Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurlif i Sydafrika. - Stora Carls-ö. C. J. Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och berättelserna derom skola höras såsom sagor af
efterkommande slägten.
Men dessa trakters rikedom på både djurformer
och djurindivider är så stor, att de ännu många
år skola vara ett rikt fält både för jägarens och
vetenskapsmannens arbete. Hjordar af vilda elefanter
lustvandra ännu i morasen. Den ansenliga mängd
elfenben, som årligen utföres från Afrikas skilda
delar, gifver ett begrepp om det antal, hvari detta
jättedjur ännu i dag förekommer i denna verldsdel.
Icke mindre är mängden af olika arter tvåhornade
noshörningar. Fnysande uppdyka i floderna eller
sjöarne plumpa flodhästar bredvid väldiga krokodiler,
hvilka drifva omkring likt trädstammar på vattnet för
att öfverraska den obetänksamma antilopen, som kommer
för att släcka sin törst. Långhalsade giraffer,
zebror, qvaggor och bufflar med fruktansvärda horn,
till hvilka sluter sig en otalig mängd antiloper;
slutligen den afrikanska pantern samt lejonet, som
med blodigt gap herrskar öfver det hela och låter
sin stämma åsklikt ljuda öfver slätterna.
Ännu talrikare är fågelverlden representerad, och
i synnerhet på vestkusten förekomma luftens vingade
skaror i många olika former och sköna färger. En stor
mängd sångfåglar befolkar Guineas skogar och delar
sitt område med chimpansen, hvilken, enligt negerns
barnsliga åskådningssätt, tiger blott derföre,
att han – skall slippa arbeta. Lysande biätare
och honungsfåglar öfverbjuda hvarandra i färgglans,
medan de mera blygsamt kolorerade perlhönsen gifva sig
desto högljuddare tillkänna genom gälla skri. Äfven
bland fåglarne uppträder i Afrika en jättegestalt:
strutsen.
Öfverraskande är den stora utbredning talrika
afrikanska djurarter hafva i riktning från norr till
söder. Sålunda gå strutsarne, många antiloper, zebror,
giraffer o. s. v. från Kaplandets slätter till foten
af Atlas. Elefanter, noshörningar,
flodhästar och krokodiler bebo sumptrakterna längst
i norr och längst i söder. Den strimmiga hyenan
är deremot hemma blott i norr; i söder uppträder
den fläckiga hyenan jemte schakalen. Dromedaren är
icke ursprungligen afrikansk, utan medfördes af de
inträngande araberna.
Denna vidsträckta utbredning är utan tvifvel en
följd af att många af de nämda djuren, synnerligast
steppernas bebyggare, äro tvungna att årligen företaga
långa vandringar. Liksom regnmolnen vandra från norr
till söder, så utvecklar sig äfven växtligheten
i samma riktning, efter som den framkallas af
regnet. Antiloperna samla sig vid foderrika ställen
i förvånansvärdt antal. Tusentals springbockar,
blåbockar, gnus, strutsar, qvaggor och zebror bilda
lefvande strömmar, hvilka öfversvämma de vidsträckta
gräsfält, som nyss vattnats af regnet och förbyta
sin brunbrända yta mot den saftigaste grönska.
Efter dem följa rofdjuren för att uti eftertruppen
taga sina byten eller göra sig en måltid på dem,
som blifvit nedtrampade eller stannat efter af
trötthet eller sjukdom. I ännu större antal vandra
lågt vid jordytan termiterna och flyga genom luften
hela moln af gräshoppssvärmar. Sjelfva honungsfågeln
måste följa med i tåget för att finna de saftrika
sköna blommor, ur hvilkas kalkar han läppjar sin
föda. Slutligen kommer också menniskan, hvilken,
emedan hon uteslutande lefver af sina hjordar, måste
beqväma sig till detta vandrarelif, för att finna
tillräckligt foder för djuren.
Under ett så kringirrande lif blifva menniskans
andliga krafter alldeles outvecklade, ty det är,
som bekant, blott med den materiela odlingen som den
andliga följer. En naturlig, vattenrik källa, som här
bunde de nomadiserande stammarne vid en fast bostad,
skulle vara af mera betydelse för deras andliga
utveckling än alla de europeiska missionärer, hvilka
nu med tvifvelaktig eller alldeles ingen framgång
arbeta på deras själars förkofran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
