med säkerhet skönjas i ett spektrum, äfven om i
lågan icke förbrännes mer än 1/1000:dels milligram,
d. v. s. sextonmilliondelen af ett lod. Man behöfver
blott strö litet med saltsyra anfuktad cigarraska
i lamplågan och titta i spektralapparaten för att
genast af spektrums färgade linier angifva närvaron
af fyra ämnen, kalium, natrium, lithium och calcium.

Men huru öfverraskande dessa resultater af
spektralanalysen än må vara, resultater som
redan fört till upptäckten af nya hittills
obekanta metaller, så skall det förefalla läsaren
långt underbarare att den äfven förmår gifva oss
underrättelser om naturen af de ämnen som finnas
i solen och i de på oändliga afstånd glänsande
fixstjernorna. Såsom vi sett, öfverensstämmer icke
solljuset med våra jordiska lågor. Här visa sig inga
ljusa linier på mörk grund, utan spektrum ter sig
såsom ett bredt, skönt färgband, men genomdraget af
tusentals fina, mörkare linier. Dessa fraunhoferska
linier berätta oss om förintelsen af vissa färgade
strålar, som en gång befunno sig på deras plats
på väg till oss från solen. Men dessa strålars
öde står just i nära sammanhang med solkroppens
ämnesförhållanden.

Om man upphettar ett stycke metallisk natrium i ett
med vätgas fyldt glasrör, så utveckla sig ångor, som i
solljus äro fullkomligt färglösa och genomskinliga,
men som, belysta af en med koksaltånga mättad
vinspritlåga, synas som svart
rök. Natriumångor äro alltså ogenomträngliga iför de
ljusstrålar som utgå från en med koksalt gulfärgad
låga, d. v. s. de uppsluka dem, under det de
förblifva genomskinliga för ljusstrålar som brytas
annorlunda. Då det härvidlag endast kommer an på
brytningen, så är det äfven likgiltigt från hvilken
ljuskälla dessa strålar utgå, och natriumångorna
skulle sålunda i hvarje spektrum förmörka de linier
som uppstått af strålar med samma brytning. Såsom
vi hafva sett, visa glödande fasta eller flytande
kroppar städse fullkomligt sammanhängande spektra,
i hvilka ej ett spår af svarta linier visar
sig. Men bringar man emellan en sådan ljuskälla –
exempelvis ett Drummonds kalkljus, som utstrålar
från en i knallgaslåga glödande kalkcylinder – och
spektralapparatens prisma en koksaltlåga, så finner
man den gula delen af spektrum, der eljest den ljusa
natriumlinien skulle synas, afbruten genom ett mörkt
streck. Nu är det knappt tänkbart att natriumångan
allena skulle besitta denna märkvärdiga egenskap,
och erfarenheten har verkligen bekräftat att hvarje
glödande gas uppslukar de ljusstrålar från en annan
ljuskälla, hvilka hafva samma brytbarhet som de
från honom sjelf utgående. Betraktar man således det
från svarta linier fullkomligt fria spektrum af en
glödande fast kropp genom gaser af olika art eller
genom lågor hvari åtskilliga flygtiga ämnen glöda,
så visa sig deri svarta linier, som till antal,
bredd och läge noga motsvara de färgade linier, som
de olika lågornas spektra hvar för sig skulle visa.

Hvem tänker icke härvid på de fraunhoferska linierna
i solspektrum? Förklaringen öfver »luckorna» i
solljuset är ju nu funnen. Det är glödande gaser
som hafva uppslukat de förintade ljusstrålarne och
dessa glödande gaser kunna icke sökas annorstädes än i
solens omedelbara omgifning. Vi få då icke längre med
Herschel tänka oss solen såsom en mörk, fast kärna,
omgifven af två mörka och ett lysande hölje. Från
ett glödande gashölje kan hennes ljus icke härröra;
då skulle hennes spektrum visa ljusa linier på mörk
botten. Af en fast eller flytande glödande kropp kan
solen heller icke bestå; då skulle de mörka linierna i
kennes spektrum alldeles saknas. Solen måste således
vara en glödande fast eller flytande kropp, omgifven
af en glödande atmosfer
. Gaserna i denna atmosfer
uppsluka en del af hennes strålar och åstadkomma
sålunda de luckor i hennes spektrum som vi benämna
de fraunhoferska linierna.

Dermed vinner nu äfven spektralanalysen en
betydelse för solen. Ty, om det visar sig att
vissa fraunhoferska linier till sitt läge noga
öfverensstämma med sådana linier som vissa lågors
spektra framte, så kan icke betviflas att de härröra
af just samma ämnen som de motsvarande lågornas
spektra visa. Af denna de fraunhoferska liniernas
öfverensstämmelse med de ljusa spektrallinierna har
man kommit till den slutsats, att i solens gashölje
måste förefinnas ett antal jordiska ämnen, i synnerhet
jern, natrium, kalium, calcium, magnesium, chrom
och nickel, troligen äfven zink, koppar och kobolt,
men att guld, silfver, bly, qvicksilfver, aluminium,
m. fl. ämnen der icke finnas, åtminstone ej i sådan
mängd att de kunna skönjas, att ändtligen två på vår
jord mycket utbredda ämnen, kisel och syre, helt
och hållet saknas på solen. De många tusen andra
mörka linierna i solspektrum, som icke äga något
sammanhang med spektrallinierna af jordiska ämnen,
låta deremot sluta till närvaron af kemiska elementer
i sol-atmosferen, som äro fullkomligt okända på jorden
och så äfven torde förblifva.

En bekräftelse på dessa välgrundade slutledningar
kunde blott erhållas om man lyckades att underkasta
sjelfva sol-atmosferen en spektralanalytisk
undersökning och dertill erbjödo blott de totala
solförmörkelserna tillfälle, då nämligen sjelfva
solkroppen döljes af månen. Med stor spänning motsåg
man derföre resultaterna af de talrika vetenskapliga
expeditioner som år 1868 utrustades för att från olika
punkter af jordklotet iakttaga den totala förmörkelsen
af den 18 Augusti nämda år. Resultaterna af dessa
iakttagelser blefvo en glänsande bekräftelse på de nya
hypoteserna rörande solkroppens beskaffenhet. Solens
hela ljushölje, men i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free