- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
15

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gas- och fotogénkök. Turdus Merula - Furuskogen. Anna A. - Ungerska förhållanden. E-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men under denna tid kan man med största lätthet,
äfven i större pannor än de köket medföljande, koka
åt sig ägg, kaffe, the, steka ett par biffstekar,
grädda en omelette m. m.

Till fotogénköket kan jag begagna hvad slags kokkärl
som helst, blott det går ned inom den till sjelfva
köket hörande plåtrundel. En glaspumpa till kaffe,
en stenkruka, en koppar-, en bleckpanna kokar der lika
bra, och lågan kan modereras efter behof. Fotogénköken
fordra mindre jemn tillsyn; likväl bör man akta sig
för att låta pannan koka öfver, emedan köket då far
illa och det uppstår os. Ett fotogénkök n:o 2 är
tillräckligt för middagskokning åt två à tre personer.

Till detta kök hör en ångkokare med trenne runda
bleckkärl, hvartdera om 30 kubiktums rymd, samt en
större form om 70
kubiktums rymd. I ångkokaren kunna anrättas samtidigt
trenne rätter mat, och dessutom kan man lägga
rotfrukter och grönsaker i tomrummen mellan de trenne
bleckformarna. Det behöfver ingen vidare tillsyn,
än att man beräknar tiden, så att icke vattnet i
ångkokaren eller oljan i köket tager slut, hvartill
åtgå fem à sex timmar. Annars kan man gå ut för hela
tiden och vid sin hemkomst finna – middagen färdig.

Tack vare dessa gas- och fotogénkök, är en matmoder i
ett mindre hushåll eller ett ensamt fruntimmer icke
längre beroende af en tjenare. Man kan nu sjelf med
ringa besvär laga sin mat, och kan i följd deraf nöja
sig med en städerska, hvilken kommer på bestämda
timmar, såsom allmänna seden är i Frankrikes och
Tysklands större städer. Och huru angenämt är det
icke, att ej behöfva stå i ett vintertiden kallt
kök och der förspilla tiden, att helt och hållet
kunna slippa ett köksrum och den ofta kostsamma
vedåtgången der. Följande erfarenhet i detta afseende
må här anföras. För ett hushåll, som, under tiden
från vår till höst, begagnade jernspisel, kostade
bränslet, som åtgick till matlagningen, 60 rdr; för
grannhushållet, som under samma tid begagnade gas-
och fotogénkök, uppgick kostnaden för bränslet endast
till 15 rdr. Naturligtvis fordra de små köken en viss
omsorg och noggrannhet i skötseln, men detta ersattes
rikligen genom den vinst i oberoende, trefnad, tid
och besparing af en mängd kostnader, som de förmå
skänka. För husmödrar i mindre hushåll äro de en
verklig skatt, och derföre har uppmärksamheten på
dem här blifvit fästad.

Turdus Merula.


Furuskogen.

Se furuskogen, hur hög han står,
Med stammar raka och smärta!
Jag älskar honom se’n barndomsår,
Det är så lugnt vid hans hjerta:
Der bjöd mig sommar’n en pall så mjuk,
Af ljungen virad med purpurduk
I färger skiftande bjerta.

När ögat skådat sig trött uppå,
Hur menskor äflas och fika,
Mig lyster långt in i skogen gå,
Der alla stigar mig svika,
Der ej af »menska» jag varsnar spår,
Men skogen högstämd omkring mig står
Och hör och svarar tillika.

Ej ens ett eko af verldens brus
Når skogens djupstilla salar,
Men det är något i trädens sus,
Som läker och som hugsvalar:
Det är ej tal och det är ej sång,
Men kanske begge på samma gång.
Hvem har ej känt, hur det talar!

När löfven gulna på björk och alm,
När stork mot södern sig svingar,
När nordan, likt en begrafningspsalm,
Igenom rymderna klingar:
Se, furuskogen står grön ändå,
En annan grönska han tyder på,
Den ingen vinter betvingar ...

När jorden ligger så hvit och stum
I vinternatten och drömmer,
Och måne kall från de öde rum
Sin glans på drifvorna tömmer;
Hur mäktigt suset ur skogens bröst!
Det tränger djupt, som en anderöst:
Ditt hjertas tankar det dömmer ...

Men – hur han glesnar för sköflar’ns hand,
Ack, det är sorgligt att skåda!
Skall Sverge blifva ett svedjeland?
Skall vinningslystnad få råda?
Tag, furuskog, tag i qvällens ljus
Min sång och blanda den med ditt sus,
Så klaga samfäldt vi båda!

Anna A.


Ungerska förhållanden.

»Från Pressburg kommer man in i ett annat land, och från
Pesth in i en annan verldsdel», lyder ett gammalt
talesätt, som på ungerska förhållandena i våra dagar
ännu bibehåller hela sin tillämplighet, trots alla de
förtroligare förbindelser, hvari Ungern under sednare
tider kommit till det vestliga Europa.

Magyarernas fjällomkransade land, genom hvilket Donau
plöjt sin jättefåra, som nu är en af Europas förnämsta
transportleder, är nämligen till stor del ännu ett
för oss främmande land, hvarom sagan berättat mer
än historien, fantasien mer än verkligheten. I
traditioner och seder, i
folkkarakter och natur, i institutioner och
föreställningssätt, i språk och litteratur möter oss
der mycket, som ej företer mer än helt svaga slägtdrag
med våra vanligare förhållanden.

Ungern kan sägas äga allt hvad i yttre måtto anses
som hufvudvilkor för ett lands lycka. Det fattas blott
verksamhetslust och ihärdighet hos befolkningen. Med
de tidsenliga kommunikationer, hvaraf landet i
sednaste tider allt mer och mer kommit i åtnjutande,
hafva visserligen främmande lediga kapital der sökt
och funnit en fruktbärande användning, och främlingar
hafva kommit och i flera riktningar tagit vara på,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free