- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
32

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pris-Logogryf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pris-Logogryf.

När stundom furstarnes ärelusta
I harnesk ställt mot hvarann två folk,
Och vreden glöder, och härar rusta,
Och hatet slipar sin lömska dolk,
Ur fiendskapen
Strax fram jag träder,
Och utaf vapen
Och krigarkläder
Och krut och kulor – ja, utaf allt
Jag lånar form och jag tar gestalt.

I frid och lugn flyta edra dagar,
Och hvilan ljuf är och mödan lätt
I skydd af visa och starka lagar,
Som värna sanning och lag och rätt;
Men brytes lagen
Och trotsas buden,
Då ser jag dagen! –
I Proteusskruden,
Den ständigt vexlande, fram jag går
Med straff och ånger i mina spår.

I fina spetsar och luftigt siden
Jag stundom klär mig en vinterdag,
Och stundom kommer jag sommartiden
I zobelpels utaf bästa slag.
Jag stundom bjuder
På fina viner,
Champagne, som sjuder,
Och apelsiner. –
En annan gång – för kontrastens skull –
Jag rullas fram utaf bränvin full.

Och nyckfullt delar jag mina skänker
Åt dem för min skull satt allt på spel,
En utaf guld och af smycken blänker,
En annan knappt har en skjorta hel,
En ger jag bojor,
En annan döden,
Ur usla kojor
Jag andras öden
Till välstånd fört. – Och ibland jag gaf
Åt snikenheten – en tiggarstaf!

När natten sänkt sina svarta vingar,
Och månen döljes bak’ dyster sky;
När stormens ande kring rymden svingar,
Och vågorna för hans gissel fly,
Emellan grunden
I båt jag flyger,
Igenom lunden
Jag sakta smyger. –
Af tecken tio mitt namn består,
Och se hvad mångfald af dem du får:

