- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
48

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visby' ringmur. II. C. J. Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och deras terrasser erbjuda nu lustvandringsplatser,
rika på grönska och friskaste sjöluft, rika på
vexlande utsigter öfver Visborgsruinen, staden, hamnen
och den af merendels branta stränder omkransade
Visbyviken, hvilken i söder, bortom prinsessan
Eugenies »Fridhem», begränsas af den 151 fot höga,
tvärbranta bergsudden »Högklint».

Högtorn i norra delen af Visby’ ringmur.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)

Nordvestra delen af Visby’ ringmur med tornen
»Cames», »Förste-Lång-Henrik» och »Jungfrutornet».
(Teckning af C. S. Hallbeck.)

Sedan eldvapen kommit i bruk, byggdes några bastioner
sammanhängande med ringmuren och försedda med breda
skjutgluggar för kärrebyssor eller små kanoner. År
1411 började Visborgs slott att anläggas invid
ringmuren i stadens sydvestra hörn: det blef en
af nordens väldigaste fästningar, och efter många
belägringar, stormningar och andra skiftande
öden blef det år 1679 af danskarna sprängdt i
luften. Nu qvarstår deraf blott ett ofantligt groft
murhörn.

Ringmurens hela längd har varit vid pass
11,200 fot och den deraf inneslutna ytan omkring
135 tunnland.

Så egendomligt angenäm en vandring än är på
stället långs ringmurens yttre och inre sidor,
och så lärorikt – med hänsyn till medeltidens
befästningskonst – än betraktandet är af alla
dessa högtorn och härgtorn, alla dessa större eller
mindre, rund- eller spetsbågiga portar, dessa
skyttebankar, krenåer och skjutgluggar, dessa vallar
och grafvar – vågar dock nu författaren icke längre
fortsätta den allmänna skildringen af detta
stora byggnadsverk. Ej heller vågar han här
fresta läsarens tålamod med att redogöra för
de olika meningarna om tornens ålder i förhållande
till ringmuren. I stället anhåller han, att
ur historien och sagan få meddela ett och annat om
några på teckningarna framstående särskilda partier.

Vi börja med
»Jungfrutornet». Detta å nordvestra mursträckan
befintliga torn är det allra minsta och såsom
befästningsverk mycket obetydligt. Det är fyrkantigt,
smalt och lågt, och har haft tvenne våningar; det
har en krenå å hvarje af de trenne utsidorna;
dörröppningen sitter 7 fot högt från den nuvarande
marken i »Studentalléen», som ligger der bredvid. Men
detta torn är likväl ett synnerligt föremål för
resandes uppmärksamhet – tack vare det poetiska namnet
och den dervid fästade sagan. För de läsare, som ej känna den
samma, må här meddelas några drag ur den sagokrans,
som omsluter minnet af år 1361, Visby’ stora olycksår.

Det var en gång, på 1350-talet, i Visby en
konstförfaren handtverkare vid namn Nils Guldsmed,
som der hade samlat sig mycken förmögenhet. Den
tiden fanns det der också guld och silfver mer än
nog att bearbeta till kostliga smycken. Guldsmeden
hade en öfvermåttan dejlig, men högfärdig dotter,
som plägade kläda sig vida mer förnämt och dyrbart än
flickorna i Visby. Hon fick många friare, men som
ingen var henne till lags, blefvo de afvisade, den ene
efter den andre. Derigenom blefvo många förtörnade
på henne: man gaf henne spenamnet »kolpustarens
dotter», och gjorde om henne och hennes fader en
mängd smädevisor. I harmen öfver allt detta begaf
sig Nils Guldsmed, glödande af hämdlust, med dotter
och skatter till Danmark, fick der företräde hos
kung Valdemar Atterdag, och för att reta denne till
ett krigståg mot Visby, förtäljde han om stadens
stora rikedomar och utomordentliga herrlighet. Han
berättade, huru borgarehusen der hade kopparportar
och förgylda dörrposter, huru kyrkorna och klostren
prunkade af de dyrbaraste klenoder. Om Nils Guldsmeds
resa sjöngs fordom på Gotland en
visa, hvars början, i lätt öfversättning, lyder
som följer:

»Nils Guldsmed drager till kungen och ljuger,
Den lede förrädarn och slemme tjufver:
Guld väga de Gutar på lispundsvåg,
De spela med ädlaste stenar.
Svinen äta ur silfvertråg,
Och hustrurna spinna på guldtenar.»

I följd af guldsmedens lockande skildring – så
berättar sagan vidare – beslöt kung Valdemar, som
var en djerf
och slug herre, och som för utförandet af sina
många planer behöfde mycket penningar, att, förklädd
till köpman, på hösten 1360, sjelf fara åstad för
att på ort och ställe utforska ställningen. Då han
anländt till Gotland, tog han in hos en af landets
höfdingar, som bodde på Unghanse gård i södra delen
af ön. Höfdingen hade en ung och fager dotter, för
hvilken den förmente köpmannen i hemlighet bekände
sin kärlek, och åt hvilken han lofvade hand och
tro. Jungfrun trodde på hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free