- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
375

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska porträttgrupper. Publicister. Andra serien. -d- - Lars Gathenhjelms graf. S. - Fröken Bedas förlofning. Skiss af Emilie Flygare-Carlén (Forts. och slut fr. föreg. häfte, sid. 351.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flitigt arbetade, dels för teatern, dels
inom tidningspressen. År 1854 ingick Krook
i telegrafverkets tjenst och blef, efter
kortare tjenstgöringsperioder i Örebro och
Venersborg, förflyttad till Göteborgs station. I
denna stad lemnade han dock efter ett par år
tjenstemannabanan, för att uteslutande egna sig
åt litterära sysselsättningar. Från år 1859 har
han varit och är ännu den främste medarbetaren
i »Göteborgs-Posten». Oaktadt ett ovanligt träget
arbete i nämda dagblad, har han haft tid att redigera
tidningen »Arbetaren», författa de två varmhjertade
romanerna »Tro och Otro» samt »Paulus», utgifva ett
par häften noveller, skrifva åtskilliga arbeten för
scenen, samt lemna uppsatser till »Nordisk Tidskrift»,
»Aftonbladet» m. fl. Äfven »Svenska Familj-Journalen»
har, såsom våra läsare väl veta, emottagit många
bidrag af hans värderade penna. Såsom flerårig
ordförande för Göteborgs Arbetareförening samt
stadsfullmäktig har han under de senare åren tagit
verksam del i det sociala lifvets friska utveckling
i rikets andra stad.

Arvid Gumælius föddes i Örebro d. 25 November
1833. Fadern är f. d. rektorn O. J. Gumælius,
känd såsom lärare och läroboksförfattare. År 1852
blef Arvid Gumælius student i Upsala. Han ingick
1854 i telegrafverkets tjenst och utnämdes år 1856
till telegrafkommissarie i Örebro, hvilken befattning
han ännu bibehåller. Året förut hade han inträdt i
redaktionen af »Nerikes Allehanda», och öfvertog han
der år 1857 hufvudredaktörskapet. Gumælii hofsamma
och sakrika skriftställarskap, uppburet af en sällsynt
rättfram, ärlig och älskvärd personlighet, fästade
snart hans medborgares uppmärksamhet på honom, och
efter att hafva fått åtskilliga kommunala förtroenden
valdes han år 1869 till riksdagsman för Örebro,
hvilket hedrande uppdrag förnyades 1872. Under de
5 riksdagar, Arvid Gumælius hittills bevistat,
har han tagit en liflig och ganska ingripande del i
arbetena. Åren 1871 och 1872 var han statsrevisor
och år 1873 kallades han af K. M:t att ingå såsom
ledamot i den s. k. telegrafkomitén. Utom »Nerikes
Allehanda», utgifver Arvid Gumælius – i förening med
Victor Emanuel Öman och Otto Serrander – det lilla
förtjenstfulla bladet »Allehanda för Folket».

Harald Ossian Wieselgren, son af den kände
predikanten och skriftställaren Pehr Wieselgren,
föddes i Helsingborg 1834. Efter att hafva vid
Lunds akademi 1856 blifvit promoverad till filosofie
doktor, ingick Harald Wieselgren såsom tjensteman vid
Kongl. Riksbiblioteket i Stockholm, der han ännu är
anställd. Var äfven bibliotekarie hos framl. hertigen
af Dalarne, prins August. Sedan han under några år
anonymt strött kring i Stockholms tidningar alster
af en lätt och elegant penna, öfvertog Wieselgren
år 1865 på hösten redaktörskapet af »Ny Illustrerad
Tidning», hvilken, såsom väl bekant är, under hans
ledning intagit och bibehållit ett aktningsvärdt rum
inom vår inhemska illustrerade press.

