- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
345

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning. Skiss af Emilie Flygare-Carlén. (Forts. från föreg. häfte, sid. 320.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fröken Bedas förlofning.



Skiss af Emilie Flygare-Carlén.

(Forts. fr. föreg. häfte, sid. 320.)

7.

En bibana på ett schackbräde.

Beda hade gått in till sin kusin, sin trolofvade, hvars
skriftliga budskap, öfverbringadt af hans trogne vän
Chevaliern, innehöll endast denna rad:

»Kommer du då icke?»

Nu satt hon vid soffan med sin hand i hans och
betraktade med innerligt deltagande det sorgsna
ansigtet framför henne.

Chevaliern hade af grannlagenhet dragit sig undan till
ett fönster, der han, med tassarne på fönsterkarmen,
nedlåtande betraktade huru en liten hundvalp och en
liten kattunge höllo på att i solskenet kifvas och
leka med hvarandra, hvarunder de ofta voro på väg
att begrafva sig under de små sandhvirflar, som de
uppdrefvo, medan de tydligen hade all möda ospard
att hålla sig från herr Fylax, hvilken, spatserande
utanför sin koja, morrade den ena tillrättavisningen
efter den andra åt dem.

»Min gode Ludvig», sade Beda hjertligt, »jag vet icke
hvaraf det kommer sig, men du är bestämdt något retlig
i dag!»

»Retlig – hvarföre det? Men jag fick höra att herr
kaptenen kommit och genast gått ned i trädgården för
att söka dig.»

»Mig sökte han icke: det var häradshöfding Mannerdal
han ville träffa för att tala om vägaffären.»

»Ja, nu blir det naturligtvis försoning med
farbror, och sedan kommer han åter, högröstad och
storskräflande, flera gånger i veckan alldeles som
förut och alldeles såsom han gjorde, då jag var i
Egypten.»

»Jag förstår hvad du syftar på, min vän, men så som
kommer han visst icke hit. Han trodde, liksom många
andra, att vår förbindelse vid den tiden var bruten.»

»Nå ja, han kom blott något för snart. Om sex
månader blir det tid för honom att taga vid, der han
slutade.»

Beda teg.

»Hvarföre svarar du ingenting?» frågade den unge
mannen otåligt.

»Derföre, min vän, att jag anser att vi ingendera ha
rättighet att intränga i det okända, som kan följa
på vår tionde förlofningsdag. Kom blott ihåg att du,
hvilken stund du vill, kan fordra uppfyllandet af
mitt löfte! Det är du sjelf som hittills hindrat mig
derifrån.»

»Ja, jag har hindrat dig, arma, älskade varelse,
att göra dig fullkomligt olycklig. Mitt hjerta blöder
för dig, men om en dag du skulle gifta dig med kapten
Fredrik, då ...»

»Jag gifta mig med kapten Fredrik – aldrig! Derom
kan du vara öfvertygad.»

»På hvilken grund skall jag stödja denna
öfvertygelse?»

»På den, om ingen annan, att jag en gång gifvit honom
afslag och att ett fruntimmer aldrig bör gifta sig
med en man, som kan förebrå henne något.»

»Det betyder ingenting: den tiden var du ej fri.»

»Låt oss icke tala mera härom, min gode Ludvig! Nog
af, att jag känner att kaptenen och jag blott kunna
finna oss väl som vänner. Som vän vill jag emellertid
gerna räkna honom. Du vet ju huru mycket pappa saknat
hans sällskap.»

»Men jag har icke saknat honom. Din jurist deremot
är en man som jag finner mig dragen till ... Vinner
du terräng öfver honom?»

»Tyvärr icke: han är af granit», svarade hon
småleende, »ser hvarken till höger eller venster –
icke annat än pligt och heder och sjelfständighet.»

»Det låter höra sig ... Tar han målet om hand?»

»Nej, visst icke! Han har så tydligt som möjligt
låtit mig förstå att detta var en alltför tarflig
sak att kalla hit
en jurist för. Pappa tar väl som vanligt vid sina
tingsaffärer kommissariens biträde, och nu gör det
det samma, då jag förlorat det allra sista hoppet
att se honom afstå från sin olycksdigra envishet» ...

»Beda, Beda», hördes majorens röst med större styrka
och häftighet än vanligt, »fram med bordet och
schackspelet! Du skall få höra något märkvärdigt.»

Bakom majoren visade sig kaptenen och juristen. Den
förre skyndade sig fram att helsa på baronen, som
besvarade helsningen vänligare än fordom, ty han hade
nu blifvit lugnad öfver kaptenens återkomst.

»Hur är det med dig, min käre, hederlige Ludvig? Vi ha
icke träffats på lång tid, men du kan vara öfvertygad
att jag ofta frågat efter dig.»

»Tack, tack, min bror ... jag tviflar icke på ditt
deltagande för min helsa!» svarade baronen med
ett eget småleende. »Den är lyckligtvis i stigande
förbättring.»

»Seså, prata icke längre, mina herrar!» afbröt
majoren ... »Spänn upp dina öron, Beda! Din fader,
så spik nykter på excentriska idéer som han gått och
stått i all sin dar, ärnar nu bli ett sannskyldigt
original. Här inför dina ögon, barn, och inför dina,
min käre brorson, kommer jag att på ett schackparti
med kaptenen spela till mig köpekontraktet på
jordlappen. Han der, juristen, har ingifvit mig idéen
att på honnettaste vägen afgöra saken.»

»Hvad vill detta säga?» frågade Beda med spänd
nyfikenhet. »Herr häradshöfdingen såg ju alls ingen
utväg.»

»Det var så länge du handledde saken», inföll
majoren, »men så snart jag visade mig, låg utvägen
genast till hands. Kapten Fredrik och jag ha satt upp
bibanan mot kontraktet, och jag är så egenkär, att jag
tänker att jag, som sagdt, stryker det i min ficka.»

Nu tog fröken samma min som kaptenen nyss: hon visste
att denne väl ansågs som en utmärkt schackspelare,
men hon kände också att han flera gånger tappat
partiet mot hennes far.

»Nå nå, mörkna nu icke genast!» sade majoren
skrattande. »Jag får väl antaga att jag kan
vinna, men då återstår för dig en annan chance:
häradshöfdingen ämnar nämligen bli din kämpe i andra
partiet ... han är också schackspelare.»

En lätt färgskiftning gled öfver Bedas kinder ... »Är
det så?» Hon såg på Mannerdal.

»Ja, jag har dristat mig föreslå denna lösning ... Har
fröken något deremot?»

»Jag är herr häradshöfdingen mycket förbunden, men ...»

»... men fröken ville helst inlägga ett
misstroendevotum?»

»Prata icke något tok!» afbröt majoren, uppblåst af
högmod öfver att Beda också fruktade ett nederlag. Det
var nästan för mycket för hans fåfänga, att både
hans kära dotter och kaptenen skulle få komma i en
så helsosam alteration.

De begge hufvudpersonerna satte sig i ordning. Beda,
häradshöfdingen och baronen placerade sig omkring
dem som åskådare.

I början syntes fördelen helt och hållet på kaptenens
sida, och i samma mån undergick majorens lynne en
sådan temperaturförändring, att det sjönk ned ända
till vresighet. »Jo, det här är hyggligt», mumlade
han, »att ha en hel liga emot sig! Men trösta dig,
kapten ... jag begår ingen faute, som du kan begagna
dig utaf, så din djupsinniga tystnad tjenar dig till
rakt ingenting.»

Kaptenen svarade icke: hans blick, liksom hans tanke,
var djupt spänd på figurerna framför honom. Hvarje
drag var afvägdt med en lugn spelares finhet, men
fastän han händelsevis kommit att öfva sig mycket
under sednaste tiden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free