Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Universitetet i Helsingfors. q.
- Visby' ringmur. II. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnen. Det är skönt både att gifva och emottaga ett
sådant deltagande.
Vi lemna våra läsare en afbildning (sid. 44) af
Helsingfors’ universitets hufvudbyggnad. Den är
uppförd och fullbordad 1832 af den från Tyskland
till Finland inflyttade arkitekten Engel, om hvilken
en finsk konsthistoriker yttrar: »Med renaste sinne
för antikens formbildning förenar sig hos honom en
sällspord storhet i uppfattningen, uttryckt genom
mäktiga profiler, kraftiga proportioner och en solid
detaljbehandling». Universitetsbyggnaden i Helsingfors
är i sjelfva verket ett präktigt palats, hvars inre
rumanordning eger ändå renare stil än den yttre mot
torget vända fasaden. Midt emot universitetshuset
utbreder sig, på andra sidan om torget, det ståtliga
senatspalatset. Tredje sidan af samma torg upptages
af en granitterrassering af 275 alnars längd, 200
alnars bredd och 15 alnars höjd, från hvilken resa
sig Nikolaikyrkans hvitskimrande kolonnader. Äfven
de båda senare monumentala byggnaderna äro verk af
Engel. Alla tre bilda en intrycksfull sammanställning
af ädelt prydda hem åt vetenskapens, religionens
och samhällets idéer. Och stiger man upp på den
väldiga terrass, hvarpå Nikolaikyrkan är belägen, har
man en storartad utsigt öfver Finska vikens böljor,
ur hvilkas famn i bakgrunden uppstiga Sveaborgs mörka
klippor och murmassor, med sina ännu mörkare minnen!
Lärostolarnes antal vid Helsingfors’
universitet är 35. Dertill komma 8 lektorater,
3 exercitiebeställningar och ett obestämdt antal
docenturer. Studenternes antal har på de senare åren
uppgått till omkring 600. Biblioteket, inrymdt i en
särdeles vacker byggnad (äfven den af Engel) omfattar
mer än 120,000 band. Öfriga byggnader och inrättningar
som höra till universitetet äro: anatomiska teatern,
astronomiska och magnetiska observatorierna,
klinikum, kemiska laboratorium, botaniska trädgården,
etnografiska och historiska museum, zoologiska museum,
mineraliekabinettet m. m. Årliga inkomsterna stiga
till omkring 1,162,153 finska mark (1 mark = 72
öre). Behållningen i universitetets fonder utgjorde
för någon tid sedan 3,249,790 mark, af hvilka
3,045,400 mark voro förräntade.
q.
*
Visby’ ringmur.
II.
Ringmuren med alla dess torn är uppförd af tuktad
kalksten: endast till åtskilliga hörnstycken samt
till omfattningar kring portar och gluggar har man
användt huggen sten. Medelst ypperligt murbruk äro
qvaderstenarna så godt som hopväxta, och både ut- och
invändigt har muren haft strukna fogar.
Den befästning, som fanns före 1288, anses hafva varit
en lägre mur, i medeltal 20 fot hög, försedd invändigt
på åtskilliga ställen med en af kalkstenshällar bildad
skyttebank eller väktaregång samt med krenåer. Af
denna lägre mur qvarstår mot sjösidan några sträckor,
t. ex. norr ut från tornet »Silfverhättan» (bredvid
»Fiskareporten») till tornet »Cames» i stadens
nordvestra hörn; på denna sträcka finnas tvenne små
och låga torn: »Gubbtornet» och »Jungfrutornet». Andra
sträckor af vestra muren hafva i förra tider blifvit
nedbrutna för att lemna plats åt boningshus.
Åt landsidorna – mot norr, öster och söder – har
sedermera denna äldre och lägre (lodräta) mur blifvit
invändigt nedtill betydligt förtjockad genom en uppåt
sluttande, på spetsbågar hvilande förstärkningsmur. De
af nämda spetsbågar bildade nischer, som fortlöpa vid
murens fot med båge efter båge, förläna genom sina
fördjupningar åt murytan en för ögat särdeles angenäm
omvexling. På samma gång som nämda förtjockning egt
rum, anses ock den äldre muren hafva blifvit upptill
påbyggd med 6 à 10 fot, dervid den ursprungliga murens
tinnar blifvit tillmurade, såsom ännu utvändigt kan
synas. Den nya muren fick öfverst kantstående, mot
hvarandra ställda och hopmurade toppstenar af –
på sina ställen – 6 fots höjd. På några vigtigare
punkter, t. ex. i närheten af de starkt befästade
hufvudportarna, anbragtes äfven i den nya murens
öfversta del krenåer, och invändigt hade denna mur
upptill en väktaregång, anordnad dels genom plankor,
hvilande på stockar, efter hvilka hålen ännu synas
i en regelbunden rad, dels af kalkstenshällar i
sjelfva muren.