En Nores dotter, som dansar yster
Mot iskall graf;
Symbol, som tillbeds i vantro dyster
Af Islams slaf;
I stolts Germanias gjord ett spänne
Af mästarhand;
Kring steppens dystra och kala änne
Ett silfverband;
Ett vittne till, hur vår krigarära
Blef bragt på fall;
Åt förste presten i ljusets lära
En fotapall;
En kust, bestrålad af middagssolen,
Der pepparn gror;
För fru Italia på gröna kjolen
En rispa stor;
För bleka missernas ljufva nektar
En upplagsort;
Och, stundom hotad af Samums fläktar,
En öknens port;
En man, som fann i sin farkost vägen
Till molnens verld;
En Sveas dotter, som samlar trägen
Från bergen gärd;
I skaldens sånger för hjelte sviken
En trogen vän;
Och en klassik uti juridiken,
En bister en;
För svultna hundar i judalanden
En furstlig spis;
Och i den kunskap, som rörer anden,
En utmärkt vis;
För Alexander på tåg mot öster
Ett hinder stort;
En fru, som lockar med trollska röster
Från grafvens port;
För öknens irrande barn en fader
Och ledare;
Och för Tartarens transporteskader
En redare;
En nymf, nyss sårad, som sökt sig värna
I Neptuns famn;
I våra bygder uppå en tärna
Ett vackert namn;
Ett annat dito på potentater
I riddartid;
En tärna, botad för mannalater
I hårdhändt strid;
På hat och dygder ett kändt exempel
Af romarätt;
För medelmåttan till ärans tempel
En fribiljett;
På båt, i kungssal, på hatt, i stuga
Nödvändig pjes;
Symbol af makt, inför hvilken buga
Marskalk och knes;
Af rördt och ångrande hjertas toner
En enkel tolk;
En gåfva från de tyranners troner
Till kufvadt folk;
Hvad gammal menniska sällan mäktar
Och lat ej vill;
Hvad fram ej kommer, hur än man fäktar
Och bjuder till;
Ett medel skralt att sitt rum i natten
Få ljust till slut;
Och för en båt uppå smala vatten
Ett substitut;
I alla ämnen, fast stum som grafven,
En mentor vis;
För fält och skogar och vida hafven
Ett plågoris;
Af menskoslägtenas himlasträfvan
En hög symbol;
En blixt, som konungar slog med bäfvan,
Från grym idol;
Af himlars sällhet i menskosjälen
En liten fläkt;
Och grafvens gåfva till arme trälen,
Af åren bräckt;
Ett fromt men icke just skönt exempel
På tålamod;
Och allt för vanlig hos oss en stämpel
På ädelt blod;
Ett litet ting, som dig nu för stunden
Gör hufvudbry:
Hvad är ej båt, som emellan grunden
För storm skall fly?
Af ton och saga i drottens salar
En höfvisk tolk;
En stum beskrifning på berg och dalar
Och land och folk;
Ett täckt gudslån, som uti sitt sköte
Bär sorg som fröjd;
Hvad plägar mö, som vid älskogsmöte
I hast blir röjd?
En skön detalj utaf morens villa
Och götens slott;
Hvad är, som förer den fromme stilla
Till salig lott?
För tidningsspalter och vattenpussar
Ett kändt staffage;
En knekt bland Wallensteins tappra bussar
Med vildt kurage;
Ej fullt en man eller fullt en qvinna
Men menska dock;
Spanjorens eldiga älskarinna
Med nattsvart lock:
Af menskans trognaste vän i verlden
En sinnebild;
En grannlåtsdrägt för den, som från flärden
Dock bör stå skild;
Hvad hundrafaldigt du har framför dig
I denna stund;
Hvad visst du blir, då man stundom stör dig
I middagsblund;
För undersåter i Neptuns rike
Ett grymt försåt;
Och hvad som förr till tre dalers like
Har gjort en plåt;
För jägare och för jordbruksgubbar
En vigtig sak;
Hvad fins i hamnar och uppå stubbar
Och stugutak?
En skruf, som rätt ej sin uppgift fyller
Förrn lös den är;
Och hvarpå enfalden gerna skyller
Hvad mystiskt sker;
Ett fasans språkrör och glädjens äfven
Till sjös och lands;
Och hvad åt kjortelen hemmaväfven
Ger stil och glans;
Hvad på ap’tek och bland gamla klutar
Man söka plär;
Hvad barn med ris och med piskan stutar?
Man uppge lär;
På grodkottlett och på ormrullader
En frossare;
Från dam och hetta vid tretti grader
Förlossare;
Hvad mutter Eva, en tid medvetet,
Dock varit har;
Hvad olycksäpplet af henne ätet
Visst icke var;
Det trängsta rum, hvartill hela verlden
Sig inskränkt såg;
Hvad lockar skepparn till svåra färden
På ishafs våg?
En stol, som stundom just ej är säker
Att sitta på;
En väfnad grann, som ditt öga smeker
Att titta på;
Hvad bör du dig, för att bums få kyssa
Din söta fru?
Kring hvad får seglaren ofta kryssa
I dagar sju?
Hvad enligt ordspråket bra kan vara
Men aldrig bäst;
Hvem leder tryggt genom grym Sahara
Nyfiken gäst?
En papperslapp, som gjort mångens lycka
Men fleres nöd;
En brunn, hvars pumpning dig lätt kan smycka
Med näsa röd;
Hvad fins i brädspel, på bok, på tunna
Och negligé?
Ett värdfolks pligt, kinkig nog att kunna,
På en supé;
Hvad under regn bättre är än kappa
Och stormbahytt;
Hvad äldre folk stundom måste lappa
Men barn få nytt;
Hvad utgör enfaldens största pina
Och snillets skatt?
Hvad kallas den, som får folk att grina
Med sina spratt?
För flickor fordom från syndaflärden
Ett räddningsplagg;
Hvad ger Paris åt den fina verlden
Trots tyskens agg?
Hvad Job lär brukat, när han i spisen
I aska satt;
Hvad månne bränvinet väl åt grisen
Kan ge för skatt?
En lögnens bok, men för millioner
Dock trones stöd;
En frukt, som mognar i söderns zoner
Vid solens glöd;
Hvad i en pjes utaf guld bör finnas
Hardt när ett tjog;
Lokal, der gästerna stundom skinnas
Med mått och våg;
Hvad menskan gör om det lif, som dagas
Vid grafvens rand;
Hvad barnet får, då det slipper agas
För fel ibland;
Hvad friskt bör vara, då våren knoppas
På björk och tall;
Hvad logogryfen till sist jag hoppas
Du finna skall!

Den som, inom Januari månads utgång 1874, insänder
första rätta uttydningen af ofvanstående logogryf,
erhåller såsom prisbelöning en årgång af Svenska
Familj-Journalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free