Wilhelm Walldén föddes i Stockholm d. 17 September
1836. Student i Upsala 1855, absolverade han 1857
kansliexamen. Efter att ha tjenstgjort i flera
embetsverk, egnade sig Walldén snart uteslutande åt
arbete i Kongl. Civildepartementets expedition, der
han 1866 erhöll K. M:ts förordnande att biträda vid de
kommunala ärendenas beredning och expedierande. Med
denna befattning fortfor Walldén tills hösten 1869,
då han helt och hållet lemnade tjenstemannabanan,
för att öfvertaga ledningen af »Stockholms Dagblad»,
hvilken tidning förut ägts af hans fader, boktryckaren
J. Walldén. Från att vara en snart sagdt uteslutande
annonstidning, har »Stockholms Dagblad», såsom bekant
är, under Wilhelm Walldéns ledning höjt sig till
en öfver hela landet spridd och aktad tidning, med
moderat-liberal färg. D. 5 Januari 1872 erhöll Wilhelm
Walldén Stockholms valmäns förtroende att i riksdagens
andra kammare representera hufvudstaden. Detta
förtroende förnyades d. 27 September samma år. Såsom
riksdagsman har Walldén väckt motioner om befrielse
för främmande trosbekännare från skattskyldighet till
svenska statskyrkan, om rättighet för gift qvinna
att råda öfver sin enskilda förmögenhet och sin
arbetsförtjenst, samt om åtgärder för erhållande af
en kommunal finansstatistik för hela riket, hvilken
sistnämda motion föranledde en skrifvelse i ämnet
till K. M:t. Har från trycket utgifvit två delar
af en samling prejudikat angående kommunallagarnes
tillämpande, samt en politisk broschyr: »Tyskland,
Frankrike och Sverige».

-d-

*



Lars Gathenhjelms graf.



I första häftet af vår tidskrifts innevarande årgång
meddelades, såsom läsaren torde erinra sig, en
historisk uppsats, kallad En karolin till sjös. Häri
omnämdes en i kommendör Gathenhjelms födelseort ännu
gängse sägen, att han ej skulle ligga begrafven i den
dyrbara marmorkista, som, jemte en annan liknande, är till
finnandes i Gathenhjelmska grafkoret i Onsala kyrka. Denna
sägen ville äfven veta, att Gathenhjelm fått sin sista lägerstad
å ett öde skär ute i Kattegat. Emellertid har författaren
till den nämda uppsatsen efter den sammas offentliggörande
blifvit genom postexpeditören i Onsala, hr Aug. Carlberg,
underrättad om, att vid en af flere aktade och
trovärdige män i Onsala företagen undersökning i det nämda
grafkoret det satts utom allt tvifvel, att Gathenhjelm verkligen
hvilar i den af honom från danskarne kapade marmorkistan.
I denna marmorkista står en kopparkista, hvilken i sin
ordning omsluter en af trä, och i denna sistnämda fanns
skelettet af en menniskokropp samt lemningar efter
svepningen.

Den poetiska sägnen får således, liksom så många andra
dylika, i vår kritiska och undersökande tid vika för
verkligheten.

                                                 S.

*


Fröken Bedas förlofning.



Skiss af Emilie Flygare-Carlén.

(Forts. och slut fr. föreg. häfte, sid. 351.)

15.

Stunden är kommen.

Majoren och kaptenen hade begifvit sig på den så
intressanta expositionsfärden, och de skulle icke
komma tillbaka förrän efter klockan 3. Baronen hade
låtit helsa sin fästmö, att som han kände sig något
nervös på förmiddagen, ville han icke lemna sina rum
och ville ej heller besvära henne med att komma in
till sig förrän på eftermiddagen.

Detta kunde Beda ej rätt förklara, men var i hvarje
hänseende nöjd att få några timmar för sig sjelf. Kaptenen
hade, då han aflägsnade sig, framkastat en vink,
som hon ej vågade förstå, om en lugnare tidräkning efter
detta, med mera.

Urståndsatt att under närvarande spänning sysselsätta
sig med något arbete, lade hon sig ned i ett soffhörn,
för att utgrunda hvilka frågor hon härnäst skulle
ställa till framtiden. Men hon hade ej hunnit att göra
sig klart någon, då jungfrun kom in med underrättelse,
att häradshöfding Mannerdal frågade om han fick
göra besök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free