- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
350

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning. Skiss af Emilie Flygare-Carlén. (Forts. från föreg. häfte, sid. 320.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ser du» – den unge mannens hvita hand irrade öfver
den förtrogne vännens smidiga kropp – »och ändå göra
de allt, allt för mig!»

Vid dessa sista ord, som åtföljdes af ett vackert
småleende, behagade Chevaliern taga ett par små hopp
i förtjusningen.

Baron Ludvig hade haft en hel konselj af läkare,
men meningarne om hans fullkomliga botande voro så
delade, att då han uppställde dem emot hvarandra,
fanns ingen pluralitet att stödja sig vid eller
åtminstone så godt som ingen.

Och likväl hade hans olycka blifvit ännu mer
förstorad, ty i mån af nådetidens närmande mot slutet,
tilltog hans kärlek för Beda allt mer i häftighet och
styrka. Han ville ej, han kunde ej tänka sig en tid,
då hon icke mera skulle vara hans, då han ej skulle
våga en enda af sina blygsamma smekningar, utan hvem
som helst skulle ha rättighet att begära hennes ömhet,
hennes hand ... Ja, utan tvifvel skulle han upplefva
att se henne gift med en annan.

Han var alltför grannlaga att icke för henne dölja
sitt lidande. Men inför Mannerdal gret han till och
med mer än en gång, frågande honom som jurist, som
menniska, som vän hvad han borde göra.

Och Mannerdal, trogen det spartanska förbundets
program, svarade honom att icke juristen, icke
menniskan, icke vännen här borde yttra sig, utan
utslaget skulle helt och hållet komma från herrar
läkares bestämmande.

»Arma själ», tänkte Mannerdal vid alla dessa frågor,
»om du visste att hon, som du eftersträfvar, under
sitt friska, glädtiga väsende gömmer en olidlig
ångest för den stund, då domen kan utfalla till din
fördel! Lyckligtvis är du blind i ditt förtroende.»

*



Just denna samma afton skulle en ny doktor besöka
baronen, en mycket ansedd läkare, som i dessa dagar
hemkommit från utlandet, der han besökt alla möjliga
sjukhus och sett behandlas alla möjliga sjukdomar. Och
han skulle infinna sig i sällskap med en från
landsorten uppkommen läkare, hvilken särskilt var
bekant för sin kännedom i den delen af det menskliga
lidandet, som fallit på den unge baronens lott.

I fall nu begge dessa herrar förklarade honom botad,
när han icke haft något enda anfall efter sin hemkomst
från Medelhafs-turen, skulle en pluralitet i utslaget
äga rum, och , efter en samfäld konferens med
fördelaktigt resultat, kunde hans samvete tillåta
honom att hoppas på huslig lycka i en äkta förening.

Baronen satt ännu försänkt i sina tysta betraktelser,
då betjenten inkom för att tända ljusen och ordna
ett och annat i rummet.

»Är fröken ensam?» frågade han.

»Ja, hon skulle just
nu, herr baron, komma hit in sjelf med kaffet.
Majorn sofver ännu: han var trött efter hemkomsten
från Lindaby ... Kapten har gått ut i staden.«

»Kapten – säger du kapten ... När kom han

»Jo, han kom med majorn och blir i staden åtta dar,
Han bor här strax bredvid.»

Baronen svarade ingenting. Hittills hade hans
plågoande, kapten Fredrik, varit för upptagen med sin
vidlyftiga ekonomi och sina jernvägs- jemte öfriga
vigtiga affärer att ofta besöka sina vänner i staden,
men nu, då han hade mera ledighet var det troligt
att han desto flitigare skulle uppträda med sin,
såsom baronen benämde det, odrägliga arrogans och
siti odrägliga skroderande.

Just som betjenten Johnson lemnade rummet, fick
har öppna dörren för Beda, som kom med sin lilla
kaffebricka och sedan hon nedsatt den på ett bord nära
baronen, fattade hon förtroligt hans hand och sade
hjertligt: »Pappa sofver så hårdt der inne, att jag
ej kunde bjuda dig in på vår sida.» ... Och då baronen
icke genast svarade, tillade hon »Min gode Ludvig,
denna eftermiddag ser du ovanligt frisk ut!’»

