- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
33

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förste svensken. Täflingsskrift, som vunnit pris i Svenska Familj-Journalen. Sven Isbrä

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den förste svensken.

Täflingsskrift, som vunnit pris i Svenska Familj-Journalen.

När, huru och hvar lefde den förste inbyggaren i det land,
som nu bär namnet Sverige?

Det är en fråga af så stort intresse för hvarje
svensk, att hvarje bidrag till dess lösning bör
vara kärkommet.

Men, torde någon anmärka, den förste svensken lär väl
icke hafva kunnat lemna några minnesmärken efter sig,
på hvilka man skulle kunna särskilja honom från långa
rader af hans efterkommande. Nej, visserligen icke!

Icke heller lära forskningar i romerska och grekiska
författares skrifter kunna gifva oss någon upplysning
om den förste invånaren i vårt land, och detta af
det enkla skälet, att han lefde, kämpade och dog
långt förr, än någon grekisk eller romersk författare
skrifvit en rad. Ej heller annorstädes kunna vi finna
några skriftliga upplysningar, som kunna hjelpa oss.

Likväl är det möjligt, att vi temligen nära kunna
komma att bestämma den tid, då Sverige först trampades
af en menniskofot; men vi måste i detta fall, som så
mången gång här i verlden, hjelpa oss sjelfva. Inom
Sveriges gränser måste vi söka, och der – skola vi
finna de upplysningar, vi söka. I Sveriges jord hafva
de historiska urkunder legat begrafna, på hvilka denna
berättelse stöder sig, och der finnas otvifvelaktigt
mångfaldiga andra, som efterhand skola komma i dagen,
om blott uppmärksamheten blir riktad åt detta håll.

Det är dock icke vår mening att sysselsätta oss
med dessa grafkullar och stenkummel, dessa run-
och bautastenar, dessa vapen och redskap af jern,
brons och sten, som utgöra föremål för fornforskarens
studium, af hvilkas form och beskaffenhet han letar
ut, huru våra förfäder för ett eller annat tusen år
sedan hade inrättat sig under lifvet, och huru de
ville hafva det i döden.

Nej! Redan det, att dessa fornminnen äro så talrika,
att man genom deras jemförande kan utleta sådant, att
man med ganska stor säkerhet kan bedömma den tidens
seder och bruk – redan detta visar, att denna tid är
långt yngre än den, vi skulle sysselsätta oss med.

Stenar och berg, sand, grus och lera, med hvad deruti
finnes, skola tjena oss till vittnen. Ju äldre
de äro och ju mera sällan spår af menniskor eller
mensklig verksamhet i dem finnas, desto mera nalkas
vi vårt mål.

Men när hafva vi nått det?

När ingenting vidare anträffas, som tyder på
mensklig verksamhet, kunna vi då vara säkra, att
hafva hunnit till gränsen för menniskans tillvaro?

Visserligen icke! Spåren efter de första menniskorna
äro så sparsamma, att det måste vara en lyckträff
att finna dem; – det är nämligen en känd sak, att en
vilde, som lefver uteslutande af jagt, behöfver nära
två svenska qvadratmils yta för att kunna lifnära
sig, efter hvilken beräkning på hela Sveriges yta ej
skulle rymmas mera än högst två tusen jägare, hvilket
antal likväl måste vara många gånger för stort, när
man tänker på, att största delen af landet var en
is- eller sandöken, såsom vi längre fram skola visa;
– och derföre är det en möjlighet, att man kan få
anledning att förlägga den förste svensken ännu längre
bort i tiden, än man nu tror.

I åtskilliga andra länder har man med full säkerhet
visat, att menniskan funnits långt in i en tid, som
är äldre än tillkomsten af alla de lösa jordlagren i
vårt land – en tid, som geologerna kalla den tertiära,
efter hvars slut den qvartära perioden inträdde,
under hvilken sistnämda alla våra jordarter bildats,
och hvilken således ännu fortfar.

I Sverige komma vi dock efter all anledning icke
så långt tillbaka i tiden. Dessa tertiära bäddar, i
hvilka man, t. ex. i Amerika, i Frankrike, i Italien,
funnit de äldsta lemningarne af menniskan äro icke
träffade i Sverige, och finnas antagligen ej. Här
hafva vi således endast de qvartära bildningarna –
jordarterna – att hålla oss till, och i dessa äro
jemväl åtskilliga upplysande fynd gjorda, men blott
få äro så tydliga och så noggrant iakttagna, att man
kan vara öfvertygad om deras tillförlitlighet.

Vi vilja nu omtala några sådana.

År 1861, då man var sysselsatt med byggandet af
jernvägen genom Wårdinge socken i Södermanland,
genomgräfdes en der framstrykande grusås. På krönet
af denna ås såg man en grop, fylld med torf – en liten
mosse. Denna grop blef äfven genomgräfd, och då fann
man, att torflagret i midten var tio fot tjockt, att
det var underlagradt af två slags leror, öfverst ett
tunnare lager af en mörk s. k. åkerlera, och derunder
aderton fot af en randig eller hvarfvig lera, samt att
åsens grus på alla sidor och äfven under omgaf gropen
och de i denna liggande ler- och torflagren. Torfven
var bildad af kärrväxter. Mellan dem funnos talrika
trädstammar och stubbar. Nederst på bottnen – närmast
leran – lågo kullfallna ekar om ända till två fots
diameter. Der ofvanpå träffades björkar. Träden hade
tydligen vuxit i och vid gropen, som under ekarnes
tid hade aflopp för regnvattnet, hvilket sedan af
någon anledning blef qvarstående. Den vackra ekdungen
förvandlades till ett litet kärr,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free