- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
11

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om växternas rotbildning. Bn. - Tiondemötet. F. Barthelson - En marmorgrupp af Rafael. Emil v. Qvanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillbedja det högsta väsendet med anletet nedböjdt
och vändt emot Gangesflodens heliga vatten. Det är
detta bruk som gifvit trädet dess namn, som egentligen
betyder: det heliga fikonträdet.

Antalet af pagodträdets luftrötter är ibland mycket
stort och moderträdet frambringar stundom omkring
sig en ogenomtränglig skog af bistammar i alla tjocklekar. Det
finnes träd som räkna mer än trehundrafemtio gröfre
luftrötter, till hvilka sluta sig två- till tretusen
smärre. En indisk tradition förmäler att Alexander den
store på sitt krigståg hvilat under ett af dessa träd,
som ännu står qvar på stranden af Nerbuddah.

Bn.


Tiondemötet.

Nej, ingen som prosten kan ha det så lugnt,
Han lefver på jorden ett lif det mest sälla.
Det andliga sköter han med sin adjunkt,
Med klockarn bestyr han det materiella;
Och frun lägger för honom stekar och sås,
Och barnen de tända hans pipa, förstås.

Der sitter hans vördighet, klädd i kalott,
Så nyter i skinnklädda länstolens sköte;
Han blossar sin pipa och småler så godt,
Han tjenstgör i dag vid sitt tiondemöte.
Och med sina håfvor hans hjord träder fram;
Hvad ägg och hvad smör och hvad kalfvar och lam!

Här kommer en Nimrod med alla slags vildt,
Han har ifrån jagten en kostlig historia.
Ack, fågel kan stämma hvem helst litet mildt,
Åt andlige skänker dess åsyn en gloria;
Och snart mellan smörbyttor, fågel och ost,
Som Moses i fordom han skiner vår prost.

Och klockaren synes rätt van vid sin sak,
Han luktar på smöret och känner på lammen.
Församlingen också får del af hans smak,
Är något för magert, man står der med skammen;
Men ges något rundligt, han nickar: »galant!"
Med fetstil i boken han präntar det grant.

Prostinnan sitt bästa med gummorna gör,
Der fryntlig i pinnsoffan sjelf hon för ordet;
Och dottern, den äldsta, serveringen för,
Och kannan af silfver ju glänser på bordet.
Det hela är lustigt; jag vet inte, hvad
Det går åt adjunkten, som ej synes glad.

Han drömde må hända sig sjelf såsom prost,
Der hägrade kanske en gång i hans hjerna
En himmel af smörbyttor, fågel och ost,
Med prostens Lovisa i zenith som stjerna;
Men långt är det dit; han i andanom ser,
Att när han blir prost, man ej tionde ger.

Må hända dock ädlare tankar han har,
Må hända att fågel så högt han ej skattar,
Den hägring han såg, att den renare var,
Att kallet, det dyra, han djupare fattar –
Då, fast ej som prosten han har det så lugnt,
Vår aktning vi skänka den magre adjunkt.

F. Barthelson.


En marmorgrupp af Rafael.

I linie med ryske kejsarnes boning, det så kallade
Vinterpalatset, vid Newa-flodens strand, sträcker
sig ett annat palats, benämdt Eremitaget, uppfördt
i renaste grekiska stil, med pelare af röd finsk
granit och kapitäler af Carrara-marmor, väggytor af
stuck, tapeter af purpursiden, golf af marmor, bord,
kandelabrar och vaser af de dyrbaraste stenarter från
Ural och Altaibergen, såsom jaspis, agat m. m.

Denna egendomliga byggnad och dess kostbara inredning
utgör en ram och infattning för de konstskatter,
taflor, bildhuggeriarbeten samt antiqviteter,
hvilka sedan Katarina II:s dagar blifvit samlade af
de ryska monarkerne. Försedda med riklig tillgång
på penningar, hafva de nämligen uppträdt på Vestra
Europas stora konstmarknad och der tillegnat sig de
bästa mästerverk.

I ett af Eremitagets mindre rum står för närvarande
uppställd en marmorgrupp, framställande en död
gosse buren af en delfin, hvilken på dubbelt sätt
fäster uppmärksamheten, nämligen dels genom sin
egendomliga skönhet och dels genom den numera
konstaterade vissheten, att detta skulpturverk
härrör från Rafaels hand. Vi lemna läsaren här en,
efter en autoriserad fotografi utförd, afbildning af
det märkvärdiga konstverket, hvars öden höra till de
intressantare bladen i konst- och kulturhistorien.

Man har bevarat ett bref, i hvilket grefve Baldassare
Castiglione (statsman och författare) skrifver
från Mantua den 8 Maj 1523 till sin intendent i
Rom, messer Andrea Piperario, följande: »Dessutom
önskar jag veta, om han (Giulio Romano) ännu äger
den marmorgosse, som Rafael förfärdigat, samt sista
priset, för hvilket han vill sälja denne».
Detta bref intygar alltså att
Rafael skulpterat en gosse i marmor.

I en af den romerske bildhuggaren Bartholomeo
Cavaceppi år 1768 utgifven samling kopparstick
öfver af honom restaurerade statyer, byster och
basreliefer, läses vid pl. 44 följande upplysning:
»Delfin, som återför till stranden en gosse,
som delfinen med en af sina simfenor ofrivilligt
sårat till döds, under det att den för nöjes skull
bar gossen öfver hafvet. Arbete af Rafael, utfördt
af Lorenzetto och för närvarande tillhörigt h. exc.
comthur v. Breteuil, malteser-ordens sändebud vid
Heliga Stolen.» Här meddelas, att Lorenzetto utfört
konstverket.

När Passavant år 1860 utgaf sitt stora arbete öfver
Rafael, var ifrågavarande grupp försvunnen. De
enda spåren deraf, som funnos qvar, var en i
Dresden befintlig gipsafgjutning, tagen i Italien
före 1768, af målaren Rafael Mengs, samt en mindre
god marmorkopia, som finnes i England. Den sednare
öfverensstämmer icke med det Mengska gipset, hvarken i
storlek eller andra detaljer. En gipsafgjutning fanns
äfven i Rom, dock utan att vara allmännare bekant.

Men Rafaels egen marmorgosse var i verkligheten icke
död; han lefde ännu. Direktorn för Eremitaget i
S:t Petersburg, herr v. Guédéonow, hade inhämtat
ur ett engelskt arbete om de sköna konsterna,
att en viss Lyde Browne i Wimbledon, omkring år
1789, försålt en honom tillhörig samling antika
skulpturer åt kejsarinnan Katarina II, för en summa af
tjugutretusen pund sterl., samt att tryckt katalog
öfver denna samling utkommit. Vid ett besök i London,
år 1867, fann herr v. Guédéonow i British Museums
bibliotek till och med två kataloger öfver den Lyde
Brownska konstsamlingen. I den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free