»Ovanligt – jag är väl icke heller sjuk nu!» svarade han med en
viss skönjbar otålighet öfver att ännu anses som
sjukling. »Jag reser ju ut hvarenda förmiddag,
då du vill göra mig sällskap, min egen Beda!»

»Och det skall jag ständigt med nöje göra, när
väderleken tillåter det ... Seså, nu serverar jag
ditt kaffe.»

»Och kapten som är här!» inföll baronen, på hvilken
denna notis verkat allt annat än fördelaktigt.

»Jaså du vet det redan!» sade Beda skrattande. »Jag
ämnade just bereda dig på ditt favoritnöje ... Men
numera gör du honom visst icke den äran att vara
svartsjuk på honom?»

»Icke för det närvarande!» svarade han undvikande
... »Men jag har ej sett till Mannerdal hvarken i
dag eller i går. Om jag icke hade honom, skulle det
vara sämre för mig. Näst efter dig äger han hela min
tillgifvenhet. Men du, min vän, är icke i tillfälle,
att så som jag kunna bedöma hans utmärkta karakter.»

»Åh jo», svarade hon, vändande sig från ljuset,
»jag har nog varit i tillfälle att bedöma hans
karakter! Han är hederns och pligtens representant.»

»Det är sant, men han representerar också
hjertat, humaniteten, billigheten och den vackra
menniskokärleken. Det förekommer mig emellertid
som om du, ehuru sjelf så ädel, icke värderar honom
i den mån, som han förtjenar att bli värderad.»

»Min bäste Ludvig, lider det icke nu till den tiden,
då du väntar de båda doktorerna?»

»Det återstår ännu en halftimma .... Ack, min dyra
Beda, om de ge mig icke blott hopp, utan visshet, då
... du förstår, skall du ju icke, älskade» – detta
var ett uttryck, som han hittills icke begagnat –
»känna dig i mindre grad lycklig än jag?»

Beda blef så blek som serveten på bordet vid detta
lika enkelt som plötsligt gjorda vädjande. Hon
förmådde ej svara, och baronen skulle må hända fått
sin första aning om hennes verkliga själstillstånd,
i fall icke i samma ögonblick Chevaliern genom några
språng mot dörren gifvit tillkänna att det var mot
husbondens dörr som stegen af en kommande nalkades.

Den person, som också omedelbart inträdde, var en
af de två läkarne, hvilka dagligen besökte baronen,
och han uttryckte genast sin afsigt att stanna qvar,
för att träffa de väntade herrarne.

Hur lycklig var ej Beda öfver att så väl slippa
ut! Men då hon hann till den del af våningen, som
innehades af hennes far och henne sjelf, trodde hon
att hon skulle qväfvas af den förfärliga fruktan,
som tryckte henne till jorden.

*



13.

Mellan majoren och hans dyrbare vän.

Det var två dagar efter den eftermiddag, då Beda fick
en så tydlig erinran om hvad som kunde komma.

Majoren och kaptenen hade nyss slutat sitt första
schackparti, men utan att ens tyckas tänka på revanche
i det andra, skötte de, ovanligt nog, under tystnad
endast sina blossande cigarrer.

Slutligen sade majoren: »I morgon skall det då
definitivt afgöras vid herrar doktorers sista
förstärkta konferens! Jag har tyckt mig förstå,
fastän Ludvig ingenting bestämdt sagt, att de här
nya doktorerna gifvit honom godt hopp.»

»Hur kan farbror tillåta sig att begagna ett sådant
ord!» svarade kaptenen tvärt och bistert. »Hopp
allsmäktige Gud, vill icke det säga, att hon skall
uppoffras, mördas och troligen snart begrafvas jemte
sin ömklige brudgum ... Är det en man det för en
sådan qvinna?»

»Nå nå», fann sig majoren föranlåten att frammumla,
»du talar icke opartiskt i den här angelägenheten,
min käre Fredrik!»

»Nå, det nekar jag väl icke till! Har jag icke
älskat henne sedan flera år – och jag (det är min
fulla och fasta öfvertygelse) är den make, som allra
bäst passar henne. Hon har heller aldrig varit mig
ogunstig, förstås så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free