De höga, jordfasta tornen, som med hela sin plan
stå uti och utanför ringmuren, hafva på landsidan, i
allmänhet, ungefär 260 fots afstånd från hvarandra,
och äro – med stadsportarna inberäknade – 28
till antalet. De hafva en höjd af vid pass 60 à
70 fot. Ungefär midt emellan hvarje par af dessa
torn har funnits ett s. k. häng- eller sadeltorn,
hängande prydligt och djerft öfver murens öfversta
del; hängtornens antal anses hafva varit vidpass 20,
men endast 9 äro qvar. Af dem, som försvunnit, hafva
troligen några vid belägringar blifvit förstörda;
andra hafva på olika tider nedstörtat, sedan de genom
sin tryckning på murens öfverdel
kommit att luta utåt, och vid sitt fall hafva de
dragit med sig större eller mindre stycken af muren.
Alla tornen, både de höga och hängtornen, hafva
krenåer; de höga hafva innehållit 4 à 5 afdelningar
öfver hvarandra. Utom ett enda, som utåt är halfrundt,
äro de dels helt och hållet fyrsidiga, dels till nedra
delen fyrsidiga och till den öfra femsidiga (så att de
der i planritning visa hälften af en åttkant). Skarpa
konturer utmärka dessa höga byggnader; både ut- och
invändigt är hvarje torn för sig ett pittoreskt
monument. De flesta tornen äro öppna inåt staden. I
hvarje afdelning finnas å hvarje sida smala, men
höga, inåt vidgade gluggar för pilskott. Några
af dessa skotthål hafva i den senaste medeltiden
blifvit utvidgade för begagnande af eldvapen. På
utsidan såväl af de trenne torn, hvilka innehålla
stadens hufvudportar, som ock af några andra,
der utfallsportar finnas, äro kring portöppningen
fallrännor anbragta för gallerverk, som nedsläpptes
till portens ytterligare skydd. – Å de flesta tornen
äro i senare tid stänger uppsatta, från hvilka det
flaggas vid högtidliga tillfällen, och anblicken af
den ännu på visst sätt, genom murarna och tornen,
fästningslika staden blir då genom de många svajande
blågula flaggorna synnerligen liflig och vacker.
Af de gamla namn, hvilka dessa torn, såsom vigtiga
delar af den vidsträckta befästningen, ursprungligen
anses hafva haft, känner man nu endast trenne,
nämligen: »Cæsar» (på Gotländska »Kajsaren»), det
tredje tornet norr om »Söderport», och till år 1859
begagnadt såsom en del af länsfängelset; »Cames»,
det nordvestra hörntornet; och »Silfverhättan» (i
senare tid vanligen kalladt »Krut-tornet», af der
förvaradt ammunitionsförråd), ett vid fiskarehamnen
beläget, väldigt, fyrkantigt torn, som i sin tredje
våning har liksom väktaregångar omkring ett i midten
af grofva murar uppfördt rum, och som genom denna
sin anordning och dervid fästade sägner tyckes hafva
varit ett gammalt fängelse. Namnet »Silfverhättan»
lär hafva uppkommit af ett glänsande plåttak eller
»hätta» (mössa), hvarmed det fordom varit betäckt. –
Några andra gängse namn, såsom »Jungfrutornet»,
»Förste-Lång-Henrik» eller »Långa Lisa», såsom det
kallas af stadens fiskare, för hvilka det är ett
sjömärke, »Gubbtornet» eller »Sprundflaskan», m. fl.,
tyckas icke vara gamla och ursprungliga.
För öfrigt var staden skyddad mot norr af dubbla
grafvar och vallar (»Nordergrafvar») långs med
ringmuren, och mot söder, på den höga sluttande
stranden, af palissaderade (med skanspålar kantade)
vallar, den ena öfver den andra, långs med hafvet. De
sistnämda, som nu kallas »Palissaderna», hafva ej
länge sedan blifvit planterade med träd och buskar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:29:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1874/0051.html
