- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
57

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustave Doré. C. S. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att i bild tolka dem. Särskild uppmärksamhet fästa vi
vid den bild, som återgifver de slutligen från himlen
bortträngda upproriska englarnes nedstörtande i Chaos:

«I nio dygn de föllo, Chaos röt
I tiofald förvirring af det fall,
Hans välde störde – – –«

En konstrikhet lika med den Doré vetat utveckla
i taflan öfver Miltons nedstörtande afgrundsandar
visar han ock i behandlingen af de i »andra kretsen»
af Dantes Helvete likt mörka nattskyar af en rasande
storm framdrifha, dystra fantomerna:

«Den helvets stormen, som ej lugnas får.
För med sig andarna som lösa sanden.«

Till nämda exempel på Doréska kompositioner af
slösande figurrikhet vore att anföra de många
företeelser af ljusaste art, hvaraf »Paradiso»
hvimlar – dessa herrliga grupper af etheriska och
oskuldsfulla, liksom af idel ljus och renhet formade
väsenden. Märklig är framställningen af »Himmelens
Ros»:

Kring kärleken, den andliga solen (Gud) och liksom
utstrålande från den samma, kretsa otaliga englaskaror
i allt vidare cirklar – snarlikt det sätt, hvarpå
bladen gruppera sig i en ros. På ett lyckadt sätt har
Doré här försökt åskådliggöra Dantes symbolisering
af ett evigt och oändligt skönt.

Att med samma grad af styrka utmärka sig i så
skarpt motsatta riktningar, som af det anförda
synes, utgör det kanske icke minst fenomenartade
i Dorés snille. Det lustiga tummel, det nästan
frivola glam och den hejdlösa öfvergifvenhet,
hvarmed hans genius först framträdde (och ännu
understundom framträder?) kunde väl knappast lemna
någon bestämd aning om en kommande, djerfvare flygt
ofvan stjernorna – ehuru äfven bakom satyros-masquen
rätt snart ett väldigt vingpar syntes spänna sig.

Ett af Dorés första arbeten af en högre stämning
var »Le juif errant», legenden om »den vandrande
juden». Utom nyheten i ämnet uppenbarade sig här ännu
en annan sida af Dorés förmåga, nämligen en djupt
poetisk behandling af det landskapliga. Detta arbete
vann stort bifall, hvilket ock sporrade konstnären
till ett vidare framåtgående i samma riktning. I
denna bransch – »landskapet» – har Doré fortfarande
vetat utveckla en karakter af storhet och mäktighet,
som det endast blifvit ganska få förunnadt. I
naturskildringen får ock Doré, kanske mera än i någon
annan genre, tillfälle att på ett slående sätt visa
hvad bildens, om vi så få kalla det, med ens förmår,
detta hastiga, ögonblickliga, blixtsnabba i en verkan,
för hvilken beskrifningen – ordet, som behöfver tid
ovilkorligen måste stå tillbaka. Doré låter alltid
landskapet, synnerligast då detta är förherrskande,
såsom i illustrationerna till »Juden», stå i en
icke blott yttre, men ock i den förtroligaste inre
harmoni med de i täflan handlande personerna, så att
den dem omgifvande naturen alltid utgör en verklig
återklang af situationens grundton, vare sig denna är
fruktan eller hopp, fasa eller vrede, glädje eller
smärta. »Hvad detta egendomliga framställningssätt
angår», säger en kritiker, »äro Dorés skapelser
så originella, så fantasirika i uppfinningen, så
behagfulla och storartade, så lekande och åter igen
allvarligt melankoliska, så djupt tankedigra och
derhos så förföriskt sköna, att ingen, hvarken äldre
eller nyare mästare kan ställas vid hans sida.»

I »Rabelais» (Gargantua och Pantagruel), som är
tidigare än »Le juif errant», framträder mindre
det landskapliga elementet, men i »Don Quixote»
deremot finnas flera herrliga partier, t. ex. den
mäktiga anblicken af Sierra Morena. Det torde böra
uppmärksammas, att Dorés spanska landskap –
der den ädle »Don’s» mödosamma stig framgår – ofta
förete en stor frodighet af – tistlar. Både i »Milton»
och i »Dante» finnas flera kompositioner, hvari
landskapets pittoreska verkan med den skäraste klarhet
afspeglar den djupa inre betydelsen. Såsom exempel kan
anföras den tjusande naturprakten i taflan med »Satan
rekognoscerande paradiset»; samt de kala, dystra och
obevekliga klippväggar, från hvilka framgapar det
hemlighetsfulla och svarta, bäfvan injagande svalg,
som utgör sjelfva ingången till »Inferno», öfver
hvilken Dante läste den förkrossande inskriften:

«I, som inträden, låten hoppet fara!«

– vidare: den bild, der man ser de båda skalderna
(Dante och Virgilius) – sedan de nyss lemnat helvetets
fasor bakom sig – blickande upp mot den högtidliga,
strålande stjernehimmelen.

Äfven åt ett par af den moderna litteraturens yppersta
smycken lemnar Doré några af sina präktigaste och
ädlaste perlor: illustrationer till Tennysons »Idylls
of the King» (äfven utgifna, på franska: »Les idylles
du Roi») och Chateaubriands »Atala».

Genom skiftande stämningar och scenerier gifver han åt
taflorna till Tennysons »idyller» – hvilka beröra kung
Arthur och Taffelrunden – en hög poetisk glans och ett
ämnet motsvarande fint romantiskt doft. – Se dessa
väldiga ruiner och riddarborgar med stolta tinnar,
dessa klara sjöar och mäktiga klippor, kransade
med än lummiga, än transparenta skogspartier! –
se féernas luftiga dans nere i dalens gömma och se,
i täta skogen der, den dröjande riddaren, blickande
mot de små vingade kupidoner, som fladdra kring de
genom ljusets brutna strålar skimrande blommorna! –
och se i nattens timma den ensamme roddaren med
en till katafalk förvandlad båt, der, bland svarta
draperier och hvita spetsar, med svallande lockar och
en lilja tryckt mot sitt bröst, »skön Élain» slumrar
i sin sista sömn, öfvergjuten af det silfverskir,
som den öfver de skyhöga tornen hängande månens klot
kastar öfver slott och våg!

Atala-diktens tjusande, af sydländsk färgprakt och
tropisk rikedom svällande panorama från det herrliga
Louisiana
– »det nya Eden» – återgifver ock Doré genom
koncentrerande motiv, med alla de talangens och
snillets egenskaper, vi så ofta antydt. De flera
taflor ur detta verk, som i vår tidskrift meddelats,
kunna derom vittna; och vilja vi blott tillägga,
att i »Atala» visar sig ännu mera än i »Les idylles
du Roi», och kanske mera än i något annat af Dorés
verk, det egendomliga framställningssätt, om hvilket
ofvan anfördes, att uti det samma ingen, hvarken
äldre eller nyare mästare kan ställas vid hans sida.


De kolossala skatter, som allt det omförmälda innebär
– blott de ofvan med rubriker anförda arbetena
omfatta öfver två tusen olika kompositioner –
lemna kanske rum för den förmodan, att nu i
det närmaste redogjorts för hela Dorés verksamhet.
Så är likväl ej förhållandet. Men på tal
om Dorés produktivitet vilja vi i förbigående anföra
följande, en tysk författares i detta afseende gjorda
sammanställning mellan Doré och en annan af
den nyare konstens mest betydande heroer: »man prisar
den vidt omfattande andan hos Cornelius, som hemtat
sina ämnen från uppenbarelserna af trenne olika,
storartade verldsåskådningar, från Bibeln, Homér och
Dante, och som äfven lemnat teckningar till den nyare
tyska diktens ’höga visa’: Faust. Men denna, ett
åttioårigt lifs verksamhet, förslår ej mycket,
jemfördt med rörligheten och skapareförmågan
hos Doré, hvilken på mindre än tio år fullbordat (här
uppräknar författaren de många under nämda korta tid
af Doré utförda arbetena) ...» Men vi fortsätta:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free