Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Promenader i Paris. 2.
- Djurlif i Sydafrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Promenader i Paris.
2.
Vi gå öfver Pont des Invalides till venstra
Seine-stranden. Der se vi midt framför oss
Invalid-dômen höja sig mot skyn. Redan på Esplanaden
möta vi grupper af dessa stympade soldater, som
i hotellet funnit en fristad. Och vägg i vägg med
dem hvilar Napoleon I, krigaren och despoten, hvars
minne länge hölls i gudomlig vördnad, men som dock
af historien blifvit ställd på sin rätta plats.
Genom det förnäma Faubourg S:t Germain och det glada
Quartier Latin komma vi fram till Panthéon, denna
väldiga minnesvård åt Frankrikes store män. Från
krönet af kyrkans kupol kunna vi skåda ut öfver den
oroliga staden, der öfverallt kolonner och praktfulla
minnesmärken resa sig mellan husmassorna, och gå
vi ned i hvalfven under kyrkan, så få vi tillfälle
att reflektera öfver de stora andar, som ännu lefva
och verka bland folket, fastän deras sarkofager
här nere tala om att kropparne för länge sedan
blifvit jordade.
Gå vi utför Boulevard S:t Michel i och komma
ned till stranden, så se vi till venster Palais
de Justice (domstolarnes lokal), der Frankrikes
advokater tala. Det är härifrån många af dessa
snillrika och patriotiska fransmän utgått, som i
tider af nöd tagit landets styrelse i sina händer
och vunnit otack derför. Inom dessa murar hafva Jules
Favre, Gambetta m. fl. först talat till publiken.
Vända vi oss nu till höger, så stå vi snart framför
Notre Dame, den herrliga katedralen, hvars minnesrika
och imponerande storhet inverkar på alla. Der uppe
i de höga grå tornen är platsen, der Quasimodo,
Victor Hugos vidunderliga fantasiskapelse, lefde och
älskade. Vi gå in genom den rikt utsirade portalen
och stanna en stund inne under Notre Dames höga och
långa skepp, dit belysningen kommer blott
som ett mystiskt skimmer genom de färgade
fönstren. Det är svårt för en talare att här göra sig
hörd, men musiken klingar här så mycket underbarare.
Från Notre Dame behöfva vi blott gå öfver Pont
d’Arcole för att komma till Hôtel de Ville, det
nyss sköflade palatset, som nu åter stiger upp
som en Phoenix ur askan. Knappast någon byggnad
i hela Paris har skådat så omvexlande händelser
som denna. Vi behöfva blott erinra om hvad der på
senare tider passerat. Först en samlingsplats för
noblessen vid de praktfulla Haussmanska balerna under
kejsardömet, så säte för septembermännens regering,
vidare kommunardernas residens, och slutligen ett
rof för sköfling och brand.
Förbi Tour S:t Jacques, ett af Paris’ vackraste
minnesmärken, gå vi Boulevard Sebastopol framåt till
de stora boulevarderna och vika der af till venster,
för att komma till Nya Operan. Byggnaden påbörjades
under den tredje Napoleons mest lysande dagar, men
arbetet afstannade alldeles efter katastrofen 1870
och har ej kunnat med kraft återupptagas af brist på
kapitaler. Redan nu gör dock den storartade byggnaden
ett mäktigt intryck på betraktaren, på samma gång
många anmärkningar under den sista tiden blifvit
gjorda mot renheten af dess stil.
På illustrationen ser man öfverst Notre Dame, från
två sidor med Pantheon till höger, Invalid-dômen
till venster; i midten står det nya operahuset,
till höger derom tornet Saint-Jacques la Boucherie
vid Boulevard Sebastopol, till venster det götiska
klocktornet på Louvre-platsen. Nederst ses Palais de
la Justice, deröfver Hôtel de Ville, som förstördes
under kommunard-upproret; till höger ses kyrkan
Val de Grace, till venster Saint Augustin.
Djurlif i Sydafrika.
(Tillhör art. här nedan.)
Djurlif i Sydafrika.
Mångfalden och rikedomen af djurformer i Afrika
har obestridligen utöfvat den hufvudsakliga
dragningskraften på de flesta europeiska besökare,
vare sig nu att de rest dit i rent vetenskapligt intresse
eller mera för jagtnöjets eller vinstens skull. Vinstgifvande
är i sjelfva verket endast elefantjagten, ehuru
man med samma lifsfara, i fall man älskar starka
sinnesrörelser, äfven kan egna sig åt jagten på annat
vildt.
Elfenbenet står öfverallt i värde, icke blott i
kuststäderna, utan äfven i det inre landet, och
utgör städse ett godt bytesmedel. Har den resande
förlorat sina oxar eller behöfver han en tjenare och
har det lyckats honom att nedlägga ett par elefanter,
så kan han för tänderna af dessa tillbyta sig både
menniskor, oxar och lifsmedel. Derföre står också
en elefantjägare i högt anseende hos de infödda,
ehuru de omöjligen kunna göra sig något begrepp om
att man kan jaga för blotta nöjets skull.
"Hafva dessa jägare", brukade man fråga Livingstone,
"hvilka komma så långväga ifrån, intet kött hemma?" –
"Åh jo, de äro rika och kunna alla dagar slagta en
oxe." – "Och ändå komma de hit och törsta så mycket
för detta torra köttets skull, som på långt när
icke är så godt som nötkött?" "Det sker för nöjes
skull." –
Ett skallande skratt följde alltid på ett sådant svar,
och det synes som skulle de jagande engelsmännen
icke kunna undgå att af de infödda betraktas som
ett besynnerligt slags narrar. Men naturligtvis
hålla afrikanarne sig sjelfva för kloka, om de
följa narrarne på deras vandringar och söka att
tillegna sig så mycket som möjligt af hvad dessa
nedskjuta. Europeernas eldvapen hafva, under
de få år som förflutit sedan de börjat tränga
inåt Sydafrika, gjort betydliga förödelser bland
vildmarkens bebyggare. Man har nedlagt elefanter,
rhinoceros och annat vildt i så enormt antal, att en
sådan skördetid aldrig mera skall återkomma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1873/0374.html
