- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
1

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nya året

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det nya året.

        Jag såg en syn,
Jag såg det nya året,
        Som kom i skyn
Med silfverrim i håret.
Vänta, mittbarn, se på mig dock,
        Skrek han och nöp mig i kinden.
Droppande, syntes nu hans lock
        Flyga med blommor för vinden.
Franzén.

Jag såg honom komma, det nya året, sådan den älsklige
skalden beskrifvit honom. Det var en strålande
yngling med fladdrande lockar, omvirade af liljor
och tusenskönor. Han steg ned från den ena stjernan
till den andra, hvilade sig en sekund på nymånens
horn och flög derifrån blixtsnabbt till jorden. Han
anlände just som kyrktornet i min närhet lät höra
det nattliga tolfslaget.

I samma ögonblick uppsteg från snötäcket, der
den tycktes hafva väntat, en sammanfallen skepnad,
utbredde tyst två silfvergrå vingar och försvann mot
höjden. Det var det gamla året, som återvände till
evighetens boning.

Hvar är min tron, hvar äro mina tjenare? utropade
otåligt det nya och stampade på den gnistrande
drifvan. Med ett lätt dån öppnades vid hans fötter
en bred gång, som ledde in i jorden. Han ilade ned.

Snart satt det nya året i jordens medelpunkt på en
flammande tron, från hvilken han kunde åt alla håll
genomskåda sitt rike. Kring tronen stod tjenareskaran,
de tusende andar och idéer, genom hvilka han under
sin styrelsetid skulle befordra menniskoslägtets
utveckling. Det var en talrik, brokig församling. Der
funnos såväl verldsdelarnes som de enskilda ländernas
och folkens andar; der uppträdde verldsidéer och
kälkborgaresynpunkter om hvarandra. Alla skreko
förfärligt, för att erhålla sin gåfva, sin roll
anvisad af herrskaren.

Aha, tänkte jag, nu skall jag få erfara hvad det nya
året bär i skölden!

Der stod, närmast tronen, en mängd trosdogmer,
protestantiska och katolska, judiska, islamitiska
och buddhaistiska m. fl. De utsträckte sina armar,
greto och snyftade, så att det gick genom merg
och ben. På något afstånd från dem stod religionen,
leende och förtröstansfull. Vid hennes sida uppträdde
historien, filosofien, naturvetenskaperna, arm i
arm med hvarandra. Deremot kifvades monarkien och
republiken, nödvändigheten och friheten om försteget,
och dånande rop utgingo från deras munnar. Konsten och
industrien följdes systerligt åt. Äfven den svenska
rättstafningsfrågan sökte bana sig väg genom trängseln.
Japan leddes vid handen af Europa, hvaremot Europa,
Asien och Amerika fåfängt sökte förmå Nordpolen att
göra dem sällskap. Han höll sig envist för sig sjelf,
doft mumlande mellan istapparne i sitt skägg.

Larmet från alla sidor hade vuxit till en betänklig
höjd, då herrskaren på tronen plötsligt befallde
tystnad. Hans blick öfverflög församlingen, tycktes
forskande mäta hvarje enskild gestalt och stannade
slutligen – på mig.

Träd närmare! sade till mig det nya året. Hvem är du
och hvad önskar du?

Dessa i en särdeles välvillig ton uttalade ord bragte
mig i en viss förlägenhet. Icke så som skulle icke
äfven jag hyst önskningar, hvilkas uppfyllelse vore
mig kär, såsom t. ex. – – men det der hör icke hit!
Orsaken till min förlägenhet var den, att jag tyckte
mig märka ett misstag om min qvalitet. Jag befann mig
i denna församling, utan att rätt veta hvarföre och
huru. Förmodligen hade jag med blind nyfikenhet rusat
jordbeherrskaren i spåren, när han ilade utför den
breda, djupa gången, samt anländt till grannskapet af
hans tron i samma ögonblick han sjelf satte sig
derpå. Klart stod emellertid för mitt medvetande, att
jag icke tillhörde det öfriga sällskapet och att jag
i sjelfva verket icke kunde här vara påräknad. Jag
ansåg derföre grannlagenheten fordra, att svara endast
indirekt.

O herre! begynte jag, de dig här omgifvande andarne,
idéerna och förnimmelserna, hvilkas verksamhet riktas
på menniskorna, det slägte jag har äran tillhöra
(Homo sapiens, L.), och hvilkas personliga tillvaro
– enligt filosofie professor Boströms system – jag
nu så mycket mindre betviflar, som jag, bland andra
närvarande, äfven ser stadsfiskalsembetet i Stockholm
i formen af en särdeles lång näsa – –

Vid detta ställe i mitt nyårstal, såsom det väl kan
kallas, kände jag att någon plötsligt ryckte mig i
rocken, hvarföre jag såg mig om.

Hvem der? sporde genast det nya året.

En hurtig röst svarade lika ögonblickligt: Svenska
Familj-Journalen, tolf år gammal, går på det
trettonde!

Jag varsnade nu verkligen min unge vän, som stigit
fram ur en grupp tidskrifter och tidningar, som, en
del med stora basuner i händerna eller för munnarna,
tågat upp i tronens grannskap. Jag igenkände bland
andra: Almanachan, Post- och Inrikes-Tidningar,
Svenska Akademiens Handlingar, Times, Revue des
deux Mondes, Läsning för Folket, Dagens Nyheter,
Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet. Almanachan var
kry som ett vinterny.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free