- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
347

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning. Skiss af Emilie Flygare-Carlén. (Forts. från föreg. häfte, sid. 320.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hur oförklarligt och dock hur förnimbart är ej det
band, som förenar anden med Honom, som skapat och
sändt den på mission till jorden! Vågar jag klaga,
om jag lyckas fylla denna mission rätt? Jag vill
fylla den. Och om jag än tusen gånger säger till mig
sjelf: ’Ledsnaden, afsmaken, rädslan skola döda allt
sant lif inom dig!’, så måste jag lika ofta svara:
Det sanna lif, som födes och underhålles i oss,
genom gemenskapen med det stora ursprungsväsendet,
detta lif, utgrenadt på mångahanda sätt i beröringen
med höga menskliga andar genom deras skrifter och
andra verk, kan icke dö ...’»

Vid ett annat tillfälle, efter baronens återkomst,
hette det:

»Det vore en stor, en himmelsk tröst, om
jag i vissa lifvets djupare forskningar och frågor
kunde få utbyta mina tankar med någon, men jag har
aldrig träffat sympatier åt detta håll ... Jag är så
ensam, så ensam! Äfven Ludvig finner jag efter hans
återkomst mindre än någonsin stämd för allvarliga
samtal. Det hindrar dock icke att han tänker djupt,
medan tiden halkar så småningom undan. Jag börjar
frukta att han tänker för djupt i en viss fråga. Han
anar må hända allt hvad jag döljer ... O Gud, måtte
det ej vara så!»

*



Då Beda denna samma ljumma augustiafton, om hvilken
i början af kapitlet är taladt, uppslog sin bok,
hade den icke på ett fjerdedels år varit öppnad.

Hvad skref hon då nu?

..... »Framtid, beslöjade, otillgängliga framtid,
du skall
då snart nödgas lyfta upp den tunga fliken på din
mantel och visa mig en dato, hvilken, i fall du icke
dessförinnan visat mig en annan dato, den, som skulle
beteckna min bröllopsdag, måste peka på friheten!

O, huru min ande jublar och vidgar sig ... Fri,
fri! Men läggen eder ned igen, j stolta böljor,
som sätten mitt blod i sjudning – hvad bruk skulle
väl jag ha samvete att göra af denna frihet? Om fyra
månader fyller jag tjugufem år ... Mitt hjerta och min
stolthet skulle båda känna sig i sin fullaste frihet,
om de finge nedlägga sin spira vid den fångenskap,
som qvinnan kanske icke vill erkänna, men som ändå
utgör hennes jordiska varelses ära och fulländning.

Denna fångenskap, om den någonsin erbjudes mig,
får jag ej njuta. Ty fri eller icke, finnes dock
den föregående tioåriga fångenskapen, som håller mig
bunden .....

Arme, arme Ludvig, det är en fråga som jag aldrig
vågat ställa till framtiden: ’Skall han kunna lefva,
sedan allt emellan oss är brutet – är det först
som han skall inse att han älskar mig tusen gånger
mer än han sjelf vet?

Ack, jag förvillar mig! Han vet att han älskar mig,
men han vet också att han omöjligt kan ingifva
kärlek i annan mening än den, hvilken är högre än
den jordiska, den kärlek, som har sitt ursprung från
medlidandet; och af det högsta ädelmod, den renaste
stolthet vill han hellre dö, än binda mig ... Ja,
så måste det vara, och jag är säker att han under
dessa återstående fyra månaderna icke skall fråga
mera än hitintills.

Likväl lider han af svartsjuka – svartsjuk på kapten
Fredrik ... huru kortsynt ... kapten Fredrik!

Hvad tänkte jag nu på ... hvarföre slår mitt hjerta så
våldsamt, hvarföre brinner mitt blod så hett? Behöfver
jag fråga? Vet jag det ej .... vill jag då rodna inför
mig sjelf!
Ännu trolofvad, äger jag icke rättighet att äga
minnen! Dessutom: huru förödmjukande att minnas hvad
jag framför allt bör erinra mig, nämligen att han,
hos hvilken min tanke nu dröjer, hvarken med min eller
åtbörd, långt mindre i ord, troligen icke ens i tanken
förnärmat Ludvigs rätt. Under alla våra samtal har
jag förstått detta, och det är jag ensam som ...

