- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
58

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustave Doré. C. S. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sålunda hafva vi ännu illustrationerna till Perraults
sagor
(de bekanta Tummeliten, Blåskägg, Rödkappan
m. fl.), af hvilka våra läsare torde erinra sig »Den
sofvande prinsessan i den förtrollade skogen», med
de anslående taflor öfver det underbara förhexade
slottet, som vi i tidskriften meddelat. Vidare: »Les
Fables de la Fontaine»
, som innehåller mellan fem
och sex hundra vignetter, randteckningar och större
kompositioner. Utom flera Dorés vanliga egenskaper –
fantasirikedom, fin humor och lekande behag – som
utmärka denna samling, hafva vi här tillfälle att
lära känna konstnären från en nästan alldeles ny sida,
nämligen som djurtecknare.

En redogörelse för Dorés teckningar efter verkligheten
skulle bilda ett ganska digert kapitel: dessa
otaliga bilder ur allmänna lifvet – illustrationer
till resebeskrifningar, till skildringar af en mängd
scener och förhållanden ej blott från tecknarens eget
land, utan ock från andra länder. Ett berörande af
allt detta skulle dock föra för långt – tänk blott,
hvad det magiska i ordet Spanien innebär! Dorés »Voyage
en Espagne»
hvimlar af teckningar.

Inom denna sfer – verklighetens – torde dock främst
böra räknas: »London. A Pilgrimage by Gustave Doré
and Blanchard Jerrold»
. Här upprullas en bjert och
skiftande målning af den ofantliga verldsstaden med
dess rikedom, glänsande prakt och mörka »mysterier»,
dess nöjen, idoghet och nationela egendomligheter. Med
hvilken talang konstnären återgifver det vexlande
och rörliga lifvet i denna jättestack! Se blott en
gata i London
– »a City thoroughfare» – med dess
virrvarr af åkande, gående och ridande, detta kaos af
fysionomier om hvarandra i den brokigaste blandning,
åt hvilket allt Doré dock förstått gifva enhet och
artistisk sammanhållning!

Då redan i början af Dorés bana hans närmaste vänner
väl uttalade sin beundran öfver de storartade anlag,
som alstren af hans crayon vittnade om, förmenade
de likväl – ej anande illustrationens kommande
storhet, ej inseende dess betydelse – att dessa
prestationer endast vore någonting af efemerisk art
och att först genom »oljan» kunde förvärfvas ett
varaktigare namn. Doré egnade sig derföre äfven åt
denna konstart. De årliga Pariserutställningarne,
åt hvilka han städse lemnat värdefulla arbeten
i olja, vittna fördelaktigt derom. Verk åt den
enskilde mecenatens gemak eller till och med åt
muséernas offentliga salar kunde dock ej för denna
rika ande hafva samma dragningskraft som den till
allt folket gående illustrationen, hvarföre ock
denna hos Doré mäktigast kommit till utveckling. Ej
ens under tempeldômen kunde finnas ett nog för hans
sändning. Han måste – gå ut i all verlden.

Mycket mera af Dorés verksamhet vore ännu att beröra,
men då det anförda redan betydligt inkräktat på
utrymmet, vilja vi till sist endast egna ett par ord
åt det – hvad uppgiftens storhet och ämnets vexlande
rikedom angår – kanske märkvärdigaste af alla Gustave
Dorés arbeten: Bibeln.

Om än i afseende å den bildliga behandlingen af de
klassiska författarnes skapelser kunna, såväl hvad
penseln som crayonen angår, uppräknas flera namn,
är dock antalet relativt ringa, så att å detta fält
står Doré temligen isolerad. Är det åter fråga om
de bibliska ämnena, så befinner han sig på en mark,
beträdd af legio. På denna täflingsban’, der han
ock mötes af de väldiga kämpar, hvilka i måleriets
annaler stå tecknade bland dess ärorikaste, kan han
icke vid hvartenda tillfälle undgå allt vacklande i
sadeln; men de lysande egenskaper vi sett honom ega
utvecklar han dock äfven här i rikaste mått, så att
segerns kransar blifva för honom tillräckligt många,
friska och glänsande.

Det vore öfverflödigt att ingå i några detaljer öfver
den storartade framställningen – alltifrån det första
»Varde Ljus» till den afslutande »Domens Dag» – af
alla dessa intagande idyller ur patriarkernas lif, af
de höga uppenbarelserna i profeternas och apostlarnas
visioner, af profeternas egna, mäktiga gestalter,
af ett helt folks skiftande och underbara öden och
af den verldssändes heliga mission o. s. v. – öfverflödigt,
enär taflorna sjelfva skola komma inför
den svenska allmänhetens ögon och sålunda bättre än
allt ordande kunna vittna om den skatt af skönhet,
som Dorés bibelverk erbjuder.

Här förekomma ock de mest lysande exempel på till
hvilken höjd trägravyren hunnit – vittnande om
allt det oförlikneliga de Doréska illustrationerna
härutinnan ega. Detta verk utgör sålunda äfven en
representant för den xylografiska konstens högsta
spets [1].
Hvilken skilnad mellan den första tryckta
bok och ett praktverk i våra dagar, hvilket ofantligt
afstånd från det bibelexemplar, som var den första
frukten af Gutenbergs uppfinning, och till ett
sådant som betecknas med: »Bibeln, illustrerad af
Gustave Doré!»

Vid det slutliga totalomdömet öfver Dorés
konstnärsskap vilja vi, då hittills endast anförts
dettas positiva egenskaper, ock medgifva, att
inkorrektheter synas understundom insmyga sig i
hans verk och att en närsynt kritik med dess »ljus
och lykta» icke skall i alla vecken af den väldigt
draperade konstnärlighetens mantel, som höljer
Dorés fria genius, finna det »klosterarbete» som för
närsyntheten utgör det enda tillfredsställande. Det
följer för öfrigt af sig sjelft, att den orkanlika
energi, hvarmed Doré utslungar sina otaliga skapelser,
skall ibland lemna en eller annan detalj i mindre
ansadt skick.

All konstruktion är någonting för Doré främmande,
hvilket ock röjer sig i hans rent perspektiviska
ting. Men äfven när stora brister härutinnan
förekomma, saknas dock aldrig ett drag af skönhet.

»Liniernas rythm» finnes i hans gruppering, men
ej det byggda, beräknade, som utmärker en viss,
traditionel, genom flera stora namn uppburen
historisk-symbolisk stil. Hos Doré eger allting
karakteren af realitet, verklighet och sanning,
och detta äfven under hans djerfvaste flygt, äfven i
hans mest ideala eller fantastiska kompositioner. Om
Doré ock understundom anlägger den komiska masken
(i »karikaturen»), är deremot hans fysionomi inom
en högre sfer naturlig. Han söker ej den storhet,
som rörer sig på kothurnen. Som han eger vingar,
behöfver han ej styltor.

Det för Dorés stil mest utmärkande kännetecknet är
dock sjelfva belysningen – clair-obscuren. Ej någon
imitatör af den i detta afseende – i clair-obscuren
– berömde nederländaren och mera upphöjd än denne,
existerar dock mellan honom och Doré härutinnan en
intim mystèr: detta koncentrerande af effekten, detta
stämningsfulla och oefterhärmliga, som så sympatetiskt
berör åskådaren. Ljusets fördelning, som spelar en så
stor roll hos Doré, föranlåter oss säga, att crayonen,
penseln i hans hand är en lågande fackla.

Obekymrad om kritiken (han kan, han måste vara
det) har Doré endast af sin egen starka ande
förts oaflåtligt framåt genom dessa oöfverskådliga
verklighetens och fantasiens vida riken, som utgöra
skådeplatsen för hans dater.

Man har i skön skapelse (poesi) i ord företrädesvis
velat se »andens konst», förmodligen derföre, att
exempelvis de bildande konsternas svåra teknik så
tagit handens medverkan och utbildning i anspråk,
att en konstnär inom detta område relativt endast
i mindre utsträckning kan få tillfälle att gifva
åskådlighet åt det obegränsade andliga inre. Men
målarkonstens städse större och större herravälde
öfver den motspänstiga tekniken tyckes i synnerhet
komma att afkasta fjettrarna – framförallt den smidiga
illustrationen. Doré visar exemplet på, att handen
förmår med samma snabbhet gifva åt idéerna form
som språket. Redan för snart ett tiotal af år sedan
beräknade man, att Doré utfört omkring fyrtio tusen
kompositioner, och man har äfven iakttagit, att den
mest produktive skriftställare kan knappast diktera
så fort, som Doré utkastar sina teckningar. Doré
är ej ensamt målare; han är i sin konst ock en
skald af högre ordning och företrädesvis har genom
honom framstått ett nytt uttryckssätt, ett verkligt
bildspråk för poesien. Vi torde ej irra oss, då vi
förmoda, att äfven en aflägsnare framtid skall komma
att räkna Gustave Doré bland det nittonde århundradets
märkvärdigaste snillen.

C. S. Hallbeck.


[1] För Bibelverket hafva omkring trettio
af Frankrikes utmärktaste gravörer arbetat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free