Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungerska förhållanden. E-g. - Wasa-Monumentet på Stensö. J. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på tal. Härmed är icke sagdt att Ungern är ett laglöst
land. Det är framförallt icke laglöst numera. Men der
finnes likväl mycket gällande som »lag och rätt»,
som vår filosofi icke drömt om eller som vi för
länge sedan vuxit ifrån. Ungerns rättstillstånd
har länge varit ett »vildt romantiskt» tillstånd,
med hopade ämnen till röfvarromaner. Denna romantik
håller nu på att med rask fart försvinna. Reformens
flod sköljer bort det gamla och lemnar, liksom
Nilens öfversvämningar, en befruktad jordmån för
nya skördar.
Lagstiftningen, ehuru ännu mycket bristfällig, har
dock tagit ett långt steg framför lagskipningen,
som måste, för att vara rätt verksam, taga hänsyn
till många rådande föreställningssätt, enligt hvilken
grundsats den ungerske lagskiparen eller domaren, af
häfd och nödvändighet mera än af lag, också medgifves
en ganska vidsträckt latitud, hvarinom han fritt
efter omständigheterna får röra sig.
Hvad som ofta vållar en ransakningsdomare stort
bekymmer, är brottslingars vanliga taktik att ända
in i sista stund neka till den förbrytelse, för
hvilken de stå anklagade. Domarens hela konst och
fintlighet måste sålunda gå ut på att bringa dem
till bekännelse. Bland ett folk, der lagens makt är
orubbad och der rättsbegreppen blifvit ällmänt erkända
och omfattade, så att de reglera sammanlefnaden,
ställes domarens skarpsinnighet i detta hänseende på
vida lättare prof, än bland folk, der man ej räknar
så noga med tjufven.
I Ungern är det, såsom förut blifvit antydt, alls
icke ondt om frihetsbröder, hvilka hafva till
yrke att som objudna gäster lefva på sin nästas
bekostnad. När de hemsöka en trakt, så dröjer
det vanligen icke länge innan de komma på en viss
förtrolig fot med den bofasta befolkningen, som gerna
lemnar galgfåglarne en frivillig tribut af ett får,
en gris, en fläskhalfva eller dylikt, för att vara
fredad för obehagliga påhelsningar. För öfrigt blundar
man för hvad skälmarne förehafva. Derigenom beredes
domaren ofta de största svårigheter, när han skall
tvinga någon långfingrad herre till bekännelse,
ty bevisning är svår att åstadkomma. Han måste i
yttersta nödfall gripa
till medel, som i den humanare lagstiftningen blifvit
utdömda, och äfven i teorien blifvit det i Ungern, men
ännu i praktiken der bibehållas såsom en sista utväg.
Ur ungerska rättsväsendets historia skulle man
kunna berätta många drag, som i jemförelse med våra
förhållanden måste förefalla både egendomliga och
barbariska. Vi inskränka
oss likväl till förtäljande af följande händelse, som
vi för ej länge sedan funno relaterad i en österrikisk
juridisk tidskrift:
I en trakt förekommo ofta oordningar i
förening med blodiga slagsmål, i synnerhet om
söndagsaftnarna. Ordningens handhafvare stodo nästan
rådlösa inför de många klagomålen häröfver. De
kunde ej låta arrestera orostiftarne, ty det fanns
ej tillräckligt med fängelser. Icke heller kunde
domaren låta prygla dem, ty det förbjöd lagen på
det bestämdaste, och befolkningen var ej någon
vän af denna straffart, i synnerhet när det gällde
dess eget skinn. Då fann domaren på råd. Tvärtemot
seder och bruk, tvärtemot lag och häfd dömde han att
slagskämparna skulle mista sin ena mustasch. Saxen
eller rakknifven kom genast i gång, och inom kort gick
ett antal vilda sällar med skylten om sina laglösa
bedrifter i ansigtet. Man bör känna att ungraren
älskar sitt skägg som sin käraste prydnad, för att
förstå betydelsen af detta ambitionsstraff. Inom kort
blef trakten lika lugn och fredlig, som den förut
varit orolig och stormig. Mustascherna fingo också
i fred och ro återväxa.
Af annan art är det straff, som illustrationen
talar om. Här gäller det att frampressa namnen på
medbrottslingarne i ett djerft dåd. Den tredskande
missdådarens tummar hafva blifvit klämda mellan två
jernringar, vid hvilka han skall hissas i taket för
att bli öfvertygad om nödvändigheten af att tala
sanning. Hans kamrat skall underkastas samma öde,
om han ej tar intryck af att blott se på.
Detta är helt enkelt tortyr, och vi vända oss med
afsky från den ohyggliga metoden, ovärdig vår tids
humanism. Sådana ransakningsmedel, som ej sällan
förekomma i Ungern,
 |
Wasa-Monumentet på Stensö. (Teckning af C. S. Hallbeck.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