Kapten Fredrik i sin tur känner icke svartsjuka mot
någon, utom mot tiden: han gör allt för att insinuera
sig hos pappa, äfven hos Ludvig, efter hvilken han
i allo tänker taga arf.

Beundransvärda manliga egenkärlek ... han tror att
det var för hans enskilta skull som jag ifrade för
att pappa
skulle afstå från processen. O, manliga
sjelfförvillelse – han utsträcker sin hand, och
schackspelets drottning är redan hans ...

Men hvad är det då som gör att Mannerdal, hvilken i
början kom hit till hvar söndag, nu, i fall han ej
kommer i morgon, icke varit här på tre veckor? Ludvig
längtar och frågar ständigt efter honom. Han är så
god, så uppmärksam mot min sjukling, som kaptenen
och pappa göra af med genom sitt högröstade prat, sin
munterhet och sina jagthistorier ... Skall Ludvig
i morgon få någon glädje – skall hans värderade vän
låta se sig?»

*



9.

Chevaliern kommer med kallelsebref.

Följande morgonen, då Beda skulle gå ned och servera
kaffet för sina herrar, mötte hon sin trolofvades
vanliga ombud Chevaliern med en biljett, helt fint
buren i munnen.

Med undran såg hon att biljetten var helt omsorgsfullt
förseglad. Hon vände genast om till sitt rum, och
Chevaliern, som var alltför klok att icke begripa
det han borde återföra något slags svar, följde helt
artigt efter henne och tog betänksamt plats vid sidan
af den fåtölj, i hvilken hon – hon visste knappt
hvarföre – snarare nedsjönk än satte sig.

Hennes hjerta slog dubbla slag, då hon öppnade
budskapet. Det innehöll följande:

»Min ädla Beda! Vill du visa mig den godheten att,
så snart frukosten, till hvilken jag icke kommer,
är slutad, göra ett litet besök inne hos mig! Detta
är en gunst, som jag så sällan begärt, att jag icke
tviflar på att jag får se dig. Jag har något särskilt
att tala med dig om.

                                        Din Ludvig.»

Nu kunde Beda knappt få upp så mycket luft, som hon
behöfde till ett djupt andetag. Hon såg forskande på
Chevaliern liksom om han varit betrodd något mer än
biljetten, och hvad hon läste i hans trofasta ögon
såg alldeles ut som en uppmaning att vänta sig hvad
hon icke tänkt sig.

Hastigt fattande en blyertspenna och en bit papper
skref hon:

»Jag kommer snart, min vän!»

Det der såg ju så lugnt ut, att han väl borde tro
att också hon var lugn. Men så fort Chevaliern
var på återväg från sin ambassad, hade hon all möda
i verlden att gifva sitt ansigte det uttryck, som
hennes far var van att der finna.

Då hon hunnit ned i frukostrummet, fick hon se
kapten Fredrik i jagtrock och jagtstöflar komma med
stora steg öfver gården. »Nå, seså, nu blir pappa
väl försedd med sällskap – desto mindre ser han på
mig. Och kaptenen ...» Meningen fullbordades ej, ty
nu kom majoren, som skrek på både henne, kaffet
och frukosten, allt medan han tittade i ett bref,
som han höll i handen.

Kaptenens uppträdande och inbjudning att dela måltiden
gjorde en diversion, som gaf Beda tillfälle att,
då fadern nedlade brefvet på bordet, öfvertyga sig
om att hon sett rätt, då hon tyckte att det var
Mannerdals stil.

»Är det Chevaliers-post?» frågade kaptenen
skrattande. »Jag ser vår barons plats vara tom.»

»Nej», svarade majoren, »det är vår vän juristen, som
underrättar mig om att han kommer hit i eftermiddag
och ber om gästfrihet öfver söndagen. Det var då
innerligt trefligt. Han är en så präktig karl ... Låt
göra i ordning hans rum, fröken Beda!»

»Ja, pappa ... Men jag har en sådan hufvudvärk på
morgonen, att jag gör herrarne min ursäkt för att
jag icke stannar qvar! Jag lemnar pappa i bästa
sällskap.»

»Åh, fröken Beda», inföll kaptenen, »det här tar jag
då bestämdt som en personlig tillrättavisning för det
jag lät majorn öfvertala mig att i min närvarande
kostym gå till bordet med en dam, hvars toalett har
lika hög fräschör som hennes kinder ... aj, aj der
högg jag i sten: edra kinder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free