- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
40

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midsommarbjörken och julgranen. E. L. - Fåglar med tänder. P. C-e.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man har sökt bemantla det medvetet oriktiga i denna
plägsed med påståendet, att dessa granträd blott
skulle vara en utgallring ur skogen, der denna
står tätast; men hvar och en, som gjort sig mödan
efterforska verkliga förhållandet, vet att de,
som hitföra dessa träd, i allmänhet tagit dem der
det bäst och närmast burit så till, och att just de
rakaste och vackraste exemplaren utväljas. Skola vi
närmare granska åtkomsten, så torde vi väl göra ännu
en ledsam upptäckt. De flesta af dessa vackra träd
ha icke vuxit på deras egor, som nedhuggit dem. För
att vara uppriktiga, måste vi säga, att de helt
enkelt äro, vanligen nattetid, åverkade, det vill
säga stulna på främmande mark. Holmar i Mälaren och
från manbyggnaderna aflägsna skogsdungar förhärjas
af främmande personer; allmogens barn tillvänjas vid
oredlighet och den bildade klassen vid liknöjdhet
för ungskogens bevarande; och bittra frukter af många slag, hvilkas
ursprung få kunna ana, uppväxa ur denna till utseendet
så oskyldiga plägsed.

Liksom en annan gammal sedvana, att vid jultiden
betäcka golfven med halm, mer och mer försvinner,
sedan man kommit under fund med att detta minne
från den tid, då man i de hedniska offerhusen
utbredde halm till hvilobädd åt de från alla orter
dit sammanströmmande skarorna, gifver mindre nöje
än eldfara; likaså torde det vara tid att för barnen
påfinna något lämpligare ämne till förlustelse än ett
sådant, som tjenar till att beröfva hufvudstadens och
många andra städers omgifningar deras skönaste prydnad
och att i sin mån demoralisera befolkningen. För
barnasinnet borde vi ju ej vilja erbjuda annan fröjd
än den, som är ädel till sin grund och oskadlig till
sin verkan!

E. L.



Fåglar med tänder.

illustration placeholder

Archæopteryx macrurus.

illustration placeholder

Odontopteryx toliapicus.


Genom Darwins lära om arternas föränderlighet
eller att de olika växt- och djurformerna icke
äro sjelfständiga skapelser, utan utbildat sig ur
hvarandra genom öfvergångsformer, har ett nytt lif
spridt sig i naturforskningen. Inom nutidens växt-
och djurverld finnas talrika former, som, liksom de
olika länkarna i en kedja, förena den ena arten med
den andra. Men i många fall saknas fullständigt alla
mellanformer och hela stora grupper finnas, mellan
hvilka man förgäfves i nutiden söker förbindande
länkar. Man anser, att dessa länkar dock funnits uti
äldre tider, men försvunnit innan den nutida
verldens växter och djur uppstått. I de lager
och bäddar, som afsatt sig i uråldriga geologiska
tider, finner man också stundom lemningar af dessa
mellanformer, men de kunna icke vara särdeles talrika,
emedan endast ett högst ringa antal af forntidens
djur och växter lemnat något spår efter sin tillvaro
och en jemförelsevis ringa del af jordskorpans lager
och bäddar blifvit genomforskade. Hvarje dylikt
fynd, som bidrager till fyllandet af en lucka i
varelsernas kedja, måste derföre helsas med glädje
af naturforskaren.

Hvem skulle väl hafva trott på djurformer, som förena
luftens bevingade invånare med kräldjuren på marken,
och dock träffade man 1862 uti den litografiska sten,
som brytes vid Solenhofen i Baiern och som tillhör
jura-formationen, lemningarna af en fågel, som delar
med kräldjuren flere utmärkande kännetecken. Denna
fågel, af hvilken vi här meddela en afbildning och
som erhållit namnet Archæopteryx macrurus, hade en
med fjädrar besatt svans af en fots längd.
Denna svans utgjordes af tjugu svanskotor.

Under loppet af sommaren 1872 upptäckte professor
Marsch, uti några till den öfre
kritformationen hörande lerskiffrar i Kansas,
i Förenta Staterna, skelettet af en utdöd
fågel, som i många afseenden ansluter sig till
kräldjuren. Skelettet synes tillhöra en vattenfågel af
en dufvas storlek. Denna fågel, som erhållit namnet
Ichtyornis dispar, hade bikonkava kotor såsom
reptilierna samt dessutom tänder, som voro smala,
skarpa samt insatta i särskilda tandhålor.

Helt nyligen har man funnit hufvudet af en annan
fågel, som till några karakterer närmar sig kräldjuren.
Detta märkliga fynd gjordes uti
lerbäddar på ön Sheppey i mynningen af Thames. Denna
lera tillhör den äldre tertiärtiden (eocentiden)
och har länge varit bekant bland geologerna såsom
särdeles rik på lemningar efter utdöda djur och
växter, samtliga af det utseende, att man kan med
all sannolikhet sluta, att lerlagren afsatte sig
under en tid, då ett tropiskt klimat herrskade
i norra Europa. Utom lemningar efter sköldpaddor,
fiskar, hafsormar, krokodiler o. s. v., finnas deruti
frukter efter palmarter samt andra växter, beslägtade
med dem, som numera finnas endast i tropiska
klimat. Professor Owen, som nyligen beskrifvit det
enda bekanta exemplaret af den tandbärande fågeln,
hvilken han benämt Odontopteryx toliapicus, anser
att dess tår varit försedda med simhud samt att
djuret lefvat af fisk. Tänderna äro icke fästade i
tandbenet uti särskilda tandhålor, utan utgöra en
omedelbar fortsättning af sjelfva tandbenet. De voro
icke klädda med emalj